Taylor Swift gör en Beatles och vägrar Spotify. Men hennes seger, ekonomiskt och kreddmässigt, blir kortvarig, tror MI:s Lars Nylin.
Beatles, AC/DC, Metallica och nu Taylor Swift – i det sistnämnda fallet i alla fall för tillfället. Artistgiganterna som nobbar Spotify är i dag få. När det kommer nya namn till den korta listan blir det hett rubrikstoff.
Min egen teori omedelbart vid nyheten var att Taylor Swift och i synnerhet hennes management hade just rubrikerna som ett huvudskäl när de nu meddelar inte bara det nya albumet 1989, utan hennes hela katalog, dras tillbaka från Spotify. Detta och möjligen det officiella skälet: ersättningsnivån till artisten.
Senare kom det dock annan information, möjligen skvaller men likväl intressant, som sa att det helt enkelt handlar om att hennes skivbolagsägare, Scott Borchetta på Big Machine Records, vill sälja sitt bolag, och helst asap. Det rapporteras att prislappen är 200 miljoner dollar.
Ur prislappssynpunkt är det givetvis intressantare med en kortsiktig försäljning av ännu fler än de 1,3 miljoner fysiska och download-exemplar som redan sålts av 1989 – bästa siffrorna i USA sedan 2002 – än den mer långsiktiga lösningen streaming, där dessutom Universal är med och delar.
Personligen är jag övertygad om att vilken bevekelsegrunden är så kommer Swift att finnas på Spotify igen inom en snar framtid. Redan faktumet att 25% av Spotifys användare streamat Taylor Swift – hon finns på 20 miljoner spellistor! – är skäl för Swiftlägret att ta sitt förnuft till fånga.
Eller som den obetalbare Bob Lefsetz skrev i sin blogg på tisdagen:
”Taylor Swift owns the zeitgeist this week. But Spotify owns the zeitgeist in the future. You might think it’s Taylor Swift’s world and we only live in it, but the truth is it’s streaming music’s world and we not only live in it, we love it!”
Lars Nylin
