Under sin aktiva tid som fotograf under främst 50-, 60- och 70-talet förevigade Bengt H Malmqvist inte bara många av de största svenska stjärnorna inom musiken, utan även ett flertal av de största internationella jazzmusikerna – bl.a Ella Fitzgerald, Duke Ellington, Miles Davis, Theolonius Monk och Lester Young. Hans bilder har använts på ett par tusen skivomslag och dessutom publicerats i hundratals böcker.
Fotografen Bengt H Malmqvist har avlidit. Efter att under hösten ha haft återkommande problem med hjärtat, slöt han i söndags ögonen för gott, bara en vecka efter sin 80-årsdag.
Under sin aktiva tid som fotograf under främst 50-, 60- och 70-talet förevigade Bengt H Malmqvist inte bara många av de största svenska stjärnorna inom musiken, utan även ett flertal av de största internationella jazzmusikerna – bl.a Ella Fitzgerald, Duke Ellington, Miles Davis, Theolonius Monk och Lester Young. Hans bilder har använts på ett par tusen skivomslag och dessutom publicerats i hundratals böcker.
Bengt H Malmqvist föddes i Stockholm 1928. Redan som tonåring fastnade han för jazzen och lyssnade ofta på 78-varvare med Duke Ellington hemma i Enskede. Som 19-åring mönstrade han på Svenska Amerika Liniens fartyg M/S Gripsholm och for över Atlanten till New York, dit jazzen lockade honom.
Efter ett par år till sjöss kom han in på Fotoskolan, som i sin tur ledde till en anställning på bildbyrån Reportagebild, som levererade bilder till bl.a Aftonbladet och Stockholms-Tidningen. Så småningom började såväl svenska Orkesterjournalen (OJ) som engelska Melody Maker publicera hans bilder från Stockholms jazzscener.
På 60-talet fotograferad Bengt H Malmqvist bland andra Monica Zetterlund, Lill-Babs, Siw Malmkvist och Jerry Williams för skivbolag som Karusell, Sonet, EMI och Metronome.
På 70-talet blev han exklusiv fotograf för ABBA och hade ensamrätt på att ta bilder på gruppen under deras första år i karriären.
Det av Bengt H Malmqvists fotografier som tillsammans med ABBA-bilderna har uppmärksammats mest internationellt är en bild föreställande en skrattande Miles Davis hand i hand med den lika glade saxofonisten Lester Young.
– Det lustiga är att det där faktiskt var två herrar som var kända för att aldrig skratta, berättade Bengt när jag träffade honom en gång för några år sedan.
– Jag hade tur som stod där i rätt ögonblick när de faktiskt skrattade båda två.
Men Bengt H Malmqvists fotokonst handlade naturligtvis om mycket mer än bara ”tur”. Hans personliga favoritbild var en bild av Miles Davis i Stockholm Konserthus.
– Den visar den privata Miles, inte bara artisten, kommenterade fotografen – och fångade därmed exakt det som gjorde hans bilder så mycket bättre än de flesta av hans kollegors.
– Det lustiga är att det där faktiskt var två herrar som var kända för att aldrig skratta, berättade Bengt när jag träffade honom en gång för några år sedan.
– Jag hade tur som stod där i rätt ögonblick när de faktiskt skrattade båda två.
Men Bengt H Malmqvists fotokonst handlade naturligtvis om mycket mer än bara ”tur”. Hans personliga favoritbild var en bild av Miles Davis i Stockholm Konserthus.
– Den visar den privata Miles, inte bara artisten, kommenterade fotografen – och fångade därmed exakt det som gjorde hans bilder så mycket bättre än de flesta av hans kollegors.
Vännen Wilhelm Wendt, förlagschef på Premium Förlag som 1998 publicerade boken Stjärnornas fotograf med undertiteln En presentation av skivomslagens obestridde mästare, minns Bengt H Malmqvist med följande ord:
”Bengt var den i särklass mest framgångsrika fotografen genom tiderna inom svensk skivindustri. Alla svenskar har sett hans bilder någon gång. De finns på över 2.000 skivomslag och har även publicerats i hundratals böcker världen över.
Bengt vigde hela sitt liv åt att fotografera artister vilket han gjorde med stor omsorg och med stort engagemang och påhittighet. Han blev hovfotograf åt de stora svenska legendariska skivbolagsentreprenörerna som Simon Brehm, Anders Burman, Dag Häggqvist och Stikkan Anderson. Bengt var en mycket ödmjuk, humoristisk och genuint trevlig personlighet. Vi alla på Premium sörjer en nära vän.”
De sista åren av sitt liv bodde Bengt H Malmqvist i skånska Kivik, där han brukade skoja om att "Don’t Get Around Much Anymore" med Duke Ellington skulle kunna vara hans signaturmelodi. Alla hans många oförglömliga fotografier kommer dock att fortsätta ”get around” långt in i framtiden.
Claes Olson
