Musikbloggen Popmuzik fyller tio år i år – en imponerande siffra för ett projekt som under de flesta åren skrivits av en enda person. MI tog kontakt med Johan Alexed för att få veta hur han hittar drivkraften och vad han tror om bloggens framtid.
Hur håller man lågan uppe som oberoende blogg och nästan helt och hållet på egen hand under så många år?
– Antar att man måste vara lite galen i grunden, haha. Det som verkligen drivit mig är när jag fått det otroligt tacksamma gensvaret från många av de artister jag skrivit om. Det är så många som lägger hela sin själ i att skapa musik och när någon, om så på andra sidan jorden, uppmärksammar just deras låt känner man oftast mycket kärlek. Även om bloggen är skriven på svenska så delar artister från till exempel Australien vidare inlägget med kommentarer som ”jag förstår inte ett ord, men jag är så tacksam att Sverige uppmärksammat min musik”. Det får i alla fall mig att känna att bloggen gör skillnad och fyller en viktig funktion.
– Sedan försöker jag hela tiden vara nyfiken och öppen för all musik som skickas till bloggen. Att klicka igång en låt med inställningen att ”detta kommer jag säkert gilla” gör lyssningsprocessen så mycket roligare, även om 90% av låtarna tyvärr behöver ratas.
– Sist skulle jag nog säga att det är min vilja att testa nya saker som personligen driver mig framåt. Att med ingen budget se till att bloggen tekniskt är i framkant. Den har sedan start haft en responsiv design som gjort att den sett lika bra ut i mobilen som på en stationär dator, vilket jag var väldigt tidigt med i Sverige, de stora mediehusen inräknade. Jag slutade tidigt med Flash i bloggen för att man skulle kunna se videor och lyssna på låtar i mobilen, samt att jag på senare tid jobbat gaska hårt för att den inte ska innehålla några externa spårare så som Google och Facebook för att jag tror att integritet är något som kommer väga tungt på framtidens internet.
Nämn tre viktiga hållpunkter i bloggens utveckling!
– Min första intervju kommer alltid vara speciell. Träffade duon Monarchy på Scandic Kista under Popaganda 2010. Jag var sjukt nervös och glömde bland annat sätta mobilen i flight mode och självklart ringde den under intervjun. Det var efter det som tanken att skapa en renodlad musikblogg började växa fram under året för att sedan sättas i verket 2011.
– Intervjupodden Popcast är även den ett viktigt steg skulle jag säga. Jag bor i Göteborg och jag har valt att spela in mina poddintervjuer hemma i mitt vardagsrum. Fokus har med andra ord blivit på de artister som bor i regionen eller de som besöker Göteborg. Då musikbranschen i allmänhet är väldigt fokuserad på Stockholm känner jag att det finns en plats även för att lyfta fram artister här nere. Här har jag haft inställningen att alla har en historia att berätta, och det är imponerande hur mycket folk kan berätta om sig själva på en timma.
– Sist skulle jag nog säga när jag såg att mina intervjuer hade länkats till Wikipedia. Det var liksom ett kvitto på att det artister berättat under intervjuer med mig uppenbarligen hade värde för artistens biografi. Lite som ett kvitto på att innehållet i bloggen betydde något.
Jag minns i alla fall att jag blev riktigt stolt när jag såg just Wikipedia dyka upp i referenslänkarna första gången.
Hos dig hittar man inte sällan låttips som mer traditionella musikmedier går förbi. Hur gör du ditt urval?
– I grunden handlar det om att jag letar efter låtar med bra melodier. Om det sedan är en melodisk rocklåt, EDM-låt eller schlager spelar i sig ingen roll. Finns melodin där så väcker den oftast mitt intresse. Jag har egentligen ganska o-kreddig musiksmak skulle jag säga. Medan resten av bloggvärlden var kissiga i This is America med Childish Gambino eller allt med Billie Eilish så gick jag mer igång på Perfume med Natalie Shay och allt Bloodpop producerade. Det gör att man kan hitta just de där kommersiella poplåtarna som annars flugit under radarn i bloggen, vilket jag absolut tror behövs.
– Jag använder mig av portalen Submithub för inskick av låtar till bloggen. Det gör att jag hittar en hel del guldkorn från världens alla hörn som inte har det stora PR-maskineriet eller skivbolaget bakom sig. På det viset hittar jag väldigt många spännande artister och låtar som aldrig skulle få en chans i fredagslistorna på streamingplattformarna eller som har den ekonomiska möjligheten att köpa dyr PR för sitt släpp.
Finns Popmusik kvar om ytterligare tio år och hur tror du i så fall att bloggen kan se ut då?
– Utan att låta allt för pessimistisk; men nej, det tror jag inte. Inte för att bloggen inte behövs om tio år. Med tanke på den enorma mängd musik som släpps behövs musikbloggar mer än någonsin för att kunna lyfta fram guldkornen i den enorma flod av ny musik som släpps varje dygn. Men personligen skulle jag vara 57 år då och borde för pensionens bästa snart börja göra något där jag faktiskt tjänade lite pengar också, haha.
– Men OM den finns kvar, så hoppas jag att den blivit mer av en mikroblogg som är integrerad i en musiktjänst där folk kan skrolla igenom flödet med utvalda låtar som man kan lyssna på direkt i blogg/appen och lägga över låtar eller album man gillar i spellistor samt lyssna på poddavsnitten, kolla in musikvideor eller läsa intervjuer med artisterna. Lite som en streamingtjänst och blogg i ett, där musiken och det redaktionella innehållet är på samma ställe. Idag är det inte lika smidigt integrerat att läsa om en låt i en blogg för att sedan spara ner den i en spellista eller gå igenom artistens andra låtar mm. Då hade en mix av musikblogg och musiktjänst varit en väldigt spännande utveckling.
Christel Valsinger
Foto: Johan Alexed
