Ett starkt och motiverat beslut utifrån vidriga sexuella trakasserier. Eller främst ett sätt att dölja skenande förluster kri
ng en festival med motvind från start? Beskedet att Bråvalla 2018 ställs in är det mest spektakulära som hänt den svenska livescenen på många år. MI:s Lars Nylin sorterar i reaktioner, andras och egna.
Presstexten kom just som MI gått på minisemester. Veckans nyhetsbrev hade redan satts på utskick måndag morgon. Personligen hann jag bara tänka: ”Bra, så starkt av FKP Scoripio, någon måste säga ifrån mot vidrigheterna” innan den övriga analysen radade upp sig. Inklusive frågan till mig själv om jag kanske borde raderat den festivalnostalgi som inleder veckans egentliga krönika.
Men beslutet var enkelt. Nej! Att ett antal kåta män – alltid män – tar med sig sina vridna uppfattningar till den möjligen ultimata jaktplatsen om man ser samlivet så snett, rockfestivalen, det får inte göra att vi ifrågasätter festivalen som företeelse.
Det som måste hamras in gång på gång på gång på gång är att så här får det inte gå till, vare sig i hemmet, på arbetsplatsen, i skolan, på krogen – eller på rockfestivalen.
Möjligen har Bråvallaledningen med sitt beslut gjort just en rejäl inhamring. Man har inför årets festival också tydligare än någon annan större festival jobbat med förebyggande åtgärder.
Men tyvärr går det inte att komma undan att beslutet föregicks av mycket skvaller om fortsatta ekonomiska problem hos såväl festivalen i sig som hos FKP Scorpio Nordics AB. Det smyger där ofrånkomligt en känsla av att man försökt smyga in något nödvändigt, nedläggning, bakom något i högsta grad beaktansvärt, att säga ifrån.
Som någon krönikör varit inne på: man kunde ha blåst av någon av sina stora vinstdrivande kontinentala festivaler, dessa har också samma problem, de finns överallt. Ett sånt besked hade gett genklang över hela rockvärlden.
För egen del hoppas jag på att Scorpio snart ändrar sig och återgår till den plan på ett Bråvalla 2018 som vi får förutsätta fanns.
Alternativt att de eller någon annan börjar om med en annan stor festival rimligt nära Stockholm. En festival som ännu tydligare utstrålar att vi inte accepterar detta.
Gärna med en vassare musikalisk profil än Bråvalla haft hittills. För det är sådant jag skulle vilja filosofera över denna första lediga dag, Istället för över unga och halvgamla män som i skydd av festivalens massa beter sig som grottmän.
Lars Nylin
