Den här veckan har Musikindustrins jazzskribent Göran Olson lyssnat på tre av de första utgivningarna som släpps genom den nystartade promotionsatsningen Jazzapparat. Dessutom hyllar han den svenska gruppen LSD.
LSD Soon [Connective Records / Plugged]
Gruppen LSD följer nu upp debutalbumet Trio Colossus på ett medryckande och nytänkande sätt. Fjärran från schabloner och förlagor har rörblåsaren Fredrik Lindborg komponerat sex av skivans titlar frigjorda med en dos av kvicka spirituella infall. The Man I Love tillhör dock en viss Gershwin.
Lindborg exponerar sig med både tenor- och barytonsax samt basklarinett. Hans flexibla sätt att mustigt variera instrument ger musiken attraherande och överraskande infallsvinklar som stärker trions identitet.
Men LSD handlar inte bara om den superbegåvade Fredrik Lindborg. Basisten Martin Sjöstedt och trumslagaren Daniel Fredriksson är lika viktiga kuggar i det väloljade kollektivet som har ett tydligt modersmål. Gruppen har hyllats av Sonny Rollins och ett bättre betyg är det svårt att få, vilket poängterar den höga spelnivån. Man kan inte undgå att tänka på Rollins egen trio som gästade Stockholm 1959.
I inledande Soon One Mornin´ intar gruppen den afrikanska myllans rytmiska puls och gruppsång. Mycket raffinerat utfört precis som övriga alster. Skivan har ett brett spektra med intrikata klanger och överraskande infall där Lindborgs instrument och Sjöstedts mäktiga bas, med eller utan stråke, skapar en egenartad ljudbild. Han är en suveränt arbetande basist som inger inspirerande stabilitet. Daniels sinne för skiftande atmosfärer bidrar spelets välavvägda touch och bildar ett särpräglat sound. Lättheten och de smidiga accenterna som han visar är bland det känsligaste jag hört från en svensk trumslagare den senaste tiden.
Trions spel i The Other är ett homogent exempel på den stora musikalitet man besitter. Avrundande One Evenin´ sätter punkt för ett album där flaggan går i topp. Jag har svårt att tänka mig att svensk jazz har en bättre exponent att visa upp med ett mer stimulerande spel.
Albumet släpps både på CD och LP-vinyl.
Göran Olson
Thomas Jäderlund Amazing Trio Plays Jazz Plays Jazz [Country & Eastern], Hans Olding/Jaska Lukkarinen feat. Karl-Martin Almqvist och Mattias Welin Far From Rio [El Dingo Records], Erik Lindeborg Trio Live [Stockholm Jazz Records]
Med inriktning på att skapa ett gemensamt PR-arbete vid skivsläpp har tolv skivbolag ägda av musiker startat ett samarbete i samarbete med promotionbolaget Birds Will Sing For You. Riksförbundet Svensk Jazz leder samarbetet som skall pågå till 2015 med förhoppning att bestå även under en framtida period.
I det första släppet ingår Göteborgssaxofonisten Thomas Jäderlunds Amazing Trio som under titeln Plays Jazz [Country & Eastern] (release 12 november), exekverar musik komponerad av freeformarna Ornette Coleman och Charles Mingus. Thomas Jäderlund dubblerar mellan alt- och sopraninosaxofoner. Hans spel är mycket övertygande och skickar påminnelser om de två amerikanarnas förträffliga skrivarkonst. Han har själv producerat skivan tillsammans med Bengt Berger. Trions övriga spelare är basisten Peter Janson och trumslagaren Göran Kroon. Det är en vitaliserande improviserad musik som kreeras. Inte oväntat med tanke på de starka kompositioner som valts ut. Här får man åter möta kända pärlor som Colemans Tears Inside, Mind And Time och Blues Connotation. Mingus står för bl.a Fables of Faubus, Sue’s Changes, Ecclusiastics och So Long Eric.
Den svenskfinska kombinationen med gitarristen Hans Olding, tenorsaxofonisten Karl-Martin Almkvist, basisten Mats Welin och finländske trumslagaren Jaska Lukkarinen är en intressant och välkommen nyhet. Albumet Far From Rio [El Dingo Records] (29 oktober), har vuxit fram efter Lukkarinens och Oldings vistelse i New York, då man beslöt sig för att bilda en grupp med några av sina favoritspelare. Materialet är skrivet av Olding, Lukkarinen och Almkvist. Kvartetten bjuder en inspirerande groove som får musikerna att i ohämmat excellera i virila soloutflykter som griper tag gång efter annan. Oldings harmoniska gitarr bidrar också till gruppens luftiga spänstiga karaktär. Karl-Martin Almkvists skira saxofon inbjuder även till skivans homogena innehåll. Det här är en grupp som tydligt och koncentrerat brukar ett eget språk utan förlagor.
De senaste decennierna kan visa upp högklassiskt svenskt pianotriospel med den klassiska sättningen piano, kontrabas och trummor. Förlossningen kom när Esbjörn Svenssons trio fick sitt break och sedan har det med jämna mellanrum poppat upp många trios med internationell klass. Dit hör pianisten Erik Lindeborgs trea som presenterar sig på Erik Lindeborg Trio Live [Stockholm Jazz Records] (release 26 november). Eriks medspelare är basisten Kristian Lind och trumslagaren Robert Mehmet Ikiz, som tillika är mannen bakom Stockholm Jazz Records.
Musiken har spelats in i Varberg, Norrköping och på Fasching i Stockholm. Den har en mycket egenartad profil med en perfekt bild och ljudåtergivning. Samtliga melodier har skrivits av den självständige Erik som skapar en lågmäld intim stämning med sitt känsliga spel. Stundtals får musiken en sakral tolkning där hans känsliga fingrar skapar en närhet som fängslar och griper tag. Sammantaget en udda produktion som kommer att låta tala om sig.
Göran Olson
