SVT-serien Det svenska popundret har engagerat åtskilliga i musikindustrin – för att inte tala om vanliga tittare. MI blev inte minst extremt nyfiken på hur redaktionen kom fram till vinnarna av hits i olika eror i det sista avsnittet. Nu har vi svaret.
I det sista avsnittet av tittar- och recensentsuccén Det svenska popundret koras ett antal vinnare av svenska exporthits i olika eror. Men hur kom man egentligen fram till resultaten? Vi tillhör dom som är ytterst nyfikna.
Så här säger Magnus Broni i programmets redaktion om tänket bakom:
-Det är egentligen en omöjlig uppgift att försöka sätta ihop sådana här listor men vi har inte bara försökt. Nej, vi har inte bara försökt, vi har även kommit fram till ett resultat! Själv lider jag av diagnosen “listus neurosis” så när jag säger försökt innebär det ett grävande man knappt ens kan med att berätta om. Youtube, Billboard, Spotify, japanska radio-listor, I-tunes, etc.
Hur gick det till rent praktiskt?
-Det har luslästs topplistor, viktats i siffror och statistik. Vi delade upp det på olika eror/format. Det är svårt att jämföra Pelé med Messi, för att översätta det till fotboll. Man behöver inte hålla med men det här är vårt facit.
Era: Vinyl. Från tidernas begynnelse till sent 1980-tal.
Dancing Queen – ABBA (1976)
Fernando – ABBA (1976)
Waterloo – ABBA (1974)
The Final Countdown – Europe (1986-87)
The Winner Takes It All – ABBA (1980)
Kommentar: En helt given vinnare. Förutom att toppa listor i uppåt 20 länder har Dancing Queen även nutida statistik på sin sida. När det gäller konkurrenter tävlar ABBA mest mot sig själva. S.O.S., Knowing Me, Knowing You, Super Trouper, etc – en topp 10-lista skulle innehålla mer än hälften ABBA-låtar. Däremot ska man heller inte underskatta att låtar som Hooked On A Feeling och The Final Countdown har fått egna liv på sina sätt, åker du till Frankrike är förmodligen The Final Countdown större än Dancing Queen.
Era: CD. Från sent 1980-tal till mitten av 00-talet.
The Sign – Ace Of Base (1994)
It Must Have Been Love – Roxette (1990)
All That She Wants – Ace Of Base (1992-1994)
Cotton Eye Joe – Rednex (1994-95)
The Look – Roxette (1989) (ja majoriteten är sålda på vinyl, vi vet).
Kommentar: Roxettes hit-streak på Billboard Hot100 är nästan så otrolig att den känns påhittad. Ace Of Base makalösa framgångar 1994 likaså. The Sign spenderade 21 (!) veckor på topp 10 i USA och är den enda svenska låt som någonsin toppat Hot100s årsbästalista (nej, inte ens Max Martin har lyckats med det). Ändå är det lite målfoto mot deras egen låt All That She Wants och inte minst Roxettes It Must Have Been Love. Med filmen Pretty Woman i ryggen nådde balladen nummer 2 på 1990 års year-end-lista. Apropå film-hits så är det förresten högst troligt att Cardigans varit med och slagits i vår CD-topp om det inte vore för girighet. 1996-1997 spelades deras hit Lovefool överallt, hela tiden. Inte minst i USA och inte minst via filmen Romeo + Juliet. Problemet var bara att Billboard hade ett regelverk som krävde att en låt skulle vara släppt som fysisk singel för att kunna ta sig in på Hot100 (det ändrades strax därefter) och några Lovefool-singlar fanns inte annat än på import i USA. Skivbolaget ville helt enkelt tjäna mer pengar (så klart) och hellre sälja hela Romeo + Juliet-soundtrack än Cardigans-singlar. Så kan det gå.
Era: Streaming. Mitten av 00-talet till nutid:
Wake Me Up – Avicii (2013 – 14)
Lush Life – Zara Larsson (2015-16)
Never Forget You – Zara Larsson (2015-16)
Habits/Stay High – Tove Lo 2013 – 14)
More Than You Know – Axwell/Ingrosso (2017)
Kommentar: I dag är ju det mesta extremt mätbart och Wake Me Up är på alla sätt en given ett. List-statistiken kunde rent av vara ännu mer imponerande men 2013 var det än så länge inte självklart att streaming räknades in vid sammanställningen av topplistor. Men oavsett det lär Wake Me Up bli den första låten (av/med en svensk artist) som tar sig in i Spotifys miljardklubb (just nu 948 336 144 streams). När det gäller Tove Lo är placeringen baserad på både originalet Habits (Stay High) och Stay High (Habits remix). Den svenska artist efter Avicii som annars streamar mest är Zara Larsson. I Europa är Lush Life ett riktigt monster med en brutalt lång livslängd (över 1 år på listan i UK!) men i USA är det faktiskt Never Forget You som är Zara-låten med stort L. Strax utanför vårt FACIT måste man också nämna Peter, Bjorn and John (and Victoria) och Young Folks. I en tid när skivindustrin blev till vilda västern bröt den där vissel-låten igenom över hela världen. Ren spekulation, men hade det funnits ett lagligt streamingalternativ redan 2006 hade den klättrat ännu högre på topplistorna.
Era/Kategori: Låtskrivare. Låtar med svensk upphovsrätt:
Poker Face – Lady Gaga (2009). RedOne/LadyGaga
…Baby One More Time – Britney Spears (1999). Max Martin
Roar – Katy Perry (2013-14) Max Martin/Perry/DrLuke/McKee/Walter
Shake It Off – Taylor Swift (2014-15) Max Martin/Shellback/Swift
Moves Like Jagger – Maroon5/Christina Aguilera (2011-12) Shellback/Levine/Malik/Blanco
Kommentar: Ja, här är det sannerligen inte lätt att jämföra. För min generation (70-talister) känns det säkert märkligt att INTE landa …Baby One More Time som nummer ett (tror även en tävlingsmänniska som Max Martin håller med). Men det RedOne och Lady Gaga gjorde på skivan The Fame Monster är extraordinärt i en konkurrens där det mesta redan är extra ordinärt. Bland mycket annat var Poker Face t.ex. den mest sålda låten på I-tunes när det begav sig. Några som lider av den här list-neurosen än mer än undertecknad är gänget bakom The Worlds Music Charts (https://tsort.info/) Dom har räknat sig igenom hela musikhistorien och satt ihop en lista över världens största hits. Alltså någonsin! Där landar Poker Face på plats nummer 16 och …Baby One More Time som nummer 31. (Listan toppas förresten av Bing Crosbys White Christmas). Finns det inga andra konkurrenter då? Jo, kanske. Om inte utmana till nummer ett så skulle det nästan lika gärna kunna stå Believer (Imagine Dragons), I Kissed A Girl (Katy Perry), So What (Pink) eller Love Me Like You Do (Ellie Goulding), Bye Bye Bye (NSync) eller varför inte Redbone (Childish Gambino) på övriga placeringar. Den här typen av listor är om inte annat under ständig förändring och jag skulle bli ytterst förvånad om inte Justin Timberlakes Can’t Stop The Feeling i sinom tid kommer gå om allihop. Om den inte redan gjort det? Den som lever får se.
Kommentarerna är alltså Magnus Bronis, men han understryker att kärntruppen i redaktionen står bakom analysen. Vi likasinnade kan bara njuta av all denna research.
Lars Nylin
Montage Åsa Wiberg/SVT
