1993 blev Martin Ingeström VD för MCA Publishings färska Sverigekontor. 2013 är han fortfarande kvar i fronten av den svenska förlagsbranschen. Som VD för giganten Universal Music Publishing och internt i branschen inte minst i rollen av festgeneral för det årliga Musikförläggarnas pris. MI träffade honom för ett samtal om förlagens verklighet då och nu.
När Martin Ingeström 1993 fick uppdraget att starta MCA Publishing satt han först inhyst i en reklambyrå på David Bagares Gata i central Stockholm. Det krävs inte så ruggigt många kast med förmånligt förlagskontrakt för att man ska ta sig till Universal Music Publishings nuvarande högkvarter i kvarteret Garnisonen på Östermalm i samma stad.
Där finns Ingeström sedan många år i VD-rollen på ett förlag som länge var den stora giganten i svenskt förlagsklimat. Och som även nu, i tät strid med nyskapade Sony ATV/EMI, är marknadsledande.
Detta är inte den enda konstanten i Martins karriär som förlags-VD. Till skillnad mot många andra har han suttit, i om inte lugnt, så åtminstone relativt stabilt bo i en bransch som gått genom många omskakande uppköp och fusioner, inte minst under de senaste åren. Åren 1994-97 utsågs Martins MCA av MI till intressantaste förlag. Inte alltför många protesterar nog mot beskrivningen att även dagens Universal kombinerar kvantitet och kvalitet på ett utmärkt sätt.
De mest radikala förändringarna för Ingeströms del var när MCA, PolyGram, och Sweden Music åren 1998-99 blev till Universal Music Publishings Sverigekontor, respektive när Universal år 2007 köpte BMG Publishing. Men i båda fallen kom Ingeström ut ur det hela som fortsatt VD, i dag leder han ett bolag med 21 anställda – 25 inklusive Danmark och Finland – och ett stall av branschledande kompositörer som ABBA-folket, Jörgen Elofsson, två av medlemmarna i Swedish House Mafia respektive den unga svenska trion Veronica Maggio, Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray.
När Martin Ingeström i år firar 20 år som VD tycks han med stoiskt lugn hantera utmaningar från såväl andra traditionella musikbolag som nya A&R-källor i och omkring musikindustrin.
Utdrag ur MI:s samtal med Martin Ingeström:
Grattis till de 20 åren, går du in i jubileet på gott humör?
-Tack, absolut! Det går faktiskt fantastiskt bra. 2009 var visserligen vårt bästa år sedan Universal startade kontoret här, men 2012 hade i stort sett samma siffror även utan de extraordinära ABBA-intäkter som vi hade just 2009. Man kan säga att 2012 var vårt bästa ”normalår”. Swedish House Mafias framgångar har nog ingen missat, Jörgen Elofsson kom tillbaka med bl.a. Kelly Clarksons Stronger, för att bara nämna två exempel. Mindre känt i Sverige är våra framgångar med norska teamet D’sign och vi har även flera andra skandinaviska projekt med inriktning primärt mot östra Asien. Det är kanske inte lika sexigt att sätta en låt i Asien som på en Beyonce-platta, men eftersom de fortfarande säljer fysiska plattor där borta blir intäkterna ändå stora.
Vad är de mest påtagliga skillnaderna mellan 1993 och 2013?
-Då var rollen betydligt mer nedtonad. Man administrerade musiken i skuggan av skivbolagen. Knappt ens folk i branschen visste vad vi pysslade med. Förlagen har senare hela tiden fått en växande roll. I dag känns det helt accepterat att förlagen har en lika stark roll, ibland t.o.m. starkare än skivbolagen. Förlagen har lyckats attrahera några av de bästa A&R-personerna. Sådana som vår egen Jonas Wickström och Johnny Tennander (Sony ATV EMI – MI:s anmärkning) ser jag som de duktigaste A&R-personerna alla kategorier i nuläget. Musikbolagen blir allt mer hybrider av skivbolag och förlag, smälter samman. Senast var det ju BMG som återkom med en rejäl masterverksamhet.
Du kom 1993 från Air Music där du jobbat med såväl förlagsjobb som skivutgivning. Hur kom det sig att du på MCA blev mer aggressiv som A&R?
-Skälet var enkelt: MCA hade ingen lokal katalog, det blev naturligt att hitta egna låtskrivare/artister. MCA hade då heller inget lokalt skivbolag, vi var helt enkelt tvungna att börja leta. Meja blev först. Sedan Cajsa Stina Åkertsröm, Treble’n’Bass och Honeypie. Jag kände Meja sedan Air och mitt jobb på Air med bl.a. Adolphson & Falk, Perssons Pack och Monica Törnell hade givetvis gett mig ett nätverk.
Du var med och skapade ett nytt sorts förlagsverksamhet?
-Det kan nog stämma, jag var delvis med och skapade en ny sorts förlag, som letade låtskrivare utan skivkontrakt, vi var några stycken som började bli mer aggressiva, som du säger. Och skivbolagen ville lyssna på det vi kom med, absolut. Jag lyckades nog få avtal med alla de låtskrivare jag jobbade med.
MCA inledde också ett samarbete med musikförlaget Telegram?
-Det stämmer. Efter några år inledde jag ett tätt samarbete med Telegram, något som födde många projekt som finns kvar hos oss än i dag, som The Soundtrack of our Lives. Det blev också en stor sak när MCA startade skivbolag. Då var jag ett tag A&R även för dem och kontrakterade Idde Schultz, Docenterna, etc.
Vad säger du om MI summerar dina 20 år som ändå ganska stabila?
-Det har nog varit en ganska stabil tillvaro till skillnad från vad andra musikbolag upplevt. De mest omskakande perioderna var när Universal Music Publishing startades i samband med köpet av PolyGram, sedan när vi köpte BMG Music Publishing. Senare har det ju varit en process mot mer av A&R-roller för förlagen och ö.h.t. ett tätare samarbete med de låtskrivare/artister vi jobbar med. Men detta har varit mer av en långsam förändring,inte så dramatisk.
Oroar det dig att det nu allt frekventare uppstår andra A&R-källor än de traditionella musikbolagen?
-Det har ju redan hänt, med artister som Madonna och Live Nation, Kobalt, Spotify med egen A&R och andra digitala tjänster där musik exploateras. Men det oroar inte mig,inte alls. De som behöver ett aktivt förlag – eller för den delen skivbolag – ser till att hamna hos bolag som bedriver kreativ förlagsverksamhet på alla plan.
Kobalt får ständigt rubriker som ett nytt slags förlag, och senast slöt de ett uppmärksammat samarbetsavtal med STIM, var detta en överraskning och vad tycker du?
-Kobalt måste självklart tas på allvar. Deras modell är en bra lösning för många och de har gjort det bra. Men de kan inte tillgodose hela spektrumet av kompositörer. De gör nästan en grej av inte ha någon kreativ personal anställd. Det finns så mycket av att aktivt jobba med synkar, song camps, etc, som hela tiden önskas av majoriteten av låtskrivare.
-Som förlagsbransch vet vi nog ännu inte vad vi tycker om Kobalts avtal med STIM. Initialt har jag en positiv känsla. Att STIM stärker sin ställning i en föränderlig tid är nog bra för oss alla. Så innan jag vet vad vi tycker applåderar jag, haha…
Universal lämnar i USA sina samarbeten med Ascap och BMI gällande vissa digitala plattformar, andra förlag gör likadant. Är detta ett tecken på att collecting societys är väg bort?
-Det är för oklart vad förändringen i USA i detalj innebär för att jag ska kunna svara exakt på det. Helt klart är att förlagen även här gör allt mer av detta själva, i synnerhet kontakten meddigitala tjänster. Den stora frågan är snarast hur det framgent generellt ser ut för collecting societys. Som sagt: att STIM stärker sin ställning, det gagnar även oss andra.
Vilken är den största utmaningen för ett förlag som Universal?
-Svaret är enkelt: att fortsätta hitta rätt låtskrivare och ge dem bästa möjliga service från den bästa personalen, samt att vara i framkant vad gäller att hitta ny business.
Universal har inget europeiskt A&R-team, saknar du det?
-Det stämmer, vi jobbar med A&R land för land även om Pelle Lidell, som oftast jobbar baserad hos oss, arbetar internationellt som låtpluggare för vårt Europakontor. Vi samarbetar mellan länderna men har ingen central A&R-avdelning, däremot jobbar vi hårt med att stärka samarbetet hela tiden i takt med att världen krymper.
Hur arbetar ni övriga Norden?
-I Danmark jobbar vi tätt ihop med relativt nyköpta Goodsongs, de fungerar som ett Universalkontor med tre anställda. I Finland har vi en anställd. I Norge har vi ingen fast anställd, det sköts av Anders Korpi här på Stockholmskontoret för närvarande.
Vad händer under 2013?
-Det blir ett mycket spännande år. Exempelvis inleder Swedish House Mafia, där vi har två medlemmar,sina soloprojekt. SHM:s Don’t You Worry Child blev den största svenska USA-framgången – om vi bara ser till svenska artister – sedan Eagle-Eye Cherry och det är givetvis grymt intressant hur det följs upp. Jonas (Wickström) är i New York just nu för att spela upp Sebastian Ingrossos nya låt, som blir en sorts uppföljare till Don’t You Worry Child. Det blir supertungt. Vi har även nya album från Johnossi, Oskar, Veronica och Daniel.
Vad lyssnar du frivilligt på i sommarstugan?
-Haha,trist svar, men man blir ju nästan av nödvändighet allätare i det här jobbet. Men går man till vad jag lyssnar på i sådana situationer så har jag ett evigt hjärta för folk- och countryinfluerade singer/songwriter-musiken. Neil Young tillhör alltid favoriterna, Ryan Adams, Emmylou Harris, men även Lou Reed och typiskt engelskt som Bowie och Morrissey finns bland husgudarna.
Lars Nylin
FAKTA
Sweden Music, i mycket grunden till dagens svenska Universalkontor, startades 1959 av Stikkan Anderson, senare mannen bakom ABBA. Under 1960-talet intog Sweden Music ställningen som ett av de största förlagen i Skandinavien. Bolaget såldes 1989 till PolyGram och 1998 till MCA/Seagrams. Universal Music Publishings Sverigekontor uppstod 1999 vid fusion av MCA, PolyGram och Sweden Music och etablerade sig snabbt i förlagsvärlden och blev år 2001 framröstat av MI:s läsare som Sveriges viktigaste musikförlag. Universal Music Publishing Group är världens största förlag med 41 kontor över hela världen. Huvudkontoret ligger i Los Angeles. Universal Music Publishing har även de största katalogerna vad gäller produktionsmusik.
