Ett långt inslag om svensk låtexport i ”fina” Agenda i SVT på bästa sändningstid söndag kväll. Bara för något år sedan hade detta varit en omöjlig tanke. Nu känns det snarast underligt att inget tungt reportagemagasin redan tagit upp saken.
Så mäktig och remarkabel är faktiskt framgången oavsett vad man tycker om den faktiska produkten/musiken. Det som Sony ATV:s Jonny Tennander sa i inslaget om att Sverige har en pallplats i en fiktiv låtskrivarolympiad stämmer ju faktiskt utan diskussion.
Så istället för att mysa nöjd som branschrepresentant blev jag ändå smått besviken. Inte på något av det som faktiskt fanns med i reportaget utan över vad som INTE fanns där.
Framförallt saknades aspekten att svensk låtskrivare och producenter skriver för hela världen. Nu blev det extremt USA-orienterat. Framgångarna i gigantiska popländer som Japan och Sydkorea är för mig det kanske mest spektakulära just nu. Definitivt det mest inkomstbringande på sikt. Svenska producenter/låtskrivare har exempelvis levererat ett dussin hits till världens just nu populäraste tjejband, Girl’s Generation.
Därtill blev fakta om frånvaron av kvinnliga producenter olyckligt mörka. Visst, det är i stora drag lika eländigt på den här fronten. Men nu blev det nog för många tittare till en sanning när Rami Yacoub – såg inte hans hood lite varm ut, förresten? – konstaterade att det inte finns några alls.
Dels har vi artister som skickligt producerar sig själva – som Jenny Wilson, Laleh och Pernilla Andersson. Dels, i sammanhanget viktigast, finns det kvinnliga låtskrivare/producenter som i högsta grad går på export, som Maria Marcus och Negin Djafari.
Ljuspunkter som dessa hade förtjänat att nämnas när Agenda nu ändå var så pass ambitiösa.
Dessutom hade det varit intressant att höra den gamle punkrockaren Mats Knutssons utmärkta studiogäster Nutta Hultman (Musikförläggarna) och Alina Deverceski (artist) få utveckla sina tankar några minuter till.
Men på den punkten är man ju liksom aldrig nöjd efter TV-diskussioner…
Lars Nylin
