Analysfirman NetNames släppte i veckan sin 100-sidiga rapport Sizing the Piracy Universe, som är en av de mest underbyggda rapporterna jag sett för omfattningen av den globala piratkopieringen på nätet.
Rapporten bygger bland annat på data från Cisco, d.v.s. det ledande företaget för den underliggande teknologin som är internet, samt en analys av en stor mängd webbplatser och specifika tjänster. Studien fokuserar på insamlad data från januari 2013.
Det visar sig att 432 miljoner unika användare vid minst ett tillfälle under januari månad piratkopierade innehåll via BitTorrent, cyberlockers, eDonkey eller andra plattformar, sådana som man i rapporten kallar ”Infringement Ecosystems”. Det betyder att globalt sett var det ungefär 16 procent av alla internetanvändare som piratkopierade under månaden, med en klart högre procentandel i t.ex. Europa och Asien. Det som kanske är lite uppseendeväckande med studien är att NetNames också inkluderar videostreaming, där det råder juridisk diskrepans i synen på om det verkligen handlar om upphovsrättsintrång från användarnas perspektiv eller inte.
Det visar sig hur som helst att cyberlockers är den största källan till piratkopiering, även om man har kunnat se en rejäl minskning sedan MegaUpload och andra lockertjänster stängt ned. BitTorrent är nästan lika stor som cyberlockers, medan videostreaming kommer på tredje plats, med övriga plattformar som följer efter. I Europa är BitTorrent störst.
Nordamerika, Europa och Asien står för merparten av piratkopieringen, och i de tre områdena utgjordes 23 procent av all internettrafik av sådan distribution. Närmare 10 000 petabyte med sådant innehåll distribuerades totalt i dessa tre regioner under denna månad. Enligt studien skiljer sig de olika regionerna i världen åt ganska mycket, vad det gäller vilka plattformar som används mest, vilken form av innehåll som piratkopieras mest, samt hur mycket bandbredd som tas i anspråk.
En intressant slutsats i rapporten är följande: “Almost every piracy-focused site used as the basis of analysis in the report is owned and run for profit. Business models differ slightly within the different ecosystems discussed, but the majority of these sites draw revenue from advertising, with others supplementing this income by offering users premium subscription accounts designed to offer faster access to content.”
Den här rapporten gjorde att jag började fundera lite kring förhållandet mellan piratkopiering och musikstreaming.
Enligt IFPI:s rapport Digital Music Report 2013 fanns det år 2012 cirka 20 miljoner betalande prenumeranter av streamingtjänster. Man kan tänka sig att denna siffra har ökat en hel del under 2013. Det är rimligt att tro att åtminstone 100 miljoner användare har någon form av streamingabonnemang globalt, inklusive gratisabonnemang och bundlade abonnemang etc., förmodligen fler.
Om Sverige är ett föregångsland när det gäller hur den ”nya” musikmarknaden kommer att se ut i många andra länder, kan vi konstatera att det med all säkerhet idag finns många fler användare av streamingtjänster än vad det finns internetanvändare som piratkopierar musik.
Förhållandet mellan det totala antalet piratkopierare, inklusive annat innehåll, och streamingprenumeranter är lite svårare eftersom det inte finns några exakta siffror, men låt mig baserat på tidigare års siffror och ett litet gnuggande mellan tummen och pekfingret göra gissningen att det åtminstone finns lika många som använder streamingtjänster i Sverige som det finns internetanvändare som piratkopierar, d.v.s. även inkluderande annat innehåll än musik.
Det skulle betyda att det inte alls är orimligt att tänka sig att vi i takt med att resten av världen hakar på streamingparadigmet, åtminstone borde kunna nå upp till 432 miljoner användare (jag vet att den här jämförelsen haltar på alla möjliga sätt, men det här är inget vetenskapligt paper, det är en högst personlig liten krönika). Låt mig göra ett grovt matematiskt fel och avrunda 432 miljoner till 500 miljoner.
Om förhållandet 1 till 5 är någon form av, åtminstone i någon grad observerad ”sanning”, mellan antalet betalande användare och antalet free riders på streamingtjänsterna, innebär det 100 miljoner betalande streamingprenumeranter.
Låt mig för sakens skull göra ytterligare ett grovt matematiskt fel och avrunda 99 kronor till 50 kronor, med hänsyn till olika valutor, olika former av streamingerbjudanden etc., etc. Vi hamnar då på 5 miljarder kronor per månad, eller 60 miljarder kronor per år.
Om vi sedan använder oss av en ytterst generaliserad nivå av 70 procent till repertoarägare och 10 procent till förlag/kompositörer, innebär det alltså 42 miljarder respektive 6 miljarder kronor.
Har du kommit så här långt i texten har du säkert ett helt gäng invändningar mot hur jag räknar. Det har jag även själv, men som sagt var, jag spånar här.
Det bör alltså inte alls vara orimligt att nå 100 miljoner betalande streaminganvändare i världen. Frågan är om 100 miljoner betalande användare t.o.m. kan vara rejält i underkant. Vi får väl se, men om 432 miljoner internetanvändare valde att piratkopiera under januari månad i år, så vore det väl f-n om vi inte kunde nå upp till minst samma siffra med de fantastiska musiktjänster vi har idag…
Daniel Johansson
Länk:
Rapporten Sizing the Piracy Universe: www.netnames.com/sizing_the_piracy_universe
