I veckan publicerade Linnéuniversitetet rapporten From Products to Consumption – Changes on the Swedish Music Market as a result of Streaming Technologies, skriven av Musikindustrins Digitalnytt-redaktör (m.m.) Daniel Johansson. I sin 36-sidiga rapport förklarar han hur den svenska musikindustrin har påverkats av de nya streamingtjänsterna. Vi passade på att ställa 4 SNABBA till honom.
Vad handlar din rapport om?
– Jag har försökt att beskriva hur den svenska musikmarknaden förändrats sedan Spotify lanserades 2008, främst från ett musikindustriellt perspektiv. Den ekonomiska utvecklingen, organisatoriska förändringar, såväl som nya utmaningar kring bland annat licensieringen och privatkopieringsersättningen.
– Det finns en stor diskrepans i förståelsen av vad streamingmodellen innebär, allt ifrån att man inte förstår de ekonomiska förutsättningarna för streamingtjänsterna själva, till att man inte riktigt hänger med på varför olika former av aktörer får olika nivåer av utbetalningar från tjänsterna.
– Delvis har jag också velat beskriva för omvärlden vad som har hänt i Sverige, därav att rapporten är skriven på engelska… och troligen med åtminstone något grammatiskt fel!
Vilka är de främsta slutsatserna?
– Att streaming-modellen långsiktigt skulle kunna inbringa mer intäkter till rättighetshavarna än vad cd-formatet kunde göra, men att det förutsätter att vi bara har några få – helst en eller två – fullständigt dominerande streamingtjänster i världen samt åtminstone 200-250 miljoner betalande prenumeranter. Då bör vi rimligtvis vara upp i samma nivåer som år 2000.
– Jag analyserar lite hur pro rata-funktionen ser ut, och vad eventuella ”popularitetsalgoritmer” har för effekt på utbetalningarna per uppspelning, samt att organiseringen förändrats en del under de senaste åren.
– En av slutsatserna är också att det egentligen var endast en aktör i Sverige som under de första åren av streamingparadigmet verkligen tjänade på det ekonomiskt, övriga hade endera bara stabiliserat sin nedgång eller sett en modest tillväxt. Samt en massa annat smått och gott!
Hur tror du responsen kommer att bli?
– Som alltid finns det några som tycker det är bra, och några som tycker det är kass. Det här är ju något mellanting mellan en forskningsrapport och omvärldsanalys, min förhoppning har varit att inte bara akademiker ska kunna läsa rapporten utan att även andra ska kunna göra det och kanske tycka det är lite roligt.
– Jag hoppas naturligtvis att rapporten kommer att användas när man vill få en bild av hur den svenska musikmarknaden har påverkats av streamingutvecklingen, framför allt kanske internationellt. Kanske kommer den leda till lite debatt, internt i branschen och utanför, jag vet inte, men man får ju alltid räkna med att några skäggstrån gnuggas bort när man sticker ut hakan lite.
Har du något annat spännande på gång?
– I mitten av december släpper jag rapporten Music Festivals In Sweden – An Analysis of the Ten Largest Commercial Festivals 2000 – 2013, som jag tror kanske kommer väcka lite uppmärksamhet. Siffrorna som jag samlat in visar att ”festivaldöden” utifrån ett besökarperspektiv är en myt, d.v.s. det går fler på festival idag än vad det någonsin har gjort. Att det skulle finnas en festivaldöd handlar mer om att några kända festivalvarumärken gått omkull under de senaste åren, snarare än att svenskar idag skulle gå mindre på festival. Samt en del andra intressanta saker som siffrorna visar.
– Förutom den rapporten fortsätter jag åka omkring och föreläsa och flumma, närmast så är det ju Digital Agenda for Music på torsdag nästa vecka och det tror jag kommer att bli grymt intressant!
Claes Olson
Länk:
http://lnu.se/amnen/music–event-management
