Sony Music hade ett smått sanslöst 2020 på hemmaplan toppat av Victor Leksells rekordsiffror. MI:s Lars Nylin har summerat succén ihop med VD Mark Dennis. Men även pratat om skivbolagens roll 2021 och kikat i kristallkulan för Sony Musics kommande år.
”Det ger inget om jag som VD skryter om våra framgångar. Det är våra artister och våra medarbetare som ska vara våra ambassadörer.”
Mark Dennis, VD på Sony Music Sweden, funderar inte en sekund när jag frågar honom om hur han personligen summerar ett extremt framgångsrikt 2020 för domestic.
Han hoppar helt över sin egen roll i framgången. Istället pekar han omedelbart på bredden i Sonys succé under pandemin. Innan han går in på att summera hur det kreativa arbetet inklusive A & R förändrats de senaste åren.
Det får bli upp till mig som utomstående att påstå att Mark själv haft en central roll när Sony visat upp en inhemsk dominans som man får gå tillbaka några år för att hitta motsvarigheter till.
Universal har varit där i perioder efter paradigmskiftet. Svenska EMI var där i MI:s tidiga dagar på 1990-talet. Warner hade något motsvarande under CD-skivans starkaste år.
Men att dominera den svenska utgivningen som Sony gjort i dagens brus av parallella sätt att släppa musik är från läktaren extremt imponerande. Beroende på hur man räknar har Sony tidvis även regerat inklusive international.
Självklart har Mark Dennis varit en viktig regissör i sammanhanget.
Under 2020 presenterade Sony årets mäktigaste genombrott i Victor Leksell, som tagit singeln Svag till 125 miljoner streams och 54 veckor i listans toppskikt, samtidigt som Fånga mig när jag faller blev årets album och fortsätter dominera.
Miss Li fick ett stort genombrott 15 år efter debuten. Newkid upprepade via Så mycket bättre samma sak tio år efter att han anlände Sony. Myra Granberg tog sin Tills mitt hjärta går sönder, släppt sent 2019, till 30 miljoner streams. Ana Diaz. Tove Styrke. Molly Sandén. Det går att fortsätta.
Att NEA passerat 400 miljoner på Spotify med låten Some Say hade blivit en huvudpunkt på alla andra bolag. Nu blir det primärt ännu ett utropstecken. Än mer spektakulär är norrmannen Kygo, kontrakterad till svenska Sony, med en till synes aldrig sinande ström 100 miljoner-streamare, ytterligare en rad under 2020.
Men för tyckare som undertecknad känns det minst lika viktigt att svenska Sony av i dag OCKSÅ har en bredd som kanske inget annat bolag.
Jag minns en tid inte allt för långt tillbaka när man som katalognörd bekvämt kunde säga:
”Sony har i princip ingen svensk katalog, definitivt inte i jämförelse med de andra stora svenska bolagen.”
2021 har vi en situation där det är just Sony som kanske mest framgångsrikt bygger katalog. Med sina lite yngre akter. Men också med artister som i vissa fall varit med i 30 år eller mer.
Eva Dahlgren är kanske den ”mogna” artist som hyllas mest för att vara fortsatt banbrytande. Men Thåström, som 2020 släppte ett av de starkare svenska livealbumen genom tiderna, vill också vara med i diskussionen. I bakgrunden finns namn som Bo Kaspers Orkester och Weeping Willows. Alla exempel på att det även i streamingeran går att nå ut med musik med långa rötter.
När jag första gången satte mig ner för ett längre branschsamtal med Mark Dennis var det mars 2011.
Just när vi nu ska börja summera 2020 slås jag av det alltså strax är ett 10-årsjubileum för honom på VD-stolen. Tiden har gått i ett nafs, det har hänt massor – 2011 var Spotify färskt och fysiskt stod fortfarande för 50 % – men mycket känns också igen.
Även den gången talade Mark främst om visionen att bygga team. Nyckelorden var även då långsiktighet och tålamod. Även då fanns de etablerade artisterna med i bilden. Sony hade just tappat gruppen Kent och Mark såg ett behov att visa att bolaget nu skulle visa upp samma tålamod med andra artister.
Men huvudtemat tio år senare är ändå det framgångsrika 2020.
Här några bitar ur samtalet:
Hur har ni jobbat under pandemin, blev det någon gång en återkomst till hyfsat normalt?
– Nej, det har hela tiden i princip varit hemarbete, även om det blev lite spridda besök på kontoret i augusti och en bit in i september. Det är däremot 100 % hemarbete sedan september. Senaste två månader har alla tagit det på allra största allvar. Det har varit lite av attityden: ”låt oss klara av det sista nu!”
Vad minns du allra starkast från 2020 om vi bara tänker domestic?
– Att 2020 blev vårt starkaste år överspelar såklart det mesta. Framförallt mångsidigheten och att merparten varit med ett tag. Ett flertal av artisterna har varit med i fem, tio, femton år, eller t o m mer.
– Men det var självklart fantastiskt med det enorma genomslaget för Victor Leksell. Samma med genombrottet för t ex Myra Granberg eller Newkid. Och att Molly Sandén fick sina välförtjänta Grammisar. Att få branscherkännanden efter allt hårt slit är underbart att se. Vi har även Kygo och (norsk-brittiske – MI:s anmärkning) Alan Walker, som båda ingår i vår domestic. Kygo är uppe i tre miljarder streams bara under 2020, det är spektakulärt att få vara med om.
Men ni har även centrala akter som varit med ännu längre än de nämnda?
– Vi har haft turen att ha artister som varit med i många år, men som fortfarande bryter ny mark. Som Petter, Thåström, Eva Dahlgren och Bo Kaspers. Det är starkt i sig, men det betyder också mycket för vår trovärdighet. Om en artist vill jobba långsiktigt med oss finns det inget bättre cv än faktiska exempel på att vi gör just så, och att det går bra. Att ha ett helt gäng artister som är banbrytande långt in i karriären är långt starkare än att jag säger till någon att vi gärna jobbar långsiktigt inklusive medarbetarna. Jag har även förmånen att ha många medarbetare som varit med länge. Det som sker nu är en symbios av erfarenhet och ny kreativitet. Det finns så mycket kompetens som justerat sig till hur vi jobbar i dag.
Hur är A & R-strukturen uppbyggd?
– Kärnan i vårt arbete med lokalrepertoar är A & R-chefen Micke Hagerman, Suzanne Rapp på marketing och Matilda Kahl på creativeavdelningen – med uppbackning av Michelle Kadir som har en övergripande roll i vår frontline verksamhet. Sedan finns det ständigt aktiva inhouse-etiketter, som Petter Erikssons Milkshake. Den centrala ambitionen är dock att hela bolaget ska känna att de har möjlighet att bidra till domestic, oavsett deras ordinarie roll. Vi hämtar ofta projektledare eller PR från international om någon så att säga räcker upp handen och det känns rätt, likaså har vi haft artist-signingar som har kommit via kollegor utanför A&R-teamet. Alla här älskar svensk musik. Kompetensen att vara delaktig i det svenska finns överallt bland våra 70 anställda.
– Allt detta är lätt att säga när det funkar. För att det ska göra det är det viktigt att våra artister träffar alla delar av bolaget, ser alla i huset. Det ska också sägas att det centrala om vi summerar alla de tio åren jag varit här är inte hur det ser ut på just A & R, utan skapandet av creative 2014, och hur den avdelningen och marketing sedan samspelat med A & R.
Hur har pandemin påverkat A & R?
– Till att börja med vill jag säga att vi är extremt ödmjuka för hur pass lite pandemin ändå påverkat just vår del av branschen. Vi är de minst drabbade. Restriktionerna har ju heller inte varit så hårda i Sverige. Utöver att folk jobbat hemma har pandemin i sig bara i några enstaka fall påverkat planeringen. Kanske har läget snarast hjälpt oss att stanna upp en stund och tänka mer strategiskt. Vi blev helt enkelt tvungna i vissa fall att utvärdera vad som skulle vara mest gynnsamt för våra artister och deras releaser givet omständigheterna. Det finns en tendens att en låt känns gammal om den inte släppts två veckor efter att den spelats in. Även vi höll på att falla in i det tänket. Konsumenterna har långt mer tålamod än man tror. Vi vill ha en berättelse kring artisterna och sånt tar lite tid, tid som vi nu fått lite mer av. Inga projekt har heller fått vänta i ett halvår eller mer.
– Men framöver kan pandemin påverka mer. Ingen artist som debuterat efter mars 2020 har breakat! Det kommer självklart att märkas. Inte minst har ju avsaknaden av en livescen märkts. Live är en så central del i att skapa word-of-mouth. Live finns liksom i musikens och branschens DNA. Vad det innebär framöver törs jag knappt spekulera i.
Hur ser 2021 ut i nuläget?
– Flertalet projekt påbörjade under 2020. Det har lagts en stark grund. Det KAN falla ut till vår fördel under 2021. Molly Sandén och Miss Li är två exempel där båda släpper album nu under våren. Men även t ex Alan Walker som spenderade merparten av 2020 i studion och nu har ett spännande 2021 framför sig. Alan har skapat en så spännande egen ”värld” – med musik, gaming, engagemang i utanförskap, etc, vilket har resulterat i en enormt lojal, och global fanbase. Det är fantastiskt roligt att jobba med honom och hans management. Och det händer hela tiden saker. Alan finns bland dom största alla kategorier i antal följare på Spotify och YouTube.
En standardfråga när jag träffar majorbossar – varför ska man 2021 söka sig till just en major?
– Jag pekar där på den samlade kompetensen hos skivbolag ö.h.t. – inte bara majors. Människor, hjärnor, engagemang. Det ger en möjlighet att tänka långsiktigt, där tydliga målsättningar framtagna tillsammans med artisten ger ett riktmärke för alla att jobba mot. Det ska sägas att jag är lite bekymrad över snabbmatskänslan i musikbranschen. Vi får inte bara planera för de två närmaste veckorna och tänka samarbeten som en relation över max ett halvår. Vi skivbolag ska visa nya artister att man kan ha en lång karriär, och att de kommer att få den tid och uppbackning som behövs. Newkid är ju ett lysande aktuellt exempel. Under tio år har han utvecklat sitt artisteri och byggt steg för steg. Nyckelorden är samlad kraft, tålamod, långsiktighet.
Hur tycker du att ni majorbolag lyckas i att sprida att ni står för detta?
– Det finns ofta en felaktig bild av hur majorbolagen jobbar i dag anser jag. Det hjälper då inte att skryta som VD. Det är våra artister och våra medarbetare som ska vara ambassadörer. Vi måste nå ut. Många som sysslar med kommersiell musik i dag kommer från utanför den traditionella musikbranschen och jag kan förstå att det finns en misstro. Den kan tyckas exkluderande och inte tillgänglig. Vi behöver arbeta hårdare för att ändra på hur vår bransch uppfattas av nya talanger.
När jag satt med Mark tidigt 2011 talade vi mycket om hans uppväxt i östra England. När vi nu avslutningsvis kommer in på att hans gamla föräldrar och storebror sedan ett år sitter i sträng brittisk karantän berör vi ämnet igen när vi talar om just skivbolagens position 2021. Mark minns:
– När jag växte upp som Britpopälskare var det en omöjlig tanke att jobba i musikbranschen. För oss på landet som hängde kring britpopen var det något som hände långt bort i London eller möjligen Manchester. Det är nog likadant för många i dag. Där kommer min och vår uppgift som bolag in.
Men i nuläget behöver Mark Dennis knappast bekymra sig över sitt A & R-flöde. Det bara forsar från högkvarteret i centrala Stockholm.
Det ska bli oerhört spännande att se hur Sony lyckas följa upp detta under Dennis jubileumsår som VD.
Man kan kallt räkna med att det finns rivaler som inte tänker tillåta att dominansen blir densamma även i år.
Lars Nylin
