MI kommer under våren att utveckla det vi i all ödmjukhet tycker vi är bra på – samtidigt som vi radikalt kommer att lyfta oss på områden där vi så här kort kanske inte precis uppfunnit hjulet.
Håll ögonen på din inbox så kommer det ganska snart ett par starka nya inslag i såväl Nyhetsbrevet som i nätversionen.
På en punkt kommer ni dock inte att få några nyheter. MI kommer att med envishet att fortsätta hävda att CD:n lever.
När EMI:s Alain Levy 2006 basunerade ut att ”CD:n var död” bidrog han till att cementera en ”sanning” som vid det här laget blivit nästan bisarr.
Aftonbladets krönikör Fredrik Virtanen är ett exempel. Virtanen var en av de första att byta ut uttrycket ”veckans låt” mot ”Veckans MP3”. Han trodde troligen redan strax därefter att ett paradigmskifte skett även i kommersiell försäljning av musik.
I förra veckan skrev Fredrik i samband med sin CD-årslista: ”Jo, jag vet, det är väl bara jag och 5000 personer till som köper CD ännu, men ändå, de är trevliga.”
Om vi uppskattar att det 2008 såldes 14 miljoner CD-album i Sverige, jag har ännu inte sett någon statistik men det lutar ditåt, blir det många CD per person på dessa 5000 uppenbarligen mycket resursstarka individer…
Samma sak när opinionsinstitutet Nielsen Company i veckan summerade den amerikanska musikförsäljningen 2008. CD-försäljningen i USA rasade enligt Nielsens siffror från 450 till 362 miljoner. Det är givetvis ett förödande ras, men 362 miljoner är ändå en massiv siffra och i många genrer har CD-försäljningen i USA inte gått ner överhuvudtaget.
Ändå haglar nu kopplat till Nielsen-siffrorna rubriker som ”The death of the Compact Disc” på bloggar och i andra mediesammanhang. I Sverige fick Dagens Nyheter det till att det var hela världens CD-försäljning som summerades i siffran 362 miljoner. Är jag konspiratoriskt lagd om jag tror det var önsketänkande från DN:s sida?
Artikelförfattaren David Larsson gillade dock, i en ganska vanlig vinkling av USA-siffrorna, att vinylskivan har gjort ”storartad comeback”. Det betyder i realiteten att det 2008 såldes 1,8 miljoner vinylalbum i USA jämfört med 900 000 året innan.
Inget ont om vinyl – eller för den delen digitala alternativ – men 1,8 miljoner vinylplattor och motsvarande 100 miljoner digitala album (alla sålda digitala spår hopklumpade) är ju ändå piss i Mississippi jämfört med 362 miljoner.
CD-skivan är i limbo. I Sverige har försäljningen sedan millennieskiftet rasat med hälften. Åtskilliga, inklusive denna skribent, har fått gå från skivbolag och andra branschaktörer som följd av nedgången. Jag kom häromdagen från ett England där Woolworths slagit igen och där Virgin-efterföljaren Zavvis drivs av konkursförvaltare. Det går knappast i det läget att blåögt tro på någon ny boom för CD-skivan som vi känner den.
Men det är sanslöst att dödförklara den i förtid. Inte så länge som siffror som 362 miljoner och 14 miljoner kan serveras de som redan placerat den lilla tingesten sex fot under markytan. Åtminstone inte så länge julförsäljningen i länder som USA och England är bättre än på många år, som det var julen 2008.
Tyvärr stöter jag ändå regelbundet på även folk i musikindustrin som lättsamt sprider floskler som ”CD:n kan man ha som drinkunderlägg, den är stendöd, ingen vill ha den.”
MI lovar att dra sitt stå till stacken genom att fortsätta att uppmärksamma allt det spännande som trots allt fortfarande händer kring CD-skivan.
Förhoppningsvis drar politikerna strax indirekt en stock till samma stack genom att klubba Ipred.
Dödsmässan kan vi ta när det är dags. Jag tror inte att en femtiotaggare som jag är kvar i branschen då.
God fortsättning, vi ses närmast på Grammis.
Lars Nylin
Intressanta länkar:
http://www.coolfer.com/blog/archives/2009/01/2008_the_result.php
http://www.msnbc.msn.com/id/28463074/
