Radioproducenten Kerstin Behrendtz har gått bort i sviterna av COVID-19. Hon blev 69 år. MI:s Lars Nylin minns henne.
På min kontorsvägg har jag en bild av juryn för Swedish Music Hall Of Fame år 2017. Kerstin Behrendtz står intill mig och når mig bara till axlarna.
När Kerstin nu inte längre är med oss var en av de första tankarna en irrationell: jag tänkte på alla gånger jag böjt mig fram för att prata med henne. När vi sågs på privata fester för länge sedan, när vi jobbade ihop på Sveriges Radio på 1980-talet, när vi sågs på otaliga releasepartyn, i just juryarbetet kring SMHOF.
Det var alltid värt den lilla ansträngningen. Det var alltid trevliga samtal. Alltid inspirerande. Jag kan inte minnas att jag haft en ansträngd ordväxling med Kerstin. Hon var helt enkelt inte sådan, hon var empatisk, nyfiken, kunnig.
Kerstin hade när hon gick i pension hösten 2017 jobbat på Sveriges Radio i 47 år. Efter uppväxt i norra Stockholm började hon på 1960-talet på Sveriges Radios grammofonarkiv. Hon fortsatte senare i decenniet som musikproducent hos Melodiradion, senare arbetade hon med musikläggning hos några av Sveriges Radios absoluta flaggskepp, som Sommar, P4 Extra, Karlavagnen och Radiosporten.
Hon var med mig i SMHOF som jurymedlem i tre år, då vi fick alla vi i juryn glädje av hennes enorma kunskap om inte minst svensk populärmusik från 1960-talet och framåt. Kerstin har även suttit i invalsjuryn till Melodifestivalen.
Musiken var alltid den röda tråden i hennes liv. Hon har sagt:
– Mitt problem är att jag älskar mitt jobb så mycket, så jag tar aldrig ledigt från det.
Ibland kom hon extra mycket i händelsernas centrum som en följd av sina många musikläggningar. Det var exempelvis Kerstin som hade valt att Aretha Franklins Who’s Zoomin’ Who skulle spelas i nattradion den 28 februari 1986, en låt som tonades ner och bröts för en extra nyhetssändning som meddelade att statsminister Olof Palme hade mördats.
Dagen efter Estoniakatastrofen 1994 var det hennes utvalda sorgemusik som spelades i Sveriges Radio.
2017 fick Kerstin Radioakademins hederspris. Motiveringen den gången löd:
”I snart ett halvt sekel har hon med sin musikaliska fingertoppskänsla tjänat den svenska musikpubliken. År, månader, dagar och timmar där hon delat med sig av sin kunskap och underhållit Sverige. Outtröttlig, nyfiken, noggrann och lojal har hon stått i musikhändelsernas centrum. Som kvinnlig förebild kan hennes gärning inte överskattas. Hon är en del av det svenska musikundret och Sveriges Radios okrönta musikdrottning.”
Vi är många som instämmer i den beskrivningen. Jag är ytterst tacksam att ha fått haft så mycket kontakt med Kerstin Behrendtz under så många år.
Lars Nylin
