Laura Marling, The Aces och Daniel Adams-Ray står bakom några av releaserna som MI:s Lars Nylin och Christel Valsinger väljer att lyfta fram denna veckan.
Lars väljer:
Dream Syndicate – The Universe Inside (album)
Det har nästan gått 40 år sedan gruppens debut och lilla mästerverk The Days of Wine And Roses och nivån från dess har ärligt talat aldrig följts upp. Förrän nu. Med en helt annan musik. Inledande The Regulator summerar över dryga 20 minuter var bandet landat. I ett slags utflippad psykedelisk rockjazz med lika tydliga referenser till New Yorks no-wave-scen på 1980-talet som till det Velvet Underground som var så uppenbar referens på debuten. Den som förväntar sig Paisley Underground i traditionell stil riskerar dåndimpen eller att bli förbaskad. Bara The Longing är ens nära en traditionell poplåt. Själv tycker jag att det är en lika märklig som spännande riktningsändring [-Anti/Playgound].
Atomic Swing – I Want My Own Cross (låt)
15 år efter den senaste singeln återvänder Atomic Swing med en ny och lyckas låta nya och fräscha trots att komponenterna är samma som då. Receptet för detta är att Niclas Frisk & co mer uppenbart än förr kollat i tidsmaskinen efter den hårda rock de lyssnade på i pojkrummen. Ett vinnande grepp [Atomic Swing].
Daniel Adams-Ray – Stockholm Voodoo (låt)
Daniel Adams-Ray slår hårt i sin nya singel. Han gör för Stockholm vad Kitok gjorde i låten Paradise Jockmokk, en besvärjelse i hip-hop-rockiga kläder. En gammal uv tänker på Beastie Boys och gillar det [Yo Running Club].
Tomas Andersson Wij – Dit du går (låt)
På förra singeln Jag var ett konstigt barn byggde Tomas Andersson Wij slott av känslor och bilder. På den nya är stämningen nedtonad balladvandring där Fläskkvartetten, vilket kärt återhörande, gör sällskap från Kreuzberg till Ekensberg. Det känns som att Andersson Wij har ett stort album på gång i en tid när allt för få tänker i det formatet [Ebeneser/Playground].
Laura Marling – Songs For Our Daughter (album)
100 % lågmäld dagbok på årets hittills bästa album (Chrysalis Records).
Christel väljer:
Laura Marling: Songs For Our Daughter (album)
Istället för att skjuta fram releasen av sitt nya album på grund av Corona-situationen, valde Laura Marling att tidigarelägga den, som en present till oss. Det kommer i precis rättan tid. Laura Marlings lugnande stämma och fina låthantverk är en famn att krypa upp i.
Här fortsätter hon att gå i dialog med andra låtar och verk. Inledningsspåret Alexandra är t ex ett svar på Leonard Cohens Alexandra Leaving. Laura vill ge Alexandra en egen röst, visa att hon har ett inre liv. Det behöver man inte veta för att tycka om den, men fungerar fint som exempel på hur mycket som alltid finns att upptäcka i Marlings låtar. [Chrysalis records]
The Strokes: The New Abnormal (album)
19 år sedan debutalbumet Is This It? och sju år sedan det senaste, Comedown Machine, kommer The Strokes med ett album jag inte visste att jag behövde 2020. Snygg, gitarrdriven pop med vemod i botten och en Julian Casablancas som sjunger med en ny innerlighet. [RCA/Sony Music]
Lewka & MAJRO: All For Love (låt)
Myra Granberg har slagit igenom stort med sina låtar på svenska under vintern. Men hon är ju så himla bra på engelska också, under namnet MAJRO. Här i samarbete med nederländske producenten Lewka i en snygg EDM-förpackning. Passar samtidigt på att tipsa om MAJROs album Wanna Keep You In My Pocket Forever från förra året, som verkar ha gått under radarn för många. [TGR/Sony Music]
Phoebe Bridgers: Kyoto (låt)
Mer finfin folk-indie från kaliforniska Phoebe Bridgers, den här mer upptempo och poppig än förra singeln Garden Song. När hon för några dagar sedan gästade Jimmy Kimmel Live!, som liksom de flesta talkshower just nu görs i karantän-version, spelade hon låten live från sitt badrum. I sommar släpps hennes andra album Punisher. [Dead Oceans/Playground]
The Aces: Lost Angeles (låt)
Australiska gruppen The Aces gör svängig pop med snygg stämsång som stundtals låter ganska mycket som det systrarna i HAIM släppt ifrån sig tidigare. Det gör inte mig nånting eftersom båda grupperna är underbara. Den här soliga och samtidigt småsorgsna pärlan tar jag med mig till kommande sommarspellistor. [Red Bull Records]
