Wyclef Jean har hittat formen i Stockholm och nytändning hos Avicii. I ”Divine Sorrow” [Heads/PRMD-UMP] tar hans raspiga röst fäste mot mjuka ljudslingor och ett bestämt housebeat. Och letar sig högt upp på svenska Spotify- och singellistan.
Kanske är det Aviciis styrka, att få det organiska och jordnära att gifta sig med dansmusiken. Han gör det gång på gång. I de countrymixade spåren på True, i aktuella singeln The Nights som för tankarna till glatt skrålande på brittiska pubar och så i Divine Sorrow, som är första singeln från Wyclef Jeans kommande album Clefication. Bakom Wyclefs raspiga stämma ligger processade körer och efter ett pumpande elektroniskt parti tar en akustisk gitarr över i ljudbilden. Samtidigt är övergångarna så mjuka att man inte märker att instrumenteringen skiftat.
Wyclef Jean och Avicci träffades genom den senares manager Ash Pournari, som är exekutiv producent för Wyclefs kommande album. Och magi uppstod om man ska tro Wycelf. I en intervju i Expressen berättade han att det som skulle blivit en studiosession för två låtar, blev en långkörare som resulterade i elva spår. Energin gick inte att stoppa. Efter nyår återvänder han till Stockholm för en ny session.
Låtskrivarna Salem Al Fakir, Vincent Pontare och Magnus Lidehäll har också bidragit till Divine Sorrow, som är en av flera låtar från insamlingskampanjen Red, där pengarna går till en global fond för att bekämpa Aids, Tuberkulos och Malaria.
”We sing our sorrows away” sjunger Wyclef innan synthslingan tar över och skapar eufori över en sorgtyngd botten. Snyggt, vemodigt och dansant på samma gång.
Christel Valsinger
