Inget störtkrångligt som inte har något gott med sig. MI:s Lars Nylin om uppsidan av den senaste tidens problem med distributionen av just MI.
Åtskilliga av er har drabbats av de problem som uppstod i samband med att vi för en tid sedan bytte tjänst för distributionen av vårt nyhetsbrev.
Plötsligt förbyttes tisdagseftermiddagarnas kommentarer av innehållet i våra artiklar mot undringar om vart Musikindustrin tagit vägen. Många läsare saknade den i sin mailbox. I något fall försvann hela stora musikbolags utskick.
Vi som gör MI var som fiollådor, kunde bara rekommendera att förnya prenumerationen, att kolla så inte nyhetsbrevet hamnat i sopkorgen, och andra svar som kändes allmänt pre world wide web. Vi kunde bara beklaga, avvakta, och beklaga en gång till.
Nu när det tycks som att allt håller på att lösa sig törs jag till och med säga att det också kom något solklart positivt ur hela sörjan (fråga mig inte vad problemen var, det är grekiska för mig och då kan jag ändå en gnutta grekiska…).
Det var nämligen länge sedan jag hade så mycket dialog med er läsare. På det stora hela mycket trevliga dialoger – när det var som krångligast trodde vi att många av er försvann i något slags avsiktligt massavhopp, så det var skönt att plussas! – men även några exempel på frågetecken.
Flera efterlyste recensioner. Andra önskade mer av artistporträtt.
Mitt svar där blev detsamma som under åren jag haft nöjet att skriva i Musikindustrin: vi har avsiktligt valt att lägga fokus på så kallad ”business-to-business, vi försöker kort sagt summera nyheter på själva musikbolagen.
Där undertecknad har ett visst fokus på skivbolagen, medan Christel Valsinger har motsvarande öga på musikförlagen.
Under senare år, efter det så kallade paradigmskiftet, har som bekant tech börjat spelat en allt större roll.
Där är vår specialist Daniel Johansson, som framförallt gör en veckovis notiskrönika, men även då och då gör specialanalyser.
Att detta fokus inte hindrar oss från att kolla in det centrala – själva musiken, med som bekant större utgivning än någonsin – hoppas jag att ingen missar. Vi ”fuskar” ju också regelbundet med små notiser och minirecensioner av musikutgivning vi gillar.
Avslutningsvis: ännu en gång en beklagan för strul.
Tack för att du har haft tålamod.
Tveka aldrig att tipsa oss via lars, christel respektive daniel@musikindustrin.se.
*
Jag älskar att Miss Li ligger etta på Sverigetopplistan.
*
Etiketten Milkshake på Sony har fina dagar. Molly Sandén lite här och där på listorna och Nea på gång. Med mera. Trevligt för en gammal skivetikettsnörd.
*
Bröderna Fredrik och Patrik Berger är några av landets mest framgångsrika låtskrivare. Klanen Berger tycks omåttligt begåvad, lyssna bara på syster Alexandra Bergers album Svälta räv [Hybrid].
*
The Tallest Man On Earth och The Tarantula Waltz är en ”double bill” som heter duga.
*
Trevligt att Sara Parkmans album Vesper gör en sådan där härlig ”crossover” från mer av folkmusikpublik till även en rockdito. Det irriterar däremot denne tyckare att det här och där skrivs att Parkman kommer från Medelpads kusttrakter när hon i själva verket är från Härnösand…
*
Missa inte att Nick Caves mästerliga Ghosteen nu även släppts i fysiska format.
*
Jag älskar även Titiyos covers i Så mycket bättre.
*
Förra veckan handlade denna krönika om Sveriges Radios Grammofonarkiv. Reaktionen blev stor, engagemanget tycks rejält, vilket är glädjande mitt i det sorgliga med arkivet. Mindre kul var att jag hade missuppfattat några detaljer gällande arbetet med att kulturskydda arkivet. Dessa fel är nu rättade.
Lars Nylin
