Mikael Nilsson, i många år en central karaktär på P3, har lämnat oss. Lars Nylin minns honom.
På Facebook umgås man med de mest skilda karaktärer och tonlägen. Och så fanns där Mikael Nilsson. Ja, fanns. Obegripligt nog är han inte med mig längre i mina resor i de medier som kallas sociala. Och som i hans fall verkligen blev det.
När Mikael berättade om sina hörlurar, fotbollsmatcher, musikkvällar, middagar med hustrun, sina barn, eller om när han tog hand om hunden Harry, då var det i en detalj och ton så vänlig och exakt att han blev en solklar favorit på Facebook.
Nu är det över. I förra veckan sa kroppen plötsligt ifrån. Något brast där inne. Aortadissektion typ A. Från en sekund till en annan hade en av de allmänkunnigaste själar jag lärt känna upphört att existera.
Kvar finns bara en rytande tystnad där så mycket smart nyfikenhet funnits.
Jag lärde känna Mikael Nilsson när han arbetade för Sveriges Radio och på 1980-talet gjorde program som Snack, Rockdepartementet och från 1989 Musikjournalen – ett av de mest respekterade programmen om musik och musikbransch som Sveriges Radio presenterat.
När P3 1993 förvandlades till en mer renodlat ung kanal blev Mikael ansvarig för ett dagligt Musikjournalen som rekryterade Calle Dernulf och dessutom hade specialprogram med röster som Stefan Wermelin, Håkan Persson, Kaj Kindvall och Mats Nileskär. Därefter blev han chef för Dagredaktionen på P3. I slutet på 90-talet gled hans roll alltmer över till kommunikation. Det var också som kommunikationsdirektör som han 2009 efter 30 år avrundade sin tid på Sveriges Radio. För att senare jobba med allt från matresor till utredningar men också med Polar Music Prize.
Han tycktes grabba detta med samma entusiasm. Men det är ändå som musikjournalist på Sveriges Radio jag minns Mikael mest. Hans intervjuer med alla namn som jag själv hade velat möta, från Paul McCartney till Joni Mitchell och Leonard Cohen. Han radade upp dem, alltid lika genomarbetade, lika kunniga.
I vår sista kontakt fick han nyligen en CD-hylla jag hade till övers, givetvis hade han fortsatt ordning på sina CD när andra drog till streaming.
Mikael Nilssons sista inlägg på Facebook blev en länk till Lasse Dahlqvists Oh Boy, Oh Boy, Oh Boy.
Jag kunde inte sagt det bättre om Mikael. Oh Boy, vilken kille. Han fick bara bli 65 år.
Mina tankar går till hans hustru Liza.
Lars Nylin
