Timmarna efter att Peace & Love annonserat sin konkurs ringde ett halvdussin medier och ville ha MI:s reflektioner. Ingen av medierna fick samma svar. Det finns inget enda entydigt svar på varför två festivalinstitutioner gått omkull på en vecka. Det enda som repeterades var faktumet att nyheten knappast kommit som en blixt från klar festivalhimmel.
Vid den här tiden på året brukar landets nöjesredaktioner få löddriga bulletiner om slagna förköpsrekord. Dessa har hittills uteblivit i år. Expressen hade visserligen på tisdagen en rapport om god biljettförsäljning – även Peace & Love uttalade sig där märkligt nog optimistiskt bara timmar innan konkursbeskedet. Men det ändrar inte känslan av att 2013 faktiskt KAN vara året när olycksprofeters spådomar om annalkande festivaldöd kan visa sig bli krass verklighet.
Orsakerna om det går så illa – det har siats om detta i snart tio år, och ännu exemplen överraskande få – går omöjligt att rangordna. Toppartisternas gager, allt högre ju längre vi kommer från CD-eran, är rimligen i topp på en hypotetisk ranking. Men lika viktiga faktor är troligen nya (bekvämare) vanor liksom den ständigt ökande arbetslösheten i huvudmålgruppen.Det kan även vara så enkelt att festivaler varit om inte klantigt så åtminstone blåögt skötta.
En sak är säker: Jag köper inte att som Göran Greider i tisdagens Dalademokraten skylla Peace & Loves fall helt på förment cyniska konkurrenter som FKP Scorpio. Visserligen var starten av Bråvallafestivalen ett avgörande skott i regalskeppet Peace & Love och placeringen av konkurrenten var säkerligen ingen tillfällighet. Men krocken med Bråvalla kan ändå omöjligen vara lika med hela skillnaden mellan 50 000 sålda biljetter rekordåret 2011 och 9000 när beslutet om konkurs fattades i Borlänge en månad innan festen skulle inletts.
De stora förlorarna är många: anställda och ideellt arbetande musikälskare i Borlänge, Hässleholm och dessförinnan Hultsfred; sponsorer; artister som såg sin karriärs chans; kreativa konferensen Trigger. Men mest sympati känner jag ändå för de 9000 som betalt surt förvärvade sommarpengar för biljetter som de nu inte får vare sig musikalisk eller social glädje av. Jag hoppas innerligt att dessa inte tappar sugen för framtida festivalresor.
Vinnarna är med all säkerhet de internationella aktörer som har finansiell kraft att genomföra festivaler även om förköpsnivån är låg. Och tyvärr talar allt för att många kommer att bli mycket tveksamma att köpa biljetter i förhand 2014.
Lars Nylin
