På spåret, Så mycket bättre, SVT:s nya musikkalender, Late Night Concert. Och mer. MI:s Lars Nylin fascineras av ett plötsligt stort utbud av live i svensk TV. Och blir nostalgisk.
Plötsligt kommer ett stim av livemusik i svensk TV. Ibland med de största namnen, ibland med heta obekanta namn, oftast med namn från en stabil, bred mittnivå av svensk populärmusik, och det är välgjort.
Det är bara att tacka och ta emot och hoppas att inte alltför mycket beror på den rådande situationen. För helt klart spelar det ju in att så många starka namn är standby för TV.
Dock långtifrån allt beror på det, serier som Så mycket bättre och På spåret hade trots allt hänt även utan det mörka inslaget i 2020. Det finns kanske ett annat intresse för levande musik än tidigare, man kan få hoppas.
När jag sitter och hobbyanalyserar läget och väger in alla livestreamade shower – från konserter till inslag i gaming – slår det mig strax att det fanns en tid när detta inte alls var givet.
Så sent som för några år sedan skrev MI kriskrönikor om ett ytterst magert utbud live i basutbudet sedan TV4 dragit ned på liveinslag i kanalens morgonshow. Ett slag utgjordes utbudet av Go’kväll från Umeå.
För att inte tala om exempelvis fyra decennier tillbaka. Jag slås av minnen om ren domedag i ämnet. När jag gräver i mitt arkiv, jag får leta mig till den dammigaste hörnan, hittar jag mycket riktigt att musiktidningen Schlager hösten 1980 skrev:
”Rock i tv – ett olycksfall i arbetet”. I artikeln sa SVT:s programchef Hannes Oljelund rakt på sak: ”Det har varit lite för mycket rock i SVT i höst”. Detta sedan det under samma säsong visats serierna AB Svensk Rock, Bälinge byfest, Lena-Maria Show och Måndagsbörsen.
Det kallades rockprogram på den tiden, oavsett genre.
Vi får hoppas att kanalerna inte drabbas av samma vånda efter årsskiftet fyra decennier senare.
Musik som slarvigt kan rubriceras ”pop i TV” smygstartade från Nalen i Stockholm tidigt på 60-talet. Nalenpalatsets jazz och rock’n’roll-kungar skiftades då till pop i Sveriges Television med exempelvis The Everly Brothers.
Men dagen P som i Pop i TV kom när SVT sände The Beatles i programmet Drop-In i oktober 1963. Det inslaget har blivit så ikoniskt att det köpts loss av engelska intressen och inte längre kan visas av SVT.
Sedan har satsningar kommit och gått med peakar på 80-talet och även när ZTV grasserade med mängder av live på 90-talet.
Det innebär en grym nostalgiresa att grotta ner sig.
Vad lägger du till på följande lista, och vad av vinterns serier kommer om några årtionden att nämnas som motsvarigheter?
Drop-In, Popside, Spotlight, Högtryck, Öppet Hus, Opopoppa, Rockplock, AB Svensk Rock, Casablanca, Chrome 22, Häftig Fredag, Gig, Exter, Guldslipsen, Måndagsbörsen, Daily Live, Bälinge Byfest, Elektriska trädgården, Pop Cirkus, Skavlan, Så mycket bättre, På spåret, Sommarkrysset.
Jag vet att det fattas åtskilliga i listan. Lyckligtvis. Låt den gärna fortsätta att förstärkas som det sker just nu.
*
Benjamin Ingrosso ut, men Jakob Hellman och Tove Styrke in. Så mycket bättre kan ha vuxit på den ekvationen trots att Ingrossos energi var något programmet ofta saknar.
*
Min vinnare Caspar ut ur Idol. Skiftar till Nadia.
*
Favoriten av all pop i TV genom åren? Det var ändå något särskilt med Måndagsbörsen på 1980-talet även bortom de flitigt YouTube-tuggade fadäserna av programledare. Men det var även speciellt att ha en hel kanal för sitt intresse, ZTV.
*
Spotify Wrapped – coming soon. Snart vet vi vad vi verkligen lyssnat på, inte vad vi tror.
*
Det var ingen skräll, men ändå trist att se den nya Bowie-filmen generalsågas. Det livsödet förtjänar en välgjord biopic om något.
Lars Nylin
