Pianisten Jan Lundgrens nya album är en soloplatta som handlar om betydligt mycket mer än bara jazzpianisten Jan, menar Musikindustrins Göran Olson – som den här veckan även har lyssnat på Per-Ola Landin och det finsk-svenska samarbetet mellan Jukkis Uotila och The Stockholm Jazz Orchestra.
Jan Lundgren Piano Solo – Man In The Fog [Bee Jazz Records / Naxos]
Jan Lundgren hör till den lilla jazzpianistskara som även kommer väl till sin rätt när andras musikgenrer står till buds. Med genuint instrumentkunnande och flexibilitet klarar han detta galant. Man In The Fog handlar inte till alla delar om jazzpianisten Jan. Snarare är det hans harmoniskt stämningsfyllda närmande till kompositionerna som sobert färgar skivan. Hans känsliga anslag kommer till användning i de mycket vackra teman han valt. Jan förvandlar dem inte till en skiva med örongodis utan framhäver melodiernas substans.
Vill man njuta av vacker musik i ett seriöst utförande har skivan mycket att bjuda. Ouvertyr är Leó Delibes The Maids Of Cadiz som Miles och Gil Evans gjorde en formidabel tolkning av på Miles Ahead-skivan. Gabriel Faurés Aprés Un Réve har Jan bearbetat. Det gäller också The Maids Of Cadiz. Han har dessutom komponerat View Of P och titelmelodin Man In The Fog. Från Skåne hämtas också Tack För Allt av Jacques Werup samt Håkan Rydins Twenty-Five Years. Mer svenskt blir det med Bo Nilssons En Lång Väntan För Väntans Skull. Intagande är Jan i I Don’t Want To Cry Anymore av Victor Schertzinger som satte musik till inte mindre än åttionio filmer. Från vita duken hämtas även Theme From Chinatown. I brasilianske songwritern Chico Buarques As Vitrines visar Jan upp hela sitt konstnärskap med geniala improvisationer.
Jukkis Uotila & The Stockholm Jazz Orchestra The Music Of Jukkis Uotila [KS Jazz / Töölön Musiikkitukku Oy]
Sällan får man möta ett storband med så många starka solister som här. Genom helsingforsaren Jukkis Uotilas kompositioner och arrangemang har SJO förvissat sig om en personlig touch som danades när de plockade in pianisten Göran Strandbergs alster i repertoaren. Tidigare var det förnämligt tolkad musik av bland annat skrivare som Thad Jones, Bob Brookmeyer,
Jimmy McNeely och Bob Mintzer som utgjorde basfödan. Nu är det Jukkis som puffar på profilbyggandet. Han är också bandets suveräne trumslagare och är även en mycket hörvärd pianist i flera nummer. Daniel Tilling intar hans plats i tre av melodierna.
Till de svenska spelarna skall läggas välmeriterade ledsaxen Dick Oatts vars alt och sopransaxspel ger musiken karaktär solistiskt och i ensemblepartierna. Rörsektionen är välkomponerad. Där finns också altsaxofonisten Magnus Blom, tenoristerna Karl-Martin Almqvist och Robert Nordmark vilka lämnar från sig flera starka soloinsatser som i den i omtumlande Avenida. Här piskar Jukkis fram bandet med sitt vassa spel och inte bara här. Gäller också hans delikata pianosolo. Barytonsaxen tillhör Fredrik Lundborg som är basklarinettist i Chorale. Vilken röravdelning!
Trumpetsektionen är något extra där ledaren Fredrik Norén omgärdas av Karl Olandersson,
Gustavo Bergalli och Magnus Broo. Samtliga solister av högsta dignitet. Lyfter gärna fram Gustavo för spelet i No Regrets där man också kan njuta av Daniel Tillings njutbara fraser. Trombonister är leadern Bertil Strandberg som är solist i Loopy Loop. Karin Hammar har samma position i Isla De Angeles. Magnus Wiklund gör en förnämlig insats i Out In Left Field. Bastrombonen hanteras tryggt av rutinerade Anders Wiborg.
I det välsnidade kompet ingår förutom Jukkis och Tilling basisten Martin Sjöstedt som levererar starka insatser i Chorale och i den vackra Quiet Authority. Rafael Sida är percussionist i två inslag.
Per-Ola Landin Vestige [Found You Recordings / Plugged Music]
Per-Ola Landin är basist bosatt i Stockholm men med sina rötter i Hälsingland. Efter åren på Musikhögskolan i Stockholm har han hörts med trumslagaren Jon Fält, saxofonisten Klas Toresson, gitarristen Hans Oldings grupp och sångerskan Lisa Björänge. Här i eget namn har han med sig gitarristen Mattias Windemo och sin klarinettspelande syster Maja Simonsson. Per-Ola har komponerat all musik frånsett How My Heart Sings.
Trion agerar med små medel i en mjuk intim stil där Majas klarinett faktiskt har beröringar med Jimmy Giuffre. Hon håller sig gärna till instrumentets lägre register vilket framhäver melodiernas karaktär. Speciellt när hon lutar sig mot basens välvalda toner. Per-Ola är en mycket kompetent basist som verkligen kommunicerar med musikerna. Windemos mjuka gitarr binder ihop gruppen med små schatteringar som poängterar skivans avspända atmosfär. Sammantaget en trio som vågar skilja sig från mängden genom egna intentioner utan övertoner.
Göran Olson
