De svenska saxofonisterna Jonas Kullhammar och Amanda Sedgwick släpper inför höstens turnerande nya album med sina grupper – en kvartett respektive en kvintett. Claes och Göran Olson rapporterar om varsitt album.
Jonas Kullhammar Quartet Låt det vara [Moserobie / Plugged]
Efter 15 år som heltidsmusiker upplöser Jonas Kullhammar i höst den kvartett som sedan starten 1998 har varit hans heltids- och hjärteprojekt. Avskedet sker med ett antal konserter i september-november (den sista på Nefertiti i Göteborg 22/11) samt med tre olika album, varav det första (JKQ Plays A Love Supreme) släpptes i maj, det sista på vinyl i november och det andra – Låt det vara – ges ut på cd (Kullhammar vägrar streaming) 10 september.
Även om omslagsbilden vid en första anblick kan tyckas föreställa John, Paul, George och Ringo (Låt det vara är förstås en svensk travesti på The Beatles Let It Be), så är det som vanligt pianisten Torbjörn Gulz, basisten Torbjörn Zetterberg och trummisen Jonas Holgersson som hörs i spåren. I det avslutande titelspåret medverkar även ett halvdussin celebra gäster, som t.ex Goran Kajfes (kornett), Per ”Ruskträsk” Johansson (altsax) och pappa Janne Kullhammar (trummor).
Samtliga spår på albumet är originalkompositioner och baserar sig på allt från stockholmska skärgårdsdrömmar till födelsedagar och KBT – kognitiv beteendeterapi (”A method that worked pretty well for my head, and badly for my wallet…”, som Jonas skriver i omslagstexten). Det svänger, kränger, gungar och ibland stannar musiken upp på ett drömskt sätt och blir nästan filmisk – kanske en hint om Kullhammars kommande uppdrag som kompositör till filmatiseringen av Klas Östergrens klassiska romaner Gentlemen och Gangsters. CO
Amanda Sedgwick Quintet Shadow And Act [PB7 / Plugged]
I tid med altsaxofonisten Amanda Sedgwick kvintetts höstturné släpps nästa månad albumet Shadow And Act som spelades in i vintras. Gruppen bjuder in till en helafton med bebopförtecken och kompositioner av bl.a Coleman Hawkins, George Wallington, Bud Powell, Gorge Gershwin och (fyra nummer) Amanda Sedgwick själv. Kollektivt har gruppen komponerat bluesiga Monochrome In Blue.
Det finns en fräsch skaparkänsla i musiken som tränger igenom hela tiden. Gershwins Embraceable You, som har åtskilliga år på hjässan, tolkas innerligt av Amanda. Hon är på ett lysande spelhumör och visar hör att hon är en av landets intressantaste saxofonister med en auktoritet och äkta jazzkänsla som berör. En bländande teknik blir inte till ett självändamål. Det är Amandas konstnärliga attityd som gör henne så ärligt lockande. Gästande amerikanen Dwayne Clemons passar väl in i sammanhanget och levererar flera solon med en något spröd ton som inte saknar jazznerv.
Unge Leo Lindbergs pianospel är ett enda stort utropstecken. Han är sprungen ur Bud Powells och Wynton Kellys skola, vilket framgår tydligt. Leos superba anslag och en aldrig sinande idérikedom får hans solon att koka. Sin låga ålder till trots, arton år, är han redan en bländande personlig musiker som står på egna ben. Här har landet fått en ung pianist som utan tvekan kommer att låta tala om sig i stora sammanhang. Rent ut sagt, han är ett fynd. I Amandas Leo´s Waltz är han svärmiskt tilldragande och spirituell.
Även Rabsons självklara spel uppmärksammas. Han och Fadera efterlämnar ett mycket genuint intryck i sitt samspel. Inte någon nyhet då de har spelat tillsammans i många olika kombinationer. I de snabba melodierna Hawkins Bean And The Boys, Wallingtons Escalating och Powells Reets And I får de verkligen bekänna färg. Där bygger de upp en inspirerande energi som skall ha högsta betyg. GO
