Den i musikindustrin som till äventyrs tycker sig behöva en dos branschmässig egoboosting rekommenderas att snarast ta sig iväg till den pågående bokmässan i Göteborg.
Efter att i åratal ständigt fått försvara musikindustrin mot kritik för dess påstådda tröghet – ni har säkert alla hört/läst det där om förment konservativa musikmakthavare som inte förstod den digitala revolutionen, etc etc – insåg jag snart på plats på Bokmässan i Göteborg att synen helt klart är en annan i dagens svenska bokbransch.
I litteratursammanhanget återstår fortfarande att ta det avgörande steget. Alla vet att e-böcker i olika format är framtiden. Under årets mässa finns en ny del som heter Digitala Torget. Men det avgörande klivet har i den industrin fortfarande inte tagits. Häromdagen summerade Dagens Nyheter läget, där talades om att det tas inom om fem år. Stämmer den profetian kommer omvälvningen att ha tagit betydligt längre än det tog musikbranschen.
Vem jag än talade med på Bokmässan, möjligen bortsett från de allra mest antikvariska bokslukarna, fanns det något lätt avundsjukt över att musikbranschen till delar befinner sig bortom det stålbad som bokditon nu har runt hörnet.
Även på ett annat plan är årets mässa bra för en musikälskares självaktning. Det har alltid släppts böcker om musik, inte minst biografier. Många av oss har på senare år gottat oss i titlar från skvallrande sex- och drogfixerade hårdrockare, likväl som poetiska självbetraktelser av mästare som Patti Smith eller Bob Dylan. Det har parallellt kommit en radda svenska motsvarigheter.
Men nu är det smått hysteriskt, och hysteriskt trevligt. Varje förlag med självaktning släpper minst ett par biografier hämtade ur popkulturen. Vid årets mässa var Dregens självbiografi (skriven av Tore S Börjesson ( Norstedts)) och Petters textanalyser (med förord av Jan Gradvall (Brombergs)) de mest uppmärksammade. Petter hade till och med valts som omslagsansikte för den officiella mässtidningen.
Per Gessle och Thomas Di Leva var andra bokaktuella namn i spotlight. Men även sådana som undertecknad, som är inblandad i ett par andra biografititlar, jagades av medierepresentanter för att svara på frågan ”Varför alla dessa musikbiografier?”
Svaret är då inte helt lätt, men det inkluderar ingredienser som ”För att musik tillhör det som människor lever för”, ”För att det är intressanta människoöden”…”För att det blir bra böcker!”
Förlag som alltid satsat på musik, som Reverb, har gått från udda accenter på mässan till att befinna sig mitt i flödet. Symtomatiskt finns det branschbekantingar hos flera intressanta bokbranschsaktörer. Som Per Helin på Publit och Klas Lunding hos Telegram.
Men detta sagt finns det givetvis åtskilligt som vi i musikindustrin kan lära på Bokmässan. Inte minst är mässan i sig en upplyftande sak för den som tror på kommers och kvalitet i skön förening. Många montrar – och paneler – genomförs i ytterst god smak. Det är också trevligt att se uppmärksamheten kring folket i bakgrunden – översättare, formgivare, fotografer, agenter. Sedan kan jag bli mycket avundsjuk på alla läckra böcker att bläddra i när musik numera paketeras med små ”frimärken” som illustration.
Men då är vi tillbaka vid det nostalgiska och konservativa. Och detta bör musikindustrin aldrig förknippas med. Då hamnar vi i den fälla som bokbranschen just nu försöker ta sig loss ur.
Lars Nylin
