9-18/10 arrangeras Stockholm Jazz Festival. Landets största festival fick häromveckan en chock när förra årets programtidning av misstag skickades ut med Dagens Nyheter. MI har pratat med festivalens redaktör Henric Tiselius om det och festivalen i sig.
Vad hände egentligen med DN-utskicket och hur löste det sig?
– Chocken för många inblandade i jazzfestivalen när de öppnade DN den söndagen var… Det var en overklighetskänsla. 2014 års bilaga var visserligen bra men att det är den som trillar ut ur DN kändes absurt och efter att ha jobbat som redaktör och skribent i två-tre månader med årets fina festival kändes närmast förnedrande. Och måste ha förvirrat väldigt många läsare. Men det löste sig till slut bra… trots allt. Med att den rätta Jazztidningen, 2015 års – haha – kom ut lördagen efter med DN, att de publicerade annonser under veckan efter missen och att Festivaltidningen också lades med i Dagens Industri samma helg som kompensation. Så DN-tryckeriet tog onekligen sitt ansvar.
– Frågan hur det kunde hända det får du fråga dem om. Men vi går vidare nu. Taggade. Festivalen börjar ju på fredag!
Över till det centrala, vad blir det för festival i år?
– Årets festival tycker jag bjuder på många konserter man inte vill missa. Inte bara med de största som Chick Corea, Lizz Wright och Rickie Lee Jones… Att ta del av en festival ger en möjlighet att finna namn som man gillar men tidigare inte sett. Det går förstås inte att se alla 150 konserterna, men jag ser mycket fram emot brittiska sångerskan Alice Russell, med sin fantastiska pipa, liksom musikaliskt udda Maria Faust – det är hon på tidningens omslag.
– Sedan är ösiga kvällar förstås kul. Vilket det lär bli med New Orleansblåsarna The Soul Rebels på Fasching och japanska psykrockarna Acid Mothers Temple till exempel. Djangokvällen brukar vara fin, liksom de små konserterna på Plugged records. MNEK är ett nytt namn för mig som jag blivit nyfiken på nu. Sedan var både Bill Frisell och Per Texas Johansson fantastiskt roliga att intervjua, så dem ser jag verkligen fram emot att höra. Texas återkommer ju nu som musiker efter mer än ett decennium som narkossköterska!
Är det några förändringar i arrangemanget?
– En allt större del av Stockholms musikscener blir involverade i Festivalen vilket är jäkligt bra för oss som finns i Stockholm. Nu är det över 40 scener. Och så verkar trenden vara att det också blir mer av allt annat: Stumfilmsvisning (med MusicMusicMusic), seminarier, fotoutställningar…
En del MI-läsare minns dig som recensent, vad gör du utöver detta numera?
– Jag är frilansare, men arbetar numer mer med material som det ambitiösa jazzfestivalmagasinet – vilket är för fjärde året och jäkligt kul! – än i den krympande ”vanliga” tidningsbranschen. I sommar har jag arbetat med Stockholm Street Festival som visade upp sina internationella gatuartister i Kungsträdgården och sedan gick på turné landet runt. Jag skriver lite andra saker också. Just i höst ska jag avsluta en filmbiografi. Men jag är öppen för fler förslag…
Lars Nylin
