Det är numera inget ovanligt med att höra svenska artister och låtskrivare i radio, butiker och restauranger i utlandet. Men MI:s Christel Valsinger blir ändå mallig.
I en värld av (tills nyligen) upplösta gränser spelar det väl ingen roll varifrån artister kommer? Jo tydligen tycker jag det, visar ett knippe utlandsminnen
Hösten 1997. Mitt band The Pusjkins är i Seattle för att spela in vårt debutalbum i den för tiden coolaste av städer. Vi åker runt i en hyrbil med någon collegeradiostation på när Cheironproducerade Show Me Love med Robyn börjar pumpa. Vi höjer, skriker rätt ut och vevar ner rutorna. Förmodligen ropar vi nåt om Sweden också.
London 2004. Jag och maken sitter på en klubb och tar en drink i ett försök att uppleva ett nattliv som vi egentligen är för trötta för, när en stadig bastrumma och en loopad sångslinga bryter igenom sorlet. Det är Call On Me med Eric Prydz. Vi rätar upp oss och blir plötsligt väldigt medvetna om vår omgivning. Diggar folk? Vet de att det här är svenskt? Vet de att vi är svenskar? Borde vi säga något?
Chartersemester 2012. På stranden pumpar en bar ut Robyn, denna gång Dancing on My Own. De spelar den om och om igen. Det är faktiskt den enda låt de spelar. Det blir poolbad hädanefter, men det är ändå med en viss stolthet vi packar ihop våra handdukar och badleksaker.
Det är en lite töntig, men ändå liksom sprittande mallighet som vaknar varje gång jag hör svenska artister spelas utanför Nordens gränser. Popmusik är faktiskt (tillsammans med folkbildning och en vilja till jämställdhet) det bästa Sverige har.
Numera är det vardag att höra svenskkopplade låtar i butiker, restauranger och på radio i utlandet. Ändå vill orden fortfarande ut under taxiresor på semester i Barcelona eller på min enda jobbresa i LA: ”did you know that this is Swedish?” ”Really?” brukar den måttligt intresserade chauffören svara.
Chaufförerna har inte läst Billboards tunga analyser av Max Martins fantastiska hitbagage eller frågat sig varför den svenska EDM-scenen varit världsledande. Däremot känner de alla till Abba. Och Roxette. Förr i tiden blev nog även amerikaner förvånade när icke-amerikaner slog sig in på deras topplistor.
Dagens internationella popscen gör kanske inte så stor affär av varifrån artister (och låtskrivare) kommer. Bra musik är bra musik och om Zara Larsson är svensk eller tysk gör många detsamma i en värld av spellistor. Det är naturligtvis sympatiskt.
Men vi vet. VI VET.
Christel Valsinger
MI utser denna veckan de bästa svenska exporthitsen.
