Om man skulle ta alla stora festivalers demoscener där nya lovande men relativt okända artister får spela och bunta ihop dem, så har vi Live at Heart! Med scener på Örebros krogar, festlokaler, garage och hotell undkommer man dyra scenbyggen och diverse tillstånd och kan därför istället fokusera på musiken och dess upplevelse. Här möts lovande artister och representanter ur musikbranschen för att kunna visa upp sig och knyta kontakter. Tredagarsschemat är fullspäckat med över 300 konserter och massor med intressanta föreläsningar och workshops om musikbranschen.
Som gammal festivalräv kom jag med skepsis till Örebro för att för första gången ge mig på en inomhusfestival med en hel del för mig helt okända band. Men Örebro visar sig från sin bästa sida med 17 grader varmt och sol, då vi anländer fredag 7 september. Helt nollställda vad det gäller Örebro centrum letar vi oss nu till turistbyrån för att hämta ut våra festivalpass. Framför oss har vi två kvällar fyllda med musik från Sveriges alla hörn.
Med mat i magen och inhandlad dryck ger vi oss nu ut på äventyr längs Örebros gator. Första stoppet är Soleo där vi möts av drömska toner. Naket, sårbart och nytänkande är de första orden som kommer upp i skallen när jag ska försöka förklara vad som uppenbarat sig. På scenen står Ida Long, en härlig kreation, och dansar docklikt. Musiken är fantastisk och de hårda rocksnubbarna i publiken står som trollbundna. Stämningen är bra, ljudet är bra, ljuset är bra.
Efter Ida Long äntras scenen av ett rockband. Views ett 70-tals rock’n’roll-inspirerat band med oändliga sessioner av girarronani, men jag gillar det!
Tiden är knapp och spelningarna är många. Lokalsinnet i botten. Vilsen i Örebro. Vi springer mellan spelningar, svettiga och jävliga letar vi oss fram längs gatorna i hopp om att hitta nytt skönt örongodis. Gatorna är fulla av liv och som på alla festivaler är det en glad stämning på folket trots stressandet av det tajta spelschemat.
Det svåra är att enas om vilka band som skall ses, eftersom många spelar samtidigt och långt ifrån varandra. Vi springer mellan konferenssalar på hotell till tredje våningen på krogen lokaliserad på andra sidan av centrum, för att sen springa tillbaka till den antagligen bästa scenen: Grand garage. Hotellgaraget är omgjort till en undergroundklubb, med en liten bar och två bajamajor– något man trodde att man skulle slippa på en inomhusfestival!
Det kan inte ha varit lätt att agera ljudtekniker på denna festival. Banden har cirka 45 minuter på sig att spela och sedan skall det snabbt bytas på scenen, för nya instrument och nya sångare. En kort supersnabbt soundscheck och sen är man på igen.
Den tidspress som råder påverkar nog dessvärre kvaliteten, banden var stressade och några ordentliga soundcheck hinns inte med.
Men den härliga festivalkänslan genomsyrar ändå allt mindre kaos och vi har en fantastisk helg under Live At Heart. Vi ses nästa år igen, Örebro!
Gabriella Johansson, Musik- och Eventarrangör / Campus Nyköping
Fredag eftermiddag kommer vi till Örebro. Solen skiner och höstens vindar öser på. När vi närmar oss scenen på Våghustorget möts vi av Free Pussy Riot-rop från Linda Sahlberg, en sångerska med en väldigt egen stil. Hennes musik är väl inte riktigt det jag brukar lyssna på, men jag ser att folk diggar det hon gör. Precis innan vi kom så var det en större Free Pussy Riot-manifestation. Vi såg tyvärr bara de sista minuterna, men grymt att det uppmärksammas!
Med drygt 300 band i programmet så går det inte att undgå att man får en viss stressig känsla. Man vill hinna så mycket som möjligt, men man har vissa bokningar som är självklara redan. Det första vi gör när vi kommer till vårt hem är att gå igenom band för band och kör första intrycket-leken. De man gillar direkt ringar man in i programmet. Sen får det sållas, för många spelar samtidigt. Sedan tar vi oss till Clarion Hotell där Factory Brains spelar. Vi hinner bara kolla en liten stund, men jag gillade deras bluesrockiga sound.
Efter detta drar vi vidare till Soleo. Där uppträder Ida Long, som visar sig ha en grym närvaro på scenen. Hennes musik är väldigt vacker – och obehaglig – på rätt sätt! Hennes röst behandlar hjärtat med en varsam men ändå hotande hand. Vet inte riktigt om det genererar trygghet eller rädsla, men gillar just den spänningen. Strax efter går albumaktuella Views på scenen med en kaxighet och självsäkerhet som jag går igång på. Som några innan mig nämnt så har de en Rolling Stones-approach som är väldigt genuin, det blir inte kopiering utan bara en frisk fläkt av samma style.
Nu till mina absoluta personliga favoriter. De fyra killarna i Killerball går på scenen. De spelar musik som ger mig rysningar in i varenda liten cell i min kropp. Deras första EP skiljer sig helt från deras nya. Den förra är väldigt rockig och beroendeframkallande, så när man fick reda på att den andra var akustisk visste man inte riktigt vad som väntade. Men blev man besviken? Nej, långt ifrån!
De nya låtarna på EP:n Good Memories, Good Morning är minst lika vassa och giftiga som på debuten St. Epone, om inte rentav lite vassare. Lost in the Woods och I can’t find it är två riktigt farliga låtar. Sångarens röst är så behaglig att lyssna på och stämmorna från de andra gör det inte direkt sämre. Framtiden är här!
Natt blir till morgon och det var tid för ännu en händelserik dag. Ser In Bloom, tre killar från Dalarna som ger ifrån sig väldigt mycket för att vara en trio. Tyvärr blev det inte lika bra som jag hoppats, på grund av ljudet. Synd att bandets hela potential inte riktigt kom fram på spelningen.
Garaget var den överlägset den bästa scenen för de mer rockinfluerade banden att spela på. De banden jag såg på plats hörde verkligen hemma där. De första var Vulkan som verkligen spelar på det sättet som en vulkan beter sig. Väldigt lugnt i vissa partier sen när man minst anar det så vräker det ur sig de hetaste de har. Asteroid och Skraeckoedlan fick båda igång deras publik så det blev ett riktigt ös. Man märkte på folk att de hade sätt fram emot deras gig.
Överlag var denna festival riktigt bra. Skönt med idén att spela på olika pubar och krogar. Idén om att det bara band som är på väg uppåt är riktigt bra. Det fanns inga headliners i spelschemat, vilket gör att det blir en bra jämnställdhet mellan alla musiker. En riktig showcase festival helt enkelt!
Det som var lite störigt var stressen mellan varje gig, vissa band hann inte riktigt spela klart, men förstår att allt skedde under ett tight schema. Efter bara tre år så kan festivalen inte göra annat än att växa. Och sakta men säkert kan Live at Heart absolut utvecklas en av Sveriges ledande festivaler.
My Bergman , Musik & Eventarrangörer / Campus Nyköping
