Turerna kring det nya upphovsrättsdirektivet fortsätter, och det verkar som om detta direktiv kommer gå till historien som det mest svårgenomförda av dem alla. Kanske blir det inte ens av.
Under årens lopp har vi fått flera EU-direktiv som påverkat den svenska upphovsrättslagstiftningen. European Union Copyright Directive (EUCD) klubbades igenom i parlamentet år 2001, och skulle införas i EU-staterna senast i december 2002. Så småningom ledde direktivet fram till den uppdaterade upphovsrättslag vi fick i Sverige år 2005 (2 1/2 år försenat) som framför allt gjorde att ”nedladdning” av illegalt publicerat innehåll innebar ett intrång i upphovsrätten.
Förutom det infördes ett reglement kring privatkopieringsersättningen, det blev olagligt att kringgå tekniska skyddsåtgärder (som t.ex. kryptering), samt att temporära kopior (tillfälliga exemplar) blev godkända, så länge de inte har ett ekonomiskt egenvärde. Mycket viktiga förändringar som lade grunden för att den nya musikekonomin kring streaming skulle kunna fungera som den gör idag.
Nästa direktiv, som väckte oerhört stor uppmärksamhet (och kritik), var Intellectual Property Rights Enforcement Directive (IPRED), som först klubbades igenom 2003, men skrevs om år 2004. Tanken var att direktivet skulle införas i EU-staterna senast 2006, men det dröjde till 2009 innan den svenska upphovsrättslagstiftningen uppdaterades.
Direktivet syftade till att göra det möjligt för rättighetshavare att begära informationsföreläggande eller intrångsundersökning via domstol, för att få ut information från operatörer om individer som misstänks göra intrång i upphovsrätten. Man kan säga att utan IPRED hade EUCD varit verkningslöst, på just det området.
År 2014 klubbades så nästa direktiv som rör musikbranschen igenom, det s k Sällskapsdirektivet, som egentligen hette ”Europaparlamentets och rådets direktiv om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden”. Direktivet resulterade i den nya Lag om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, som riksdagen godkände i november 2016 och som trädde i kraft den 1 januari 2017. Syftet var framför allt att öka transparensen i den europeiska collecting-branschen, både för utövare och kompositörer, men också mellan sällskap.
Det nya upphovsrättsdirektivet, som av många helt enkelt kallas Copyrightdirektivet men som egentligen heter ”Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden”, började arbetas på under 2015 och 2016. EU-parlamentet gav kommissionen i uppdrag att ta fram ett förslag, och parlamentarikern Julia Reda (piratpartist från Tyskland kanske ska tilläggas) tog fram den första rapporten.
Ett första förslag presenterades i september 2016, ytterligare bearbetningar gjordes under 2017, och i maj 2018 fanns så ett slutligt förslag. Utskottet för rättsliga frågor röstade i juni 2018 ja till införande av direktivet men, i juli 2018 röstades direktivet ned i parlamentet.
Direktivet genomgick under juli – september omfattande förändringar, ett arbete lett av Axel Voss, och röstades igenom med god marginal i september 2018 (även om de svenska parlamentarikerna i huvudsak röstade mot förslaget), varpå trilog-samtal mellan EU-parlamentet, EU-kommissionen och EU-länderna (Ministerrådet) inleddes.
Missuppfattningarna kring det nya direktivet var dock så stora att t om kommissionen själva ansåg sig tvingade att publicera en förklarande text kring vad som faktiskt gällde kring den nya genomröstade texten: Se Frågor och svar om förslaget till ny europeisk upphovsrättslagstiftning
MI följde under 2018 turerna i en serie artiklar:
– Vitt skilda åsikter om EU:s upphovsrättreform
– EU:s upphovsrättsdirektiv – detta har hänt
– EU-direktivet: Vad handlar det om?
– EU-direktivet röstades igenom
– Vad röstades egentligen igenom?
Samtalen har nu alltså pågått sedan september 2018 med målet att i januari 2019 kunna genomföra en ny omröstning kring den slutgiltiga texten. Problemet är bara att under dessa stängda samtal har texten avsevärt förändras, i så hög grad att många aktörer i branschen i december gick ut och sa att den nya formuleringen av artikel 13 urvattnat hela syftet och målet med direktivet.
Vivendi, IMPALA, IFPI och många fler europeiska aktörer skrev bl a i ett öppet brev i december: ”We have reviewed the European Commission text/non-papers on article 13 and we have serious concerns about the direction of travel. (…) Unfortunately, for a number of reasons, the text now put forward by the European Commission would need fundamental changes to achieve the Directive’s aim to correct the Value Gap/Transfer of Value.”
Och så, för någon vecka sedan fastnade processen helt när EU-länderna inte kunde komma överens om huruvida de nya formuleringarna skulle gå vidare till omröstning i parlamentet eller inte. Omröstningen i EU-parlamentet, som var planerad till 21 januari lades helt enkelt ned, när 11 länder röstade mot, däribland Sverige, Tyskland, Belgien, Holland och Finland.
Risken finns därmed att ingenting kommer att hända före EU-valet den 26 maj 2019, och det finns t om en risk att direktivet kommer att skrotas helt och hållet. Många aktörer försöker därför nu ligga på det nya ordförandelandet Rumänien att driva på processen för att ändå ta fram ett gemensamt förslag som kan läggas fram för parlamentet, förhoppningsvis innan slutet av februari.
Julia Reda uppmanar alla som är motståndare till direktivet att öka sina påtryckningar under de kommande veckorna, hon skriver: ”The outcome of today’s Council vote also shows that public attention to the copyright reform is having an effect. Keeping up the pressure in the coming weeks will be more important than ever to make sure that the most dangerous elements of the new copyright proposal will be rejected.”
Frågan är dock om rättighetshavarna verkligen vill ha igenom det nya direktivet i den form det stöpts under de senaste fyra månaderna? En ny verkningslös lagstiftning skulle nästan kunna betraktas som ännu farligare än ingen lagstiftning alls, eftersom processen att få igenom verkligt betydelsefull lagtext då skulle ta ännu längre tid. Det handlar alltså inte längre bara om att ”få igenom” direktivet, det handlar också om att få igenom rätt innehåll.
STIM´s VD Karsten Dyhrberg Nielsen skriver i en aktuell debattartikel på Svenska Dagbladet om vikten av att musikindustrin får verka på en fungerande marknad, att rättighetshavare får skälig ersättning, samt påpekar med tydlig hänvisning till det rådande kaoset kring det nya direktivet: ”Alla inblandade aktörer har nu ett ansvar för att se till att den nya lagstiftningen blir verkningsfull.”
Arbetet med det nya upphovsrättsdirektivet har följaktligen gått in i ännu en fas, och just nu är det nog ingen som vet vad utkomsten kommer att bli. Men, kanske är det viktigare än någonsin att rättighetshavare i musikindustrin försöker vara med i processen under de kommande veckorna, och återigen tydliggöra både offentligt och bakom kulisserna varför förändringarna är viktiga. En sak är säker, de som vill att status quo ska råda, kommer inte ligga på sofflocket.
Daniel Johansson
