Håller pop på att återta listmakten över hiphop? Det finns tecken på det i USA. Men i Sverige är det än så länge hiphop som är tidsmarkör på listorna, skriver MI:s Lars Nylin.
Det är Hit Songs Constructed som i analysen The State Of the Hot 100 Top Ten presenterar statistik för Billboardlistan som tyder på att fokus håller på att återgå till pop. Eller möjligen redan har återgått.
Under andra kvartalet i år var endast 34% av nykomlingarna på topp 10 i USA hiphop, i jämförelse var det 60% samma period i fjol. Parallellt dubblerades procenten pop från 23% till 49%. R&B/soul stod för 11 % medan andra genrer inklusive rock stod för 3 %.
Siffrorna är vaga och grumliga, baserade i en kort period och många låtar är genreöverskridande – Billie Eilish, Ed Sheeran, Justin Bieber har alla som bekant ett ben i i hiphop – men möjligen visar det ändå en tendens. Hiphop är obeskrivlig tidsmarkör, men kanske håller det på att skifta på listsidan.
Personligen klagar jag inte. Inte för att jag har något emot hiphop, men möjligen kan tendensen ge pop ett nytt självförtroende. Alltför ofta slipas pur pop ner till något avsiktligt Spotify-anpassat, ofta dessutom med lån från hiphop som känns ansträngda.
Jag drömmer själv om att exempelvis ”vita” akter som Tame Impala och Arcade Fire ska våga gå hela vägen med sina uttryck. Nu känns det som om dom och andra sneglar mot vad som ”gäller,” en farlig väg för att göra personlig musik hur starka referenserna än är.
Tyvärr finns det inte ens vag statistik i Sverige – vad jag känner till. I väntan på att jag satt mig ner och räknat genom Sverigetopplistan för året är ändå känslan att hiphop dominerar toppskiktet såväl som tidsmarkör som rent statistiskt.
Akter som Z.E., Einar, Ant Wan och K27 har ständigt förekommit på topp 20 under året. För att inte tala om Hov1. Den pop som gått starkast har ofta haft ett stadigt ben i hiphop, Veronica Maggio har exempelvis samarbetat i genren.
Men det sagt presenterar veckans topp 10 exakt 50 % hiphop och topp 20 samma nivå. Så lite öronvilla är det nog att tro att allt i toppskiktet är hiphop eller hiphopfärgat.
Hör gärna av dig med åsikter. Sanningar i ämnet tenderar att göra rockfolket smått skogstokiga. Hos många är det 20 år efter hiphopens breda genombrott i folkhemmet skumt att ifrågasätta den historiska uppfattningen att rock i grunden är nummer ett även här hemma. Analys av tid och tendens tycks inte så intressant, anser en som själv är djupt rotad i rocktraditionen.
Det bör f ö tilläggas att i västvärlden är det fortfarande rock som levererar i princip alla de stora liveproduktionerna. Bara Ed Sheeran och Pink utmanar i omsättning.
*
Klart intressant att Lasse Winnerbäcks nästa album släpps av hans management United Stage. Det ska bli spännande att se om detta är en tillfällighet eller del av ett mönster gällande ”medelålders” artister. MI återkommer i ämnet.
*
Vinnare av förra veckans Aretha Franklin-tävling: Göran Ohlzon, Västerås, Mikael Härdig, Höllviken, Janet Axenbrant, Växjö, Christer Sörman, Linköping, Maria Edgren, Stockholm. Vinsterna i form av böcker, skivor och biobiljetter kommer på posten.
*
Apropå pop och siffror: Taylor Swifts nya album Lover är det första på ett tag som släpps dag ett på Spotify. Där blir det mycket av intressant analys att göra.
*
The 1975 håller på att bli nuets idéstarkaste band. Lyssna bara på hardcoreraseriet i nya singeln People. Sångaren Matty Healy är av sorten som är intressant att läsa intervjuer med även om man inte gillar musiken.
Lars Nylin
