I torsdags förra veckan ringde PP3 i P3 upp mig och ville göra en intervju om det stora avslöjandet att folk som gör Melodikrysset använder sig av Shazam. Till en början trodde jag inte riktigt att de menade allvar, det där var ju något som vi visste om sen länge tillbaka, topplistan på Shazam talade ju sitt tydliga språk.
Nåväl, det blev en intervju, och sen visade det sig att alla medier lockades till att ta upp det: ”Utbrett fusk drabbar Melodikrysset”, efter att PP3 presenterat detta enorma avslöjande.
Det är lite som att avslöja: ”Utbrett fusk i skolorna, det finns många som använder Google och Wikipedia för att hitta fakta istället för att läsa det i skolböckerna.”
Alltså, så här är det, om man får en fråga om något som hjärnan inte har utsatts för och därmed inte kan svara på, vad är den bästa lösningen? Att använda den ”övre” hjärnhalvan, som jag brukar kalla det, d.v.s. informationstekniken.
Det är väl självklart att man använder mobilen när man är på tipspromenader, om inte tävlingsledaren med lagom våld samlat in och avlägsnat alla mobiler? Det är väl självklart att man använder Shazam om man vill ha alla rätt på Melodikrysset? Det är väl självklart att man använder Wikipedia och Google i två extrafönster när man tävlar på Vetgirig.nu? Eller?
Nja, det är inte så enkelt.
Det finns fortfarande någon form av vurm för att människan ska ”ha” kunskapen inneboende i sin egen hjärna, för att man ska ”kunna” något. Att det sen går snabbare för mig att ta fram kunskapen med min smartphone än vad det gör för min motståndare att ta fram den från sin egen hjärna när vi spelar Trivial Pursuit eller Besserwisser, det spelar ingen roll.
Om ni frågar mig tycker jag det är lite fjantigt.
Hade man verkligen velat att Melodikrysset skulle vara en tävling där människor tävlade enbart med den ”inneboende” kunskapen i hjärnan hade tävlingen sett helt annorlunda ut, kanske varit en del av minnes-VM eller med instängda deltagare i burar, som 10 000-kronorsfrågan. Deltagarna hade varit tvingade att delta utan någon som helst uppkoppling till internet. Men Anders Eldeman, programledare för Melodikrysset uttrycker det bra: ”Det är en lek”. På sin höjd kan man vinna ett badlakan.
Det som är mest anmärkningsvärt tycker jag ändå är att något som ändå måste sägas varit känt under lång tid, nu blir något som TT, Aftonbladet, SVT, SR, DN och alla andra medier plockar fram som en ”nyhet”.
Personligen har jag aldrig löst ett Melodikryss i hela mitt liv. Jag har vänner och kolleger som löser det varenda vecka. Men en sak är säker, om jag någon gång skulle bestämma mig för att göra det, skulle jag självklart använda de bästa verktygen tillgängliga för att lösa problemet. Man är bara dum om man envisas med att försöka såga isär en planka med en hammare när sågen ligger en meter bort.
Anders Eldeman uttrycker det så bra när han säger: ”Jag är bara glad för att det finns folk som vill lyssna.” Helt rätt. Det är en lek. Med eller utan Shazam.
Daniel Johansson
