Grattis Måns Zelmerlöw, grattis låtskrivarna och BMG Chrysalis, grattis Warner Music, grattis Christer Björkman och alla andra. Nu återstår det tuffa. Resten. MI:s Lars Nylin om Eurovision Song Contest 2016.
Låt oss klara av det enkla först: självklart ska det arrangeras i Tele 2 Arena i Stockholm. Övriga önskemål om nästa års Eurovision Song Contest i Sverige blir en mixtur av personlig smak och realiteter.
Men att schlagercirkusen ska presenteras i landets för ämnet mest funktionella anläggning är en oomkullrunkelig sanning, för att använda ett arkeologiskt ord som var populärt ungefär när ESC startade på 1950-talet.
Tele 2 har ett hyfsat ljud, är stor nog men ändå skapligt intim, har ett strålande utbud av krogar omkring, och kommunikationerna är dessutom rimliga. Det sista är ALLT annat än man kan säga om huvudkonkurrenten Friends Arena.
Globen är för liten, ett konstaterande som hade varit absurt för bara några år sedan. Malmö arrangerade senast och kommer givetvis inte ens på fråga. I Göteborg fortsätter de ansvariga att diskutera vad som ska ersätta rostiga Scandinavium, så inte heller där finns ett tänkbart scenario.
Nej, det som hammarbyare envisas med att kalla för ”Nya Söderstadion” är det som gäller – nog med förslag.
När vi kommer till resten är det inte alls lika enkelt. Jag kan tänka mig att vissa utbudsansvarig på SVT – och i synnerhet de produktionsbolag som levererar program till dessa – svär eder just nu. ESC kommer att vara ett slukhål där stora delar av övriga programresurser slurpar ner. Sluuuurp andra stora musiksatsningar för 2016, exempelvis.
Festivalgeneralen Christer Björkman har hunnit utlova ett ”ännu billigare” evenemang 2016 jämfört det i Malmö 2013. Den gången kostade det SVT 125 miljoner.
För att Björkman – som med automatik tycks vara fortsatt ansvarig – och hans stab ska lyckas med detta önskar de nog inledningsvis att EBU inte nästa år kommer på att bjuda in Kina eller något annat fjärran land som gillar festivalen.
I själva presentationen önskar jag redan nu: undvik trummor. För guds skull lås in alla trummor, Kroumatas och andras. Överdriften i slagverk vid de stora arrangemangen har gått från parodi till patetik, späd inte på den excessen.
Låt då hellre Avicii eller någon annan begåvning i konsten samtida bombasm skapa digitala praktverk som inmarscher och de obligatoriska dansnumren – måste de vara obligatoriska? – sker till. Avicii gjorde ett bra jobb 2013 och varför ändra ett vinnande koncept.
På presentatörssidan känner jag mig lugnare. Namnen Petra Mede och Måns Zelmerlöw – just det – skapar också de reaktionen nog med förslag. Sanna Nielsen har nämnts, för mig är hon, om än driven, ett antal snäpp för mycket hejarklacksledare för att jag inte åtminstone ska snegla mot skämskudden från tid till annan.
Avslutningsvis det viktigaste: att Sverige har en vettig vinnarlåt. Där är jag ganska lugn. Med topp i den magiska Euphoria har Sverige vaskat fram ganska vettiga vinnare de senaste åren. Trots att lågvattenmärkena passerar revy under delfinalerna vinner god smak hittills över populism. I bästa fall är någon av de allra skickligaste låtskrivarna, de som annars bara fokuserar på Billboardlistan, med denna gång for the hell of it, liksom.
Men lite bör Björkman ändå passa sig. Det var farligt nära att Groupie representerade oss i Wien. Inte heller den älskvärda Guld och gröna skogar skulle ha däckat juryer i Rom och Baku.
Men det hade i och för sig haft den dämpande effekten att vi INTE hade arrangerat jippot 2016. Jag kan tänka mig de som önskat detta. Jag tillhör inte dem. Det här ska bli kul.
