På 1990-talet gjorde Fredrik Holmgren (till höger) på sitt Startracks utgivningar som gav honom position som en av de mest respekterade A&R-personerna i indiesammanhanget. Sedan bytte han delvis bana i musiksammanhanget. Nu är han tillbaka i A&R och utgivning med lite av en rivstart. Bland namnen i höstutgivningen finns Love Antell (till vänster), däremot inte Nils Ferlin…
Efter starten med egna bolaget CBR på 80- och början av 90-talet blev det upptäckten av bandet Refused som fick Fredrik Holmgrens Startracks att ta fart. Efter att senare ha släppt band som Fireside och Loosegoats med Christian Kjellvander – och startat Londonkontor – tappade han så småningom lusten att driva skivbolag. Istället blev det management, Moondog med bl a José Gonzalez och Hellacopters – och senare jobb på SAMI.
Men nu har han börjat om med Starttracks, med en höstutgivning som såväl knyter ihop gamla trådar som börjar lägga ut nya. MI hörde av sig för en 4 SNABBA.
Hur resonerade du när du ”kom tillbaka” med Startracks?
– Jag såg hur det digitala började funka. Hur det faktiskt började ge pengar. Tänkte att om katalogen kunde generera dessa summor utan att behöva jobba på det så måste det ju gå att flerdubbla det om man la ner lite tid….där hade jag fel. Att vi går över helt till digitalt nu är en utmaning, men möjligheterna har aldrig varit större att göra bra saker på små budgetar. Kul ju!
Vad är på gång i höst?
– Vasas Flora och Fauna kommer med sitt andra album. Du har aldrig hört nåt liknande! Rome Is Not A Town gör sitt debutalbum…de kommer att ta tillbaka indierocken som den enda genren värd namnet. Jag har inlett samarbete med Love Antell igen, en EP med nytt material med detta geni är att vänta. Algesten har spelat in musiken från publikmagnetföreställningen, Diagnoserna i mitt liv (av Olof Wretling). Starkt på svenska!
Hur summerar du åren i annat sammanhang än skivbolagens?
– Jag var en av ägarna och drev Moondog Management med Lugerpojkarna i många år. Det var sinnessjukt kul att få vara med på t ex José Gonzalez plötsliga framgångar eller The Hellacopters resa. Lärde mig ett ton av saker. Åren på SAMI var intressanta de med. Att jobba i en organisation med flerårig planering var ju minst sagt nåt nytt och inget jag tagit med mig
.
Vad tycker du är det mest intressantaste i musikbranschen i gemen just nu?
– Jag hoppas på att fler independentbolag med hjärtat på rätt ställe överlever, tror inte på den här uppköparcirkusen…Att musik inte blir en ljudkuliss på kontoret. Att artisterna, deras musik och deras skivbolag är lite mer på liv och död. Vi kan inte göra musik för att passa in på den där populära caféspellistan, utan vi bör göra musik för att vi måste. Efterlyser mer själ, mindre excel. Spotta upp er kollegor, jag kan inte dra det här lasset själv!
Lars Nylin
