Musikindustrins Lars Nylin om Musiksveriges pandemirapport. En nödvändig lektion för våra politiker. Därefter ett rejält hopp till dansbandslistornas märkliga värld på Spotify.
Pandemin har fått många offer utöver de tragiska dödstalen och situationen i vården. Väljer man för ett ögonblick att titta på vilka som drabbats värst rent finansiellt är det frågan om inte vissa aktörer i och omkring nöjesindustrin tillhör dessa.
Min kärlek fotbollen slapp exempelvis till sist ur sin form av yrkesförbud. Den senaste veckan har fotboll och övrig sport rullat igång igen om än i snöpt format utan publik.
Detsamma gäller inte livemusik. Där är det fortsatt totalt stopp, all respekt för behovet av direktiven, men följden blir yrkesförbud. I dystra stunder flammar tanken upp: kommer livemusik någonsin att följa flygtrafik, eller vad man nu tar för annat drastiskt exempel, till en normalitet som förr?
I det perspektivet är Musiksveriges rapport om den första pandemiperiodens följder central – se artikel på annan plats. Man behöver inte ens ha en läggning åt det konspiratoriska för att tro att livemusik knappast är högt på agendan hos Folkhälsomyndigheten eller Regeringen i detta skede. Det är bara att inse och leva med.
Men att ansvariga får en kunskap om följderna är en förutsättning för en åtminstone lite mer prioriterad sits i kommande stödpaket.
Det som många antyder i musiksammanhanget antyder kan jag skriva rakt ut:
* Ni politiker älskar att ta rygg på exportframgångar för musik. Många av er tar gärna selfies ihop med coola artister.
* Se nu till att möjliggöra en framtid för detta genom helt andra stödåtgärder än vad som presenterats hittills.
* Situationen för frilansande musiker och tekniker med enskild firma motiverar exempelvis redan nu beskrivningen katastrofal.
Jämförelser med exempelvis tysk syn på stöd till nöjessammanhanget bör göra att ansvariga svenska politiker rodnar.
*
Beskedet från Allmänna Reklamationsnämnden att arrangörer måste låta biljettköpare få pengarna tillbaka om så önskas var ofrånkomligt. Allt annat hade inneburit mäktiga problem med trovärdigheten framöver.
Däremot kan man hoppas att en stor majoritet väljer att behålla sina biljetter, man slipper krasst två serviceavgifter och stöttar samtidigt. För egen del har jag inte ens övervägt att kräva pengarna tillbaka från små arrangörer, men det går ju givetvis inte för ARN att sätta olika regler beroende på ekonomisk bärkraft hos olika aktörer.
*
Snart midsommar, snart dansbandsexplosion på Spotify. Upp 20-30 % från i många fall redan höga nivåer, hör jag skvallras. Dansbandsmusik är kort sagt en subgenre som mer än de flesta matchar de mäktiga nivåerna på Spotify Top 50.
I det perspektivet är det lite märkligt hur pass styvmoderligt spellistorna i genren behandlas. Det lyfte för några år sedan, men i dag är där fullt av detaljer som en novis snabbt undrar över.
All respekt för Wilmer X och Nisse Hellberg – jag har själv arbetat med dessa och älskar dem – men varför toppar dessa dansbandslistan Bugga loss! ihop med, än mer besynnerligt, Electric Light Orchestra?
Och var finns Lasse Stefanz, det enda dansbandet som även vi på läktaren har koll på? Bandet har marginell roll på listan Favoriter, genretopparen De sista ljuva åren finns inte ens med, och det borde väl rimligen vara Lasse Stefanz egen cover av Fats Dominos Det regnar och regnar (It Keep Rainin’) som inleder listan Dansband gör covers och inte en cover på covern?
Möjligen är nämnda val helt uttänkta och kalkylerade. Men till bevisad fel ser jag sådant som exempel på hafsverk som ingen genre förtjänar.
*
Jag har ännu inte hört Bob Dylans nya men utser den ändå till årets bästa album.
*
Trevlig midsommar!
Lars Nylin
