I år är det 40 år sedan Kiss – ett av världens populäraste rockband genom tiderna – inledde karriären med att spela på pubar i USA. I sommar spelar bandets kvarvarande originalmedlemmar på Sweden Rock Festival på Sveriges nationaldag 6 juni och i veckan släpptes såväl originaltrummisen Peter Criss självbiografi på svenska som Carl Linnaeus rosade bok Kiss – Den osminkade sanningen [Bokfabriken]. MI bad Linnaeus besvara 4 SNABBA.
Hur fick du idén att skriva boken?
– I juli förra året träffade jag Kiss medgrundare Gene Simmons i London för att göra en omslagsartikel om hans liv för Sweden Rock Magazine. När jag började skriva insåg jag att det fanns så mycket jag ville berätta om det här bandet att det hade kunnat fylla varje nummer av tidningen under ett års tid. Jag bestämde mig för att gå ”all in” och få ur mig allt en gång för alla. Samtidigt insåg jag att det inte kommit en biografi på svenska på tjugofem år.
– De böcker som Kiss själva har publicerat i USA har antingen varit ganska tillrättalagda eller hoppat över stora delar av historien och även varit byggda på ganska torrt faktastaplande. Därför har jag försökt måla upp scener som får läsaren att känna sig som att han eller hon befinner sig på plats när historien utspelar sig. Jag skulle vilja påstå att ingen annan bok om Kiss är skriven på ett liknande sätt.
Hur länge har du arbetat med projektet?
– När jag skrev på för förlaget Bokfabriken i slutet av september 2012 gick allt väldigt snabbt. Jag har självklart använt alla mina egna intervjuer med bandet och även gjort nya intervjuer med folk som någon gång har befunnit sig i gruppens omkrets. Jag har pratat med medlemmar i bandet Wicked Lester, som Gene Simmons och Paul Stanley hade innan Kiss, samt detta bands manager som även var med precis när Kiss bildades. Jag har fått tag på gamla spökmusiker, turnéledare, låtskrivare, producenter, ex-fruar, flickvänner och fruar. Jag har fått fram ny information om hur Kiss lånade pengar från suspekta källor i början av sin karriär.
– Vad som också är exklusivt i boken är att jag har fått ta del av en inspelning som Kiss gjorde sommaren 1973 när de fortfarande spelade på pubar. Bokstavligen bara en handfull människor, exklusive Kiss själva, äger den här inspelningen. För att få ta del av den fick jag flyga två timmar och hälsa på hos en kille som sitter på inspelningen. Därför har jag i boken i detalj kunnat beskriva ett band som verkligen inte lät något vidare innan de släppte sin första platta…
– Genom åren har jag även samlat på mig ett digert bibliotek av urklipp och tv-intervjuer som jag har hämtat citat från. Jag har även lyckats gräva fram gamla amerikanska radiointervjuer som ingen har hört sedan de sändes för nästan fyrtio år sedan. Det är intressant att höra medlemmarnas synpunkter på sin musik när det begav sig, eftersom det i dag är mycket historiereviderande från Kiss egna håll. Pricken över i kom när journalisten Anders Tengner hörde av sig och undrade om jag var intresserad av att låna hans kassetter med Kiss-intervjuer från åttiotalet. Många av de citat som jag har hittat på dessa band användes aldrig i tidningen Okej som han skrev för. Till sist har jag lagt ned stor möda på att hitta bilder som få eller ingen tidigare har sett. Jag har fått ta del av bilder från de tidigare medlemmarnas privata fotoalbum, vilket bidrar till att boken är helt unik.
– Det tog mig ungefär fem månader att skriva klart alla trettio kapitlen, så det har ändå gått relativt snabbt.
Hur upptäckte du Kiss och hur länge har du lyssnat och levt med dom?
– Jag vill gärna poängtera att boken är skriven ur en journalistisk synvinkel och inte ur ett fans ögon. Det är dock ingen hemlighet att Kiss är anledningen till att jag började intressera mig för musik, vilket ledde till att jag sedermera började skriva om det. Jag var åtta år sommaren 1985 när jag första gången hörde Heaven’s On Fire och sedan dess har jag följt dem nära. Trots att jag har intervjuat hundratals och åter hundratals artister i mitt jobb stiger pulsen alltid lite grann när jag ska träffa eller ringa upp någon i bandet. Gammal kärlek rostar aldrig. Det är också på grund av att jag är så insatt i bandet som jag är så nyfiken på att få veta ”den osminkade sanningen”, det vill säga vad som hänt bakom kulisserna.
– När jag började lyssna på bandet under 80-talet var deras historia redan då intressant, eftersom den var byggd på en klassisk dramaturgi med framgångar, nederlag och maktkamper. Gruppens historia har alltid fascinerat mig och det är också därför det kändes självklart för mig att nu berätta den i en bokform.
Vad gör du när du inte lyssnare, skriver om, lever med och andas Kiss?
– Jag skriver om all slags hårdrock för Sweden Rock Magazine och har även lirat själv i en mängd olika konstellationer. Genren classic rock har alltid legat mig varmt om hjärtat och med bandet Chillihounds har jag släppt tre 70-talsdoftande album. Nu spelar jag punkrock i ett gäng som heter City Saints. Vi släppte vår detbutplatta Kicking Ass For The Working Class i april och har ett gäng festivalspelningar inbokade, så just nu är det fullt upp med att både hinna visa upp boken och bandet.
Claes Olson
Bilden: Carl Linnaeus Foto: Lisa Sandgren
