Martina Ledinsky, creative director på Razzia/Family Tree, är den som sett till att världen fått tillgång till bland annat Säkert/Hello Saferide och Beatrice Eli. MI tog pulsen på henne med en omgång Första och senaste.
Vilken var den första artisten/låtskrivaren du kontrakterade?
– Lite halvsvårt att svara på men The Hellacopters borde det vara, när mitt förra bolag LED Recordings kontrakterade dem till Universal. Det var i samband med fantastiska High Visibility-albumet, runt 2000. Älskade dem redan när de släppte första sjuan och bidade bara min tid tills läget var rätt så att säga. Var också med och röjde i bakvattnen med Thomas Rusiak och hans grymma Magic Villa, också det på LED Recordings.
Och den senaste?
– Beatrice Eli.
Första gången du mötte en av dina idoler?
– Oj vad svårt! Tror aldrig jag fick träffa Noice så det var nog Lasse Berghagen när han var poppis med Teddybjörnen Fredriksson. Förmodligen i Mariebergsskogen i Karlstad.
Senaste gången du bad om en autograf?
– Har bett om autograf åt släkt och vänner lite hit och dit men för egen del var det nog när jag intervjuade Ozzy i mitten av 90-talet. Bad också Thåström om en autograf när han var i Hagfors Folkets Park, 1988 tror jag det var, med Imperiet. Någonstans har jag faktiskt ett foto på det där.
Första artisten/låtskrivaren du kontrakterade som fick ett stort genombrott?
– The Hellacopters var ju redan etablerade så då är det nog Timo Räisänen och Annika Norlin som jag och min ex-kollega Daniel sajnade ungefär samtidigt till Razzia som då var helt nystartat, 2004.
Senaste gången du fick gåshud av en demo?
– I natt. Ny låt från Beatrice… jävlar va bra den är.
Första gången du sa ”jag hör ingen singel”?
– Uttrycker mig inte riktigt så men det var nog när mitt egna band Sindy Kills Me var klara med debutalbumet!
Ditt senaste riktigt stolta ögonblick i jobbet?
– När Beatrice Eli belönades med Årets Pop vid P3 Guld-galan.
Christel Valsinger
