Den 25 mars släpper Sony Music Japan ett samlingsalbum med svenska The Merrymakers. Gruppen hade sina största framgångar i Japan på 90-talet, så varför en samling nu? Vi bad gruppens frontman, David Myhr, berätta mer.
Du har skrivit musik för den japanska marknaden och släppt eget solomaterial under 10-talet. Men The Merrymakers lade ner 2010. Varför släpps ett samlingsalbum i Japan nu?
– Ja, det kom faktiskt lite oväntat sådär en 23 år efter vårt uppsving där. Så det är ju inte något jubileum eller så. Men denna ”Best Of”-platta ingår i en slags serie under rubriken ”BeatleDNA” där också en compilation som heter Power to the Pop ingår på vilken vi också medverkar med vår japanhit Monument of Me. På den återfinns ett gäng artister och grupper som på något sätt låtit just Beatles ”DNA” färga sin musik som ELO, 10CC, Cheap Trick, Gilbert O’Sullivan, Tears for Fears, Oasis, Jellyfish, Ben Folds m fl. Produktchefen på Sony Music Japan som ligger bakom det hela skrev att han drömt om detta i trettio år och nu var det väl helt enkelt dags.
Er melodiösa och lite 60-talsdoftande pop borde ju med enkelhet ha tagit sig in på den jananska scenen på 90-talet kan man tycka. Men det var via producenten och tidigare Jellyfish-sångaren Andy Sturmer ni fann en publik där. Berätta!
– Ja, det var när jag läste i DN kring 94/95 att det går bra i Japan för svenska artister. Och då tydligen ”speciellt för norrländska popband med rötterna i 60-talet” som jag gjorde det till min livsuppgift att försöka få ut vårt material där. Det lät ju som att det borde handla om just oss! Men vi hade ingen aning om var vi skulle börja. Precis som du nämner så blev vi till slut pekade i rätt riktning av vår egen husgud. Vi var ju extrema Jellyfish-fans! Han hade upptäckt vår musik och tyckte vi skulle satsa på Japan och att vi skulle kontakta en viss June Shinozaki på Sony Music Publishing Japan. Hon hade just då som sin ”mission” att breaka, den annars ofta sorgligt eftersatta genren power pop, i Japan. Det visade sig vara helt rätt tips! Hennes ansträngningar ledde fram till att vi blev en prioritet på Toshiba-EMI/Virgin Japan vilket också i förlängningen gjorde att vi hamnade på Virgin Sverige och att Andy Sturmer kom över till Stockholm och jobbade med oss på andra albumet Bubblegun (Virgin, 1998). Osannolikt nog var just denna June den enda av Japans 120 miljoner människor som jag faktiskt redan hade haft kontakt med. Men det var i ett annat ärende och då som kollega eftersom jag själv just då jobbade som Creative Manager på Sony/ATV Music Publishing i Skandinavien.
Kommer albumet att följas av en återförening?
– Jag personligen som hållit mig aktiv med skivsläpp och livegigs, inklusive flera besök i Japan på senare år, skulle tycka det var extremt roligt! Men jag är inte säker på att mina bandkamrater skulle vara lika lättflirtade. Men frågan är ju fri! Annars får jag väl åka ut på soloturné och helt enkelt kalla mig ”The Merrymaker”, ha ha!
Du är numera lektor i musikproduktion på LTU, där du forskar på melodiskapandeprocesser. Vad innebär det?
– I akademin ska det ju bedrivas forskning och på musikhögskolor heter det därför inte längre ”konstnärligt utvecklingsarbete”. Utan nu ska det göras så kallad ”konstnärlig forskning”. I detta relativt nya forskningsområde har jag försökt hitta min nisch med att titta på min egen praktik som melodimakare och försöka artikulera så kallad ”tyst kunskap”. Alltså den typen av praktisk kunskap som det sällan pratas om. Jag har nämligen själv alltid tyckt att intervjuer med mina hjältar på området aldrig ger svar på hur man faktiskt rent konkret gör melodier. Varken Paul McCartney eller Benny Andersson vet ju själva hur de gör. I alla fall så kan de inte förklara det!
– Så jag bestämde mig för att filma tillkomsten av alla melodier på mitt andra soloalbum Lucky Day (Lojinx, 2018) när jag skrev både på egen hand och med ett gäng amerikaner på en co-writing resa i LA, Nashville och New York. Nu återstår ”bara” att formulera mig i min licentiatavhandling kring analysen om vad det är som faktiskt händer. I korthet handlar det om att man på olika sätt genererar en massa idéer. Sedan väljer man helt enkelt de bra och tar bort de dåliga. Det låter ju enkelt! Men det är de underliggande kriterierna bakom dessa val som jag kämpar med att försöka kartlägga och förklara. Om sedan tusen andra forskare gör samma sak kanske vi kan få en ganska bra bild av vad som faktiskt händer i huvudet på låtskrivare.
Christel Valsinger
Foto av David Myhr: Alexander Edström
