Sulo Hear Me Out [Legal Records/Border]
Om Sulos olika uppsättningar av bandet Diamond Dogs ända sedan starten på 90-talet alla mer eller mindre har ägnat sig åt varianter på den ruffiga typ av själfull rock’n’roll som introducerades av The Rolling Stones på 60-talet och fördes vidare av The Faces på 70-talet, så är den här plattan hans motsvarighet till Rod Stewarts bästa soloplattor från det sistnämnda decenniets första hälft. Attityden är kaxig rock, med massor av ohämmad kärlek, men på repertoaren står även såväl ytterst själfulla soulnummer som sköna ballader och countryinfluerade nummer.
Sara Löfgren-duetten Still Looking For You har spelats flitigt i radio sedan i somras och här finns flera låtar som förtjänar samma uppmärksamhet, däribland ytterligare en duett – det Frankie Miller-komponerade numret Stumbled Into Heaven, där Louise Hoffsten medverkar. Plattans avslutningsnummer är en engelsk version av Wilmer X Om en hund mådde så här – If A Dog Felt Like This (med gästspel av såväl upphovsmannen Nisse Hellberg som basisten Stefan Björk, med bakgrund i såväl Wilmer X som Diamond Dogs). Sulos tidigare bandkollega Max Martin gästspelar han med och sjunger kör i tre spår.
CO
Ebbot Lundberg / Irma Schultz / Sam Vesterberg Hurt – en mässa med sånger av Johnny Cash [Zebra Art/Naxos]
Annedalskyrkan har en tradition av att producera mässor med musik signerad artister, grupper och låtskrivare som Cash, Bob Dylan och Emmylou Harris. Dessutom har man vid ett par tillfällen haft Eldkvarn på scenen. En lördagkväll i september förra hösten arrangerades en mässa med sånger komponerade av (eller associerade med) Johnny Cash. Det var fullsatt i kyrkan, där inte ens de över tusen platserna räckte till för de som ville in. The Soundtrack Of Our Lives sångare Ebbot Lundberg sjunger Trent Raznors gripande starka Hurt med gastkramande inlevelse. Den f.d. Nynningen-sångaren Sam Vesterberg åkallar Jesus i Spritual och Irma ber Gud om kraft i innerligt vädjande Help Me.
CO
Richard Lindgren A Man You Can Hate [Rootsy.nu]
Richard Lindgren tillhör knappast de mest kända namnen på den svenska musikscenen, men i Sveriges sydsidas huvudstad Malmö finns det – enligt de dedikerade musikälskarna på Rootsy.nu – många som anser det vara en odiskutabel sanning att han är en Sveriges bästa låtskrivare genom tiderna. När Lindgren släppte sitt förra album Salvation Hardcore på Scandinavian Recordings för ett par år sedan (d.v.s. innan han kontrakterades till Rootsy.nu) skrev Rune Häger på musiksajten att albumet formodligen tillhörde de bäst producerade countryalbum som någonsin släppts i Skandinavien. ”Den bästa countrymusik som någonsin gjorts av en svensk”, tillade en recensent i Dalademokraten. Nya dubbelalbumet A Man You Can Hate lever faktiskt till de högt ställda förväntningarna. En låt som Drunk On Arrival skulle såväl kunna vara hämtat från något av Mike Scott eller The Waterboys mest besjälade ögonblick, som (nästan) vara en okänd outtake från någon av Dylans senaste plattor. Oerhört imponerande – och samtidigt tilltalande anspråkslöst levererat.
CO
Bob Dylan Tell Tale Signs – Rare And Unreleased 1989-2006 / The Bootleg Series Vol. 8 [Columbia/SonyBMG]
De senaste 20 åren har det givits ut flera album i den här officiella bootleg-serien än det har släppts nyinspelade studioalbum med Bob Dylan. Att den senaste samlingen – som utöver ett antal sällan hörda nyskrivna Dylan-låtar från filmer och tv, några tidigare ratade studio-outtakes samt en handfull live-versioner främst innehåller tidigare outgivna studioversioner av låtar som redan finns utgivna på något av albumen Oh Mercy, Time Out Of Mind, Love And Theft och Modern Times – är en guldkantad händelse för de många som med oupphörlig fascination följer den amerikanske bardens karriär är en självklarhet. Dessutom säger det en hel del både om Dylans storhet som låtskrivare och gestaltare av såväl egna som andras texter.
Några låtar görs här i tolkningar och utforskande versioner som får dem att kännas helt nya, trots att de tidigare hörts på skiva. Hit hör bl.a Dignity och associationsrika Missisippi. Mästerliga ´Cross The Green Mountain tillhör liksom Tell Ol’ Bill och Huck’s Tune den repertoar Dylan de senaste tio åren skrivit på beställning till olika soundtrack, men inte själv släppt på skiva. Att han har kunnat spela in en sång som Red River Shore, men sedan valt att inte inkludera den på det aktuella albumet (Time Out Of Mind) är smått ofattbart. Likaså att Series Of Dreams (som i en annan, inte lika dramatisk, version tidigare givits ut i den första bootleg-samlingen) inte kom med på Oh Mercy.
Tell Tale Signs släpps både som enkel-CD, dubbel-CD, 3CD (med bok) och 4-LP. Alla varianterna innehåller Larry ”Ratso” Slomans innehållsrika ”liner notes”, som hjälper läsaren ytterligare en liten bit på vägen att förstå Hibbing-sonens storhet. ”Nobody sings Dylan, like Bob Dylan”, som det hette en gång i tiden.
CO
The Clash Live At Shea Stadium [SonyBMG]
När The Clash i oktober äntrade den stora scenen på Shea Stadium i New York i oktober 1982 stod bandet på flera sätt på sin absoluta topp. Redan sommaren innan hade man till tonerna av The Magnificent Seven ägt New York och bandets senaste album Combat Rock hade tack vare hitsinglarna Rock The Casbah och Should I Stay Or Should I Go gjort The Clash till ett band att älska även för den breda publiken och trots att man på Shea Stadium egentligen bara var förband till ett trött och uppgivet splittrat The Who så kunde man (liksom i tur och ordning The Rolling Stones, The Who och Led Zeppelin sådär 15 år tidigare) i princip göra anspråk på att vara ”the greatest band on earth”. Det tragiska är att man aldrig kom längre än ungefär hit. Trummisen Topper Headon (en av de absolut mest begåvade trummisarna någonsin) hade nyligen fått kicken p.g.a. sitt heroinmissbruk och inom en inte alltför avlägsen framtid skulle Mick Jones få sparken p.g.a. inre stridigheter.
Just den här kvällen ägde man dock scenen. Låtar ur bandets hela karriär – från debutalbumets Career Opportunities via London Calling till ovannämnda hits gör repertoaren och hela den här liveplattan – utgiven 25 år försent – till ett mäktigt rock’n’roll-fyrverkeri.
CO
Cedric Burnside & Lightnin’ Malcolm 2 Man Wrecking Crew [Inakustik/Kommunikation/BAM]
Den sjungande trummisen Cedric Burnsides farfar var ingen mindre än den legendariske R.L. Burnside. Den elektriska musik han skapar i sin duo tillsammans med gitarristen och sångaren Lightnin’ Malcolm har massor av beröringspunkter med ”good old grandpa” och är djupt rotad i samma själfulla countryblues från deltat. Det river och sliter, svänger och vränger, stökar och stötar. Den själfulla, tunga grooven hämtar näring från såväl hip-hop som funk, men allt är mörkt blåtonat och ska man spåra de äldsta elektrifierade musikrötterna hamnar man hos Muddy Waters. ”I just don’t sing about blues, I live it too…”, som det heter i en av låtarna.
CO
Femi Kuti Day By Day [Wrasse/BAM]
Femi förvaltar och vidareutvecklar på ett personligt sätt arvet efter sin far: den stora Fela Kuti. Femis afrobeat bygger på samma obändiga kraft som faderns och han kommunicerar med publiken på ett sätt som närmast för tankarna till Bob Marley – vilket inte minst har bevisats på hans bejublade konserter här i Sverige de senaste åren. Nya plattan Day By Day innehåller flera suggestivt rytmiska nummer som inbjuder till såväl dans som allsång. Produktionen är samtidigt effektivt väl sammanhållen och låter ana att liveversionerna av samma nummer förmodligen kan komma att förlängas med många svettiga minuter. Låtar som Demo Crazy har en märkligt driven intensitet som placerar Femi högt på skalan över den afrikanska kontinentens mästare.
CO
Warsaw Village Band Infinity [JARO/Colectivo/BAM]
Med bland annat cello, dulcimer, violin, nyckelharpa, suka och massor av spännande slagverk i sättningen skapar den polska sextetten Warsaw Village Band ny musik som innehåller såväl folkmusik, improvisationsrika instrumentala partier med jazzkänsla och blues som polska, avantgarde och (i fjärdespåret Skip Funk) disco-funk med inslag av scratch av DJ Feel-X. ”Can funk-disco roots exist?” frågar sig gruppen i omslagstexten – och besvarar frågan med ett rungande ”ja!”. Den musikaliska spännvidden är enorm och paletten rik. Utan det att någonsin känns ansträngt tänjer gruppen på gränserna och skapar sig ett oerhört personligt och eget uttryck.
CO
Huun-Huur-Tu & Sainko Mother-Earth! Father-Sky! [JARO/Colectivo/BAM]
Den strupsjungande ensemblen Huun-Huur-Tu låter som inga andra och att man i en albumtitel nu har placerat ett par av de element man väcker starkast associationer till känns helt logiskt. Huun-Huur-Tus musik kommer från den centralasiatiska tundran och har sina rötter i en uråldrig tradition. Klangerna man skapar är inte helt olikt de Hedningarna en gång arbetade med i t.ex teaterföreställningen Den stora vreden – det handlar lika mycket om magi som melodi. På det här albumet gästas gruppen av sångerskan Sainko från Tuva och med hennes stämma i de högre registren målar man upp musikaliska landskap med ännu större lyster än förr. En exceptionellt starka naturupplevelse i märkligt trollbindande toner.
CO
Carla Bley and Her Remarkable Big Band Appearing Nightly [WATT/Naxos]
Sommaren 2006 turnerade pianisten, orkesterledaren och kompositören Carla Bley med ett i sanning remarkabelt storband på bl.a de europeiska festivalscenerna. I bandet ingick musiker som trumpetaren Lew Soloff, trombonisten Gary Valente, saxofonisterna Andy Sheppard och Wolfgang Pusching, basisten Steve Swallow samt trumslagaren Billy Drummond. Musikaliskt var hela repertoaren starkt inspirerad av 50-talets klassiska amerikanska jazz- och nattklubbsmusik. Den fyrdelade sviten Appearing Nightly At The Black Orchid, som inleds med ett behagligt drömskt soloparti på flygeln, är ett beställningsverk som första gången uppfördes på Monterey Jazz Festival. I den här inspelningen från jazzklubben New Morning i Paris tillhör det höjdpunkterna, tillsammans med bl.a det lekfullt arrangerade öppningsnumret Greasy Gravy.
CO
Moscow Art Trio & The Norwegian Chamber Orchestra Village Variations [JARO/Colectivo/BAM]
Den ryske pianisten Misha Alperin är centralgestalt och ledare i den gränsöverskridande trion Moscow Art Trio. Sedan flera år tillbaka bor han i Oslo, där han som kompositör band annat har ägnat de senaste decennierna åt att utforska de sällan beträdda gränsområdena mellan västerländsk jazz, östeuropeisk konstmusik och naturlyrisk nordisk tradition. Village Variations bär undertiteln ”Music for an Imaginary Ballet in Six Scenes” och är Alperins första orkesterkomposition. Tillsammans med Det Norske Kammarorkester skapar hans trio med den klassiskt skolade blåsaren Arkady Shilkloper och folksångaren Sergey Starostin tidigare sällan hörda klanger, som ger nerv och drama åt titlar som 1 ½ Hour After Her Wedding.
CO
Barnens favoriter [Naxos]
Stor musik för små öron [Naxos]
Naxos har samlat ett antal välkända och barnvänligt arrangerade sånger och musiksagor i ett par prisvärt förpackade 3CD-boxar. Samlingen Barnens favoriter rymmer bl.a Sånger ur Majas alfabet framförd av Kungliga Filharmonikerna och Adolf Fredriks Musikklasser. Utöver en hel skiva med kända barnsånger som Här kommer Pippi Långstrump finns här även en CD med dels Mark Levengoods inspelning av Peter och Vargen, dels Hasse Alfredsons inläsning av historien om elefantkungen Babar. Boxen Stor musik för små öron innehåller tre olika CD med specialteman som Lek och fantasi, Vila och Bara Mozart – skivor som säkerligen kan komma utmärkt till användning såväl hemma som på dagis, fritids eller i skolan. Lek och fantasi-skivan rymmer t.ex Baby Elephant Walk, Rosa Pantern och Griegs I bergakungens sal. Skivan för vila har bl.a Bach Air och Saties Gymnopedie i spåren.
CO
DVD
Larry Carlton & The Sapphire Blues Band New Morning – The Paris Concert [Inakustik/Kommunikation /BAM]
Den amerikanske gitarristen Larry Carlton etablerade sig på sjuttiotalet som en av absolut skickligaste och mest mytomspunna studiomusikerna i hela världen. På skiva hördes han bl.a som medlem i The Crusaders och som inhyrd sologitarrist på Steel Dans klassiska mästerverk Aja. Under den senare delen av hans karriär har han medvetet tonat ner sin tekniska ekvilibrism och den här konsertfilmen från jazzklubben New Morning i Paris presenterar honom i ett blåtonat bluessammanhang. Larry Carltons kvartett med keyboardisten Rick Jackson, basisten Travis Carlton och trummisen Moyes Lucas backas upp av en fyra man stark blåssektion med fyra man som starkt bidrar till det sköna gunget.
CO
