Enligt bl a Will Page på Spotify är det troligt att en övergång från en Pro Rata till User Centric fördelning inom streamingen kommer kosta mer än det smakar. Det och annat från Johansson.
—–
Att Tencents musikdel, Tencent Music, siktar på en börsintroduktion i USA har varit allmänt känt sedan flera månader tillbaka. Enligt nya uppgifter kommer handel med aktien starta den 18 oktober i höst. Underlaget till SEC ska skickas in den 7 september.
Efter Spotifys lyckade börsintroduktion verkar det ha gått trend i att undersöka möjligheterna att noteras på börsen. Universal Music Group hintade om det i våras, men sade för ca en månad sedan att någon introduktion inte var att tänka på. Istället är tanken att en stor andel, upp till 50 procent, kommer att säljas av till en ny delägare.
Deezer har sedan tidigare försökt att komma in på börsen, men nekades. Likaså nekades Royalty Exchange möjligheten att komma in.
Högtalartillverkaren Sonos börsintroducerades tidigare under 2018, men har haft det lite tufft i handeln efter att ha hamnat på efterkälken när Amazon, Google och Apple i stort tagit över marknaden för smarta högtalare.
I slutet av augusti skickade Eventbrite också in sin ansökan till SEC om att låta aktien handlas på New York-börsen, och rykten går om flera andra företag i branschen som undersöker möjligheterna, inte minst företag som fokuserar på musikrättigheter.
Det råder ingen tvekan om att musikindustrin på bara ett par år fått en rejäl boost vad det gäller prognoser och ekonomiskt intresse. Analytiker slåss om att förutse hur intäkterna kring streaming kommer att öka under de kommande åren, och därmed blir också intresset för att äga katalog, eller åtminstone äga andelar i bolag som äger katalog, större.
Om/när Tencent Music genomför sin IPO, kommer självklart aktiens utveckling följas noggrant. Under förra året gick ju Spotify och Tencent in i varandras bolag, och därför är det lite extra intressant vart saker och ting tar vägen. Ryktena gör gällande att börsintroduktionen kommer att ske till en värdering av 30 miljarder USD, vilket är närmast exakt samma värdering som Spotify hade vid sin introduktion. Idag är Spotifys market cap strax över 34 miljarder USD.
—–
Will Page, Director of Economics på Spotify, och David Safir, som under 20 års tid varit verksam på brittiska PRS och amerikanska ASCAP, publicerade i torsdags ett paper som diskuterar och kritiserar user centric-modellen.
Framför allt analyserar Safir & Page den undersökning som släpptes tidigare i år på by:Larm, där finska forskare analyserar vad en övergång från pro rata till user centric skulle innebära i förändrade utbetalningar till den mest populära musiken på streamingtjänster. (Pro Rata and User Centric Distribution Models: A Comparative Study)
De finska forskarna hade gått igenom rådata från Spotify i Finland, och kunde konstatera att utifrån denna data skulle ”top tier” artister förlora delar av intäkterna till mindre populära artister.
Safir & Page kritiserar främst att den finska studien inte tar med de ökade kostnaderna för en övergång till user centric, samt löpande kostnader för administration när 3 miljoner artister ska kopplas till varje användares enskilda konto.
Enligt deras uträkningar är en ökad administrationskostnad på 4,64 procent den ”tipping point” där user centric inte längre kommer att löna sig för de artister som kan tänkas vinna på modellen.
De skriver också att för att User Centric ska kunna fungera, så måste alla tjänster konvertera samtidigt. Det går inte att vissa tjänster kör Pro Rata och andra User Centric.
Safir & Page gör i sitt paper en pedagogisk jämförelse mellan insamlande upphovsrättssällskap och streamingtjänster. Även om de inte skriver det rakt ut, kan man mellan raderna kanske tolka det som att de säger att fördelningsmodellen egentligen inte är streamingtjänsternas ansvar, utan upp till PROs att lösa, förutsatt att rättighetshavarna vill att pengarna ska fördelas på det sättet.
Kanske är detta en potentiell lösning, att streamingtjänsterna helt enkelt levererar rådata och pengar till PROs, och att det är de tillsammans med rättighetshavarna som bestämmer hur pengarna ska fördelas utifrån den modell som de finner passande.
Läs: Money In, Money Out – Lessons from CMO’s in allocating and distributing licensing revenue (PDF)
—–
New York Times har gjort en spännande visuell jämförelse av sommarhits sedan 1970, baserat på data från Spotifys API, samma data som Spotify själva använder sig av för att skapa rekommendationer till sina användare.
Genom ett spännande narrativ beskriver de hur sommarhitsen blivit allt mer likriktade under årens lopp vad det gäller parametrarna Energy, Danceability, Loudness, Valence och Acousticness.
Framför allt gäller detta efter år 2000. Max Martin får sig en liten känga som orsaken till delar av denna likriktning, med något som New York Times kallar ”matematiskt låtskrivande”. Martin som tronar på toppen med sina 22 listettor i USA.
Men, enligt den här analysen har något hänt den här sommaren, 2018. För första gången på många år är hitsen mer olika i sin uppbyggnad, och även om det inte är lika spretigt som 1988 menar New York Times att det här året skulle kunna vara början på en ny trend, eller återgång, till mer diversifierade låtar på topplistorna.
Länk: Do Sounds Of The Summer Sound The Same?
—–
Lästips: State of the YouTube Music Economy 2.0: A Turning Point for All Parties
Daniel Johansson
