16 januari 2009

Antonys tredje album – lågmält och rakbladsvasst

Musikvärlden innehåller få röster så karaktärsstarka som Antony. Har man en gång hört honom är det omöjligt att ta miste. Efter att sedan millennieskiftet ha varit New York-kult så har Antonys namn de senaste åren spridit sig ut över världen, bland annat med stöd av vännen och mentorn Lou Reed som samarbetat med honom i flera olika sammanhang. Hans unika stämma lämnar ingen oberörd – för att inte beröras känslomässigt på något sätt krävs det ett hjärta av sten.

Antonys tredje album The Crying Light [Rough Trade / Border] bygger på i stort sett samma beståndsdelar som senaste albumet I Am A Bird Now som kom 2005. De vackert sparsmakade musikaliska arrangemangen lindar varsamt in sångstroferna och de små subtila dissonanser som t.ex färgar slutet på självmordsbrevet Another World (ett av skivans mest gripande spår) är samtidigt både lågmälda och rakbladsvassa.

Även om Antonys anslag även denna gång är både lika poetiskt och teatraliskt som tidigare, så känns det som om de nya sångerna för oss närmare in i hans sargade konstnärssjäl än förut. Det är mer personligt, mer självutlämnande. Starkt.

Som en diktsamling att bära med sig i fickan. Eller rentav De ondas blommor (Baudelaire) för tjugoförsta århundradet?
Claes Olson

Artist: Antony and The Johnsons
Titel: The Crying Light
Bolag: Rough Trade / Border
Release: 2009-01-16

Länkar:
Antony and The Johnsons hemsida
Antony and The Johnsons på MySpace