”Med korrekta fakta tror jag också att dom flesta håller med”. MI:s Lars Nylin om reaktionen på Spotifys ”löner”.
Braskande rubriker i förmodat seriös tidning. En grundmurat förankrad negativ aspekt på ett dominant musikföretag. Dubiösa fakta.
Allt detta samverkade förra veckan till den största snackisen i branschen på länge. Nej, det handlade inte om fuskstreamande. Ämnet som skapade en svallvåg av delningar i åtminstone mina sociala nätverk var påstådda hundramiljoners-löner på Spotify.
När webbtidningen DI Digital presenterade en lönelista fylld med Spotifypersoner på topp 10 under rubriken ”332 miljoner kronor: Spotify-chef har Sveriges högsta lön” vällde fördämningarna.
Jag kan inte minnas så samlad kritik från musikfolket mot Spotify, Spotifys ersättningar och överhuvudtaget den nya musikekonomin sedan den gången år 2009 när Magnus Uggla ansåg sig ”rövknullad” av Sony Music och Spotify och drog bort sin musik från tjänsten.
Sanningar? Fortsatt frustration över en ny musikekonomi som nu ändå fyllt över tio år? Okunskap? Fel rubriksättning? Jante? En musiktjänst som inte uttalar sig om sin personal?
Allt dessa frågetecken samverkade till förra veckans drev.
I grunden borde den aktuella diskussionen snarare handla om frågan: har man rätt att bli rik på att jobba med andras musik?
Bakgrund: Gustaf Söderström, som toppade listan, och andra teknikansvariga på Spotify har höga men ändå rimliga löner jämfört andra centrala chefer i jämförbara branscher. Söderströms lön på uppskattningsvis 3 miljoner om året är exempelvis jämförbar med vissa svenska musikbolagschefer. 3 miljoner är åtminstone den senaste lönen jag hittar uppgifter på.
Den är klart lägre än ledande mediechefer även hos exempelvis SVT – Spotify är ju snarast att jämföra med mediebolagen. Lönenivån hos globala musikbolag och för den delen svenska gamingbolag går det inte ens att jämföra med.
Spotify har alltså knappast landets högsta löner. Det Söderström & co troligen gjort är att lösa in personaloptioner i ett techbolag som värderats högt av primärt amerikanska investerare i samband med Spotifys börsintroduktion. På det bonusar. Det är den vägen man kommit upp i hundramiljonersnivåer. Optioner måste tas upp som lön i Sverige och beskattas, i Söderströms fall 194 miljoner i skatt av dom 332.
Nånstans vid horisonten viftar herr Jante även i riktning mig. Men vid dags slut är jag ändå bestämd i uppfattningen: ja, man ska kunna tjäna stora pengar även på att indirekt jobba med musik och miljonerna har inte tagits ur upphovskassan.
Dom artister och musiker som nu gick gatlopp, några hotade med fysiskt våld, självklart bortom smaklöst, borde ha andra fokus på sin Spotifyfrustration, anser jag.
Med korrekta fakta tror jag också att dom flesta håller med.
*
Intressant läsning för den som direkt eller indirekt var del av den första svenska punkeran. Sociologen Per Dannefjord har tittat på vad som hände med dom som hängde i landets köpgallerior: https://bit.ly/2TkYDiM.
*
Hur desperat är Justin Bieber? Mycket, tycks det.
*
Bring Me The Horizon har släppt ett album som till och med slår Markus Krunegård på fingrarna: Music to listen to~dance to~blaze to~pray to~feed to~sleep to~talk to~grind to~trip to~breathe to~help to~hurt to~scroll to~roll to~love to~hate to~learn Too~plot to~play to~be to~feel to~breed to~sweat to~dream to~hide to~live to~die to~GO TO [Sony Music].
Jag har ännu inte kommit längre än att ta mig genom titeln.
*
Ny vecka, ny lysande dokumentär på SVT Play: Älskade Husby: i skuggan av hip-hopen. Om hip-hop och annat på 9o-talet. Samma vecka som Infinite Mass gör comeback.
*
Apropå dokumentärer har jag sett några bilder ur en kommande om skivbolaget Silence. Ska bli ruskigt spännande att se.
In memoriam: Magnus Wirström har gått bort. Magnus hade vid sin död inte arbetat i musikbranschen på många år. Men jag tror att många läsare minns honom från hans perioder på bl a olika skivbolag och Mega Skivakademien. Själv lärde jag känna Magnus på rocktidningen Schlager på 80-talet och sörjer en personlig vän. Han blev 63 år. Vila i frid.
Lars Nylin
