I förra veckan gästade jag en presentation av färska UK Music arrangerad av Svenska Musikförläggarföreningen. Med den gamle poppunkaren Feargal Sharkey – en gång i gruppen The Undertones – i spetsen är UK Music ett brittiskt försök att samla musikbranschens alla grenar i en samlad paraplyallians i kontakterna med brittisk regering och andra makthavare. Nu fanns Sharkey i Kungliga Myntkabinettet i Stockholm för att dela med sig av erfarenheterna ett halvt år in i projektet.
Med sina blixtsnabba tankegångar och sin ivrigt nasala stämma, färgad av uppväxten i nordirländska Londonderry, är Sharkey en engagerande talare oavsett vad han pratar om. När han talar om behovet av en samlad musikbransch, och hur UK Music gjort för att försöka skapa detta, ger han mig ett antal "Business kicks" som det var länge sedan jag upplevde.
Framförallt antecknade jag Sharkeys mantra: "Vi är eniga om 95%, låt oss samlas kring detta istället för att älta de 5% som vi är oeniga om."
Men jag klottrade även i anteckningsblocket när Sharkey drog några exempel på saker där vi som bransch helt enkelt misslyckats att kommunicera basala fakta. Just i dag, den 1 april, lånar jag några av dessa, och lägger till några egna, och skapar min lista över eviga aprilskämten som vi som bransch måste bli bättre på att dementera och förklara. Möjligen bidrar Ipredlagen till att vi får mer tid till detta.
1. Aprilskämtet att skivbolag och förlag är teknikfientliga. I debatten låter det som att musikbolagen fortfarande sliter vid slipstenar för att sedan karva ut de senaste hitsen i stenkakor eller möjligen vinyl. Det här gällde för tio år sedan. Enligt min privata uppfattning är fokuset på den nya teknologin numera nästan FÖR stort. Det glöms, anser jag, ibland bort att CD-skivan fortfarande står för mer än 90% av omsättningen och att den har minst 5-10 år kvar som dominerande kommersiell musikkälla.
2. Aprilskämtet att CD-skivan är död. Det såldes förra året 15 miljoner CD i Sverige. Nästan två stycken per konsumerande svensk.
3. Aprilskämtet att copyright är stöld. Behöver väl inte ens kommenteras? Som Sharkey sa: "De som ifrågasätter copyright har oftast inget bättre argument än: Copyright är tråkigt för det hindrar ju allt det roliga…"
4. Aprilskämtet att produktionsbolagen och festivalerna täljer med guldkniv nu när skivbolagen tappat intäkter. Senast i veckan gick Lars Rixon på United Stage ut och kraftigt dementerade den bilden. Även den levande musiken börjar nu lida följderna av uteblivna skivintäkter för artister och skivbolag. Jag hör ständigt rykten om konkurshotade festivaler. Gångna veckan meddelades att Acceleratorfestivalen ställs in med huvudskälet att skivbolagen inte längre ger turnéstöd som tidigare.
5. Aprilskämtet att skivor kostar 200 kr. CD-skivor har aldrig kostat 200 kronor, som mest kostade en normal fullprisskiva strax under detta, men det var 10 år sedan. I dag köps få skivor i butik eller i nätbutiker för mer än 130 kronor.
6. Aprilskämtet att skivbutiker inte längre finns. Det motbevisas effektivt på Record Store Day senare i april. Eller genom att besöka strax nyöppnade Skivfönstret i Stockholm. Eller genom att besöka t ex Media Markts allt fler butiker.
7. Aprilskämtet att merchandiseförsäljning skulle kompensera utebliven skivförsäljning. Det finns allt fler begåvade svenska merchandiseaktörer, självklart är det en del av en trend. Men merchandiseintäkter är ändå som en scarf i Mississippi jämfört med den genomsnittlige artistens minskade intäkter av skivförsäljning.
Det finns fler aprilskämt att formulera. En del sorgliga, en del humoristiska. Mejla gärna in och berätta om de saker som provocerar dig. Inte för att vi ska älta i hur missförstådda vi är, det leder ingenstans, utan för att det är ämnen som vi bör samla under de 95% vi kan enas om. Att grotta in sig kring de ynka 5% vi tjafsar om gynnar bara de som tycker att gratis är godast.
Lars Nylin
Länkar:
Feargal Sharkey, intervju vid Midem 2009
Affärsvärlden hyllar Ipred
