Var man tonåring på 70-talet är det svårt att inte svepas med av den våg av minnen som boken om Poster väcker. Vilka är dina egna bästa respektive sämsta minnen?
– Bästa minnet från 70-talet är alla nya band/artister som kom och förgyllde folks liv. Sämsta minnet från 70-talet är alla trista och tråkiga dagspressjournalister som gjorde livet surt för kommersiella artister och poptidningar.
I boken återges många klassiska Poster-bilder som väcker uppmärksamhet även idag: Pugh Rogefeldt i bara kalsongerna, en lättklädd Agneta Fältskog som slickar på en jättestor polkagrisklubba… och en helnaken Mick Tucker från The Sweet som utsträckt på en soffa poserar med blottat ollon.
Var det bättre och roligare förr?
– Ja, på sätt och vis var det roligare förr, åtminstone när det gäller rockartister. När det gäller TV och radio och även dagspress har klimatet blivit bättre.
Vilken musik lyssnade du själv på under 70-talet? Vilka band eller artister var dina personliga favoriter?
– Jag lyssnade gärna på AC/DC, Alice Cooper, Abba, Pugh, Uggla, Sweet, ELO, Bee Gees, Thin Lizzy, Status Quo och Kiss. Mina största favoriter är Santana, Chicago, AC/DC och Thin Lizzy.
Anders Tegner, som skrev i Poster och senare tog över efter dig som chefredaktör för Okej, beskriver dig som ”tidningsvärldens Bert Karlsson”. Håller du med om den beskrivningen?
– Bert Karlsson har näsa för dansband och schlagermusiken. Jag hade näsa för rockmusiken och artisterna. Så jämförelsen är okej!
Claes Olson
