Han sitter där nere mellan Clapton och Hendrix är den fantasieggande titeln på författaren Sven Lindströms aktuella bok om Malmöfotografen Jan Olofssons spektakulära resa genom 1960-talets pop-London. MI blev så nyfiket att höra mer att det blev en 4 SNABBA.
Hur hittade du Olofsson och vem är det egentligen?
-Jag visste inte vem Jan var, inte mer än att han hade bott i London i 40 år, kommit tillbaka till Malmö runt 2006 och tydligen var popfotograf på 60-talet. Han skulle ha en utställning av sina 60-talsbilder på Beatles, Stones, Jimi Hendrix, Johnny Cash etc på galleri Gate 38 i Malmö. Galleristen Monika Österheim ville att jag skulle komma dit och sätta bilderna i sitt sammanhang genom att prata lite med Jan om popkulturen på 60-talet under vernissagen. Visst, det lät jättekul. Vi sågs på en middag och Jan började berätta om sin karriär som Sveriges yngsta rockkung 1958 (13 år), hur han upptäckte att han egentligen inte kunde sjunga och bestämde sig för att bli manager istället. Hur han nyss fyllda 16 år drog till London sommaren 1960 och träffade managerhöjdare som Larry Parnes för att få inspiration. Och hur det sedan ledde vidare till att han några månader senare åkte till Hamburg, där han träffade ett nyss anlänt och ganska taffligt källarband från Liverpool, som bara några månader tidigare hade kompat en stripteasedansös från Manchester. De hette Beatles. Sådär fortsatte det genom hela 60-talet. Efter tio minuter trodde jag att han var mytoman. Sedan insåg jag att Jan hade gjort exakt den där trippen som man själv bara drömde om som tioåring, där man satt och väntade på nya popsinglar och nästa nummer av Bildjournalen.
-Vem Jan är? Han är rörmokarsonen som växte upp i en enrummare, men som vägrade att köpa in sig på farsans jobbarliv. På så sättet går han i exakt takt med den nya och lite klasslösa 60-talsarenan där arbetarklasskillar kunde smita ut från sina roller och möta överklassnubbar som hade gjort detsamma – för att mötas på en ny, fri och kreativ plattform där man uppfann sig själv som den man ville vara. Jans pappa begrep aldrig snacket om rock’n’roll eller att han skulle bli manager och åka till London. Han tyckte bara att det var några jävla griller och att han borde komma ner på jorden och ta ett jobb som alla andra.
Bokens undertitel är ”Jan Olofssons galna tripp genom pophistorien, vad var det för tripp och vad gör han i dag?
-Den galna trippen är att han lyckas vara där det händer hela tiden. Och han gör det med väldigt gott humör och charm. Han går på en del tokroliga smällar på vägen, men det här är ju en tid när regelboken skrivs. Ingen hade ju facit.
-Som manager får han Englands just då framgångsrikaste producent, Joe Meek, att lansera svenska Gunilla Thörn redan hösten 1963. Som fotograf tillbringar han nästan varje fredag i ett år på Englands hetaste pop-program ”Ready Steady Go!” och i samband med det tar han en skatt av bilder på artister som Stones, Kinks, Jimi Hendrix, Beatles, Cream, Johnny Cash, Yardbirds, Walker Brothers, Lovin’ Spoonful etc. Som partyproffs är han ute och minglar med VIP-kort på klubbar som AdLib, Revolution, Speakeasy, Scotch of St James.
-Som skivbolagsboss anställs han hösten 1967 av Åke Gerhard för att lansera svenska Olga Records i London, vilket är en tuff uppgift minst sagt. Sedan Åke 1969 nobbat Jans förslag att ge ut nån okänd ska-snubbe som heter Desmond Dekker, startar han eget bolag och får en singeletta med The Israelites. Han har fingrarna med i Abbas lansering i USA och nobbar ett jobb som PR-chef för Rolling Stones Records.
-Och som klubbägare startar han Londons första svenska inneklubb Tittis (efter Titti Wachtmeister) och partajar med kronprins Carl Gustaf.
-Idag bor han i Malmö och ställer ut sina bilder runtom i landet.
Har du någon personlig favorithistoria i boken?
-En av de roligaste situationerna är nog när han träffar Beatles på Kaiserkeller i Hamburg hösten 1960 och de får höra att den lille lintotten med den knackiga engelskan är Sveriges yngsta manager, har varit i London och träffat Larry Parnes, sett Vince Taylor på legendariska rockklubben 2I’s i Soho och därefter åkt till Stockholm där han har fixat in sin artist på tv och ordnat skivkontrakt. Hösten 1960 är Beatles inte i närheten av varken tv, skivkontrakt eller London. Just då är de förmodligen mer impade av den där juniormanagern än han är av dem. Och Jan har såklart ingen aning om att det där skrammelgänget från norra England ska vända upp och ner på hela världen om några år. Sedan blir de ju kompisar och håller kontakten, vilket leder till många fler kul och spännande händelser när 60-talet rullar på.
Vad gör du själv i övrigt?
-Jag håller precis på att skriva klart en biografi om Roxette som kommer efter sommaren. Är tillsammans med Per Gessle programledare för Nordic Rox, som sänder tre timmar skandinavisk musik varje vecka på USA:s ledande satellitradio Sirius XM. Det är reklamfri betalradio med nischade program i alla musikstilar för folk som har tröttnat på standardutbudet i reklamradion.
Fotnot: Han sitter där nere mellan Clapton och Hendrix av Sven Lindström [Norstedts Förlag].
Lars Nylin
