I år fyller skivetiketten MNW 50 år. För att fira jubileet ger MNW-katalogens ägare Universal Music i december ut boxen MNW 50 1969-2019 med 21 CD. MI har kollat hur det gått till med boxens redaktör Claes Olson.
Hur valde du att avgränsa innehållet?
– Boxen MNW 50 – 1969-2019 innehåller dels ett urval av alla de spår som ursprungligen getts ut på MNW:s egen etikett, dels material från bland annat MVG, Mistlur, MVG, Mistlur, Nacksving, Amalthea, White Jazz, Radium 226.05, NONS och Manifest, det vill säga de andra oberoende svenska bolag som genom åren har adderats till den stora katalogen. Min uppgift har varit att gå igenom, välja ut och på ett överskådligt sätt presentera en representativ bild av MNW:s musikhistoria på 21 CD. Det har inneburit att jag totalt har gått igenom närmare 16 000 spår… De 405 titlar som nu är med har jag valt ut utifrån flera olika parametrar. Även om förstås alla MNW:s största försäljningsframgångar och hits finns med, så har urvalet samtidigt en betydligt större bredd och ett större djup än så.
– Jubileumsboxen har tillkommit på initiativ av Jimmi Storm och Jan Friberg på Universal Music och tillsammans med Christer ”Mellis” Mellström, Niklas Bäck och Peter Mannio har man gjort ett jättejobb med att uppdatera och bringa ordning i MNW:s omfattande arkiv, som ju under de femtio år som gått sedan bolaget en gång i tiden startades i en stuga på Vaxholm har flyttats omkring på ett flertal resor till olika kontor och förråd runt om i stan. Med undantag av ett par tidiga MNW/Green Light-singlar från 1969-70, som var omöjliga att hitta ens på repig, vind sjutumsvinyl, så har faktiskt det mesta som jag har efterfrågat i researcharbetet funnits lyssningsbart. Att inte Robert Aschbergs 60-talsband Envoys Beatles-covers gick att få fram, får väl anses försumbart, liksom att en tidig svensk Dylan-tolkning var fullkomligt omöjlig att uppbringa. Det handlar ju inte om spår som lämnat några större avtryck i MNW-historien, utan om titlar som jag i så fall hade adderat till min bruttolista för urvalet till boxens bonus-CD MNW Kult. De tjugo udda svenska översättningar och covers på allt från ABBA, Secret Service och John Holm till The Beatles, Dylan, Rolling Stones, The Doors, Velvet Underground och The Clash som till slut hamnade där räcker dock bra ändå! Jag gissar till exempel att det inte är särskilt många som tidigare har hört Albin Lee Meldaus mamma Annika Blennerhed sjunga sin jazztolkning av London Calling!
– En annan avgränsning, som kanske inte är av något större intresse för vanliga skivköpare och lyssnare, är MNW:s historik ur rent företagsmässigt perspektiv, med alla ägarbyten och turer kring riskkapitalister och så vidare. Men med undantag av den räddningsaktion och ändrade kompassriktning som MNW-artisterna själva genomförde när de tog kommandot på bolaget med hjälp av Blå Tåget-medlemmen Tore Bergers generösa lån i början av sjuttiotal, så har jag valt att inte fördjupa mig i den biten utan istället fokuserat på att lyfta fram musiken.
Vad blev det mest komplicerade inslaget i boxen?
– Den stora katalogen i sig… Även om jag naturligtvis inte har hunnit djuplyssna på alla de cirka 16 000 spåren i MNW-katalogen, så har ju enbart uppgiften att välja de viktigaste spåren från exempelvis Eldkvarns sju, Peter LeMarcs nio, Blå Tåget-gängets åtta och Rolf Wikströms femton album varit en stor utmaning i sig. Det har handlat om att gå balansgång mellan såväl tycke och smak som publikframgångar och betydelse för både MNW och svensk musikhistoria i stort.
Om du måste välja, vilka är dina favoriter?
– MNW-katalogen rymmer ju massor av personliga favoriter, både i form av artister, band och enskilda låtar. Men om jag väljer att lyfta fram några för mig tidigare okända pärlor som jag har hittat under arbetet så vill jag först nämna den på sjuttiotalet totalfloppande sångaren och låtskrivaren Göran Perssons fantastiskt fina låt Bland löven, från hans Rolf Wikström-producerade album Hundliv. Låten har inte ens tusen Spotify-plays men för tankarna till både John Holm, Kjell Höglund, Kenta Gustafsson och en tidig Lundell – eller varför inte dagens Sebastian Mantel! Ett annat fynd är tonsättaren, dirigenten och musikforskaren Gunnar Valkares projekt Nävgröt, vars enda album på Discogs definieras som ”folk, world & country”, men som utöver de afrikanska influenserna faktiskt även är färgat av modern minimalistisk konstmusik. Tyvärr så gick Gunnar Valkare bort bara för några veckor sedan, så han hann aldrig få uppleva hur hans på sin tid svårsålda mästerverk nu får välförtjänt upprättelse…
– Det tredje stora utropstecknet för mig är Dom Galna Hundarnas singel Skolsång, där Olle Ljungström, Staffan Hellstrand, Bob Hansson kompade av The Nomads sjunger en skönt uppdaterad rockversion av en gammal Jan Hammarlund-låt. Jag fattar inte hur jag kunde missa den helt när den släpptes 2003, men det kan kanske bero på att jag var utbränd då och levde i musikcelibat ett år…
Vad är din egen relation till MNW genom åren?
– I princip så har jag ju levt med MNW ända sedan jag börjat lyssna aktivt på musik och köpa skivor i de tidiga tonåren. Men det finns massor av trådar och personliga referenser till artisterna, banden och musiken i boxen…
– På sjuttiotalet var jag med och startade Gävle Musikforum och vi arrangerade spelningar med flera MNW-grupper, som till exempel Arbete & Fritid och Rolf Wikströms Hjärtslag. Våren 1979 arrangerade jag en konsert med Ebba Grön i Gävle, deras första spelning norr om Dalälven. När vi samma år startade skivbolaget Mamma, så var det förstås med inspiration av bland annat MNW och Nacksving. På åttiotalet spelade och jobbade jag med Di Leva och tillsammans med Måns Herngren sjöng jag i kören på Vem ska jag tro på?, som ju faktiskt är med i den här boxen!
– När jag blev musikredaktör för A-Pressen 1988-89 så intervjuade och skrev jag reportage om flera MNW-artister – ett bolag som jag sedan kom att ha nära kontakt med både som chefredaktör för musikbranschtidningen Topp40 och dess fortsättning i form av Musikindustrin som jag startade när jag sade upp mig på Topp40/MTG och istället tog rollen som informationsansvarig på IFPI. När den tidigare Warner-bossen Sanji Tandan tog över MNW så gjorde jag samlingsalbum med både Ebba Grön och Thåström solo, och när MNW-katalogen sedan hamnade hos Bonnier Amigo så gjorde jag samlingsalbum med bland annat Imperiet, Peace Love & Pitbulls, Freddie Wadling, Eldkvarn, Lolita Pop, Tant Strul, och Nationalteatern. De senaste MNW-projekt som jag har var involverad i är dels en proggsamling som initierades av Peo Berghagen, dels det stora Nationalteatern-projektet Lägg av! Historien om Nationalteatern där jag var exekutiv producent för sammanställningen av de nio cd-skivorna och författare till själva boken.
– På mitt eget musikbolag COMEDIA arbetar jag ju idag med både Tore Berger från Blå Tåget och Gunnar Danielsson från Risken Finns, Ensamma Hjärtan och Danielsson & Pekkanini, så MNW är aldrig längre bort från mig än max på armlängds avstånd.
Fotnot: Boxen släpps 13 december.
Lars Nylin
