No Line On The Horizon – som är U2:s tolfte studioalbum och producerat av trion Brian Eno, Daniel Lanois och Steve Lillywhite – har arbetats fram i flera olika studios runt om i världen. Inspelningarna påbörjades i Fez, Marocko, fortsatte i bandets egen studio i hemstaden Dublin, flyttade därefter till Platinum Sound Recording Studios i New York och slutfördes sedan i Olympic Studios i London i slutet av förra året.
Resultatet har blivit en mångfacetterad produktion, som trots att innehållet rymmer såväl alla klassiska U2-ingredienser som nya experimentella inslag låter väldigt mycket… U2!
No Line On The Horizon ges ut i fem olika format – som standard-CD (med 24-sidig booklet), digipack (en limiterad upplaga med CD, 32-sidig booklet, affisch och tillgång till en nedladdningsbar film av Anton Corbijn), i ”magasinsformat” (en limiterad upplaga där det 64-sidiga magasinet innehåller CD:n och den nedladdningsbar filmen av Corbijn), i en box (med digipack-CD:n, en DVD med Corbijns film, en 64-sidig bok och en affisch) samt på vinyl-LP (dubbelalbum med 16-sidig booklet).
Claes Olson
Så här låter No Line On The Horizon – låt för låt:
No Line On The Horizon
Ett kraftfullt, tungt och mäktigt öppningsspår som för tankarna till Where The Streets Have No Name på The Joshua Tree. Låten bärs av Adam Claytons rudimentära – men högeffektiva – basspel, som med sin stora plats i mixen kan sägas prägla hela plattan.
Magnificent
Albumets allra mest utpräglade "U2-låt" övergår efter ett stämningskapande intro i ett arrangemang och sound som later väldigt mycket som bandet lät i början av 80-talet. Tydliga ekon från såväl Gloria och I Will Follow som New Year’s Day och Pride (In The Name Of Love).
Moment Of Surrender
Ett med själfull sång oerhört suggestivt växande låt som toppas av ett kristallklart klingande gitarrsolo av The Edge. Innehåller rent produktionsmässigt flera små genialiska detaljer, som t.ex skiftningarna i den diskret laddade hi-haten. I kören hörs mycket av Brian Enos påverkan.
Magnifikt!
Unknown Caller
En låt som även den bygger på ett suggestivt rullande komp och toppas av The Edges karakteristiska gitarrspel, som i slutet låter sig förlösas i ytterligare ett briljant gitarrsolo.
I’ll Go Crazy If I Don’t Go Crazy Tonight
En högpotentiell singel. "Every beauty needs to go out with an idiot", sjunger Bono i första versen och varje refräng har en stark hook som rymmer låtens titel.
Get On Your Boots
Albumets första riktiga uptempo-låt. Bonos sångfrasering i de bildrika verserna är klart influerade av Bob Dylans Subterranean Homesick Blues. "You don't know how beautiful you are…"
Stand Up Comedy
Håller tempot från Get On Your Boots uppe. Lätt Led Zeppelin-funky – och låten bars av ett gitarriff som faktiskt låter som en uppspeedad version av The Knacks 70-talshit My Sharona.
Fez – Being Born
Efter ett experimentellt intro – ett ljudcollage som liksom flera partier på albumet är klart präglat av Enos medverkan – följer en drömsk, poetisk text ackompanjerad av pulserande rytmer och en för U2 något annorlunda ljudbild. Låten härrör från inspelningens första veckor i den studio man hyrde in sig i den marockanska staden Fez.
White As Snow
En låt som ursprungligen hade arbetsnamnet Winter. En nästan Springsteen-mässig ballad vars harmonier bärs fram av något som låter som elförstärkta ryska balalajkor. En av skivans mest minnesvärda texter.
Breathe
En av plattans starkaste rocklåtar. Den dramatiskt laddade sångtexten – med rader som "the roar that lies on the other side of silence / the forest fire that is fear, so deny it…" – ramas in av ett lika dramatiskt arrangemang – där U2 rent musikaliskt låter som allra bäst.
Cedars Of Lebanon
Bonos halvt reciterade text – skriven ur en annan persons synvinkel – ramas in av spännande atmosfäriska instrumentklanger och feedback som vilar på ett naket avskalat komp. Den låt på albumet som bär tydligast spår av Daniel Lanois närvaro i produktionsstolen.
