Sanne Salomonsen Unico [Mermaid / Sony Music]
Efter en längre tids sjukdom är Sanne tillbaka på musikscenen med ett nytt album igen – och lyssnar man efter några sviter efter den blodpropp i hjärnan som drabbade den danska sångerskan våren 2006 så lyssnar man förgäves. Det nya albumet (hennes trettonde solo) är Sannes första danskspråkiga på mer än tolv år och en övertygande comeback i den rockiga skolan. Spåren är fyllda av elektriskt laddade gitarrer och sången fylld av energi.
På hemmaplan i Danmark har både albumet och förstasingeln Taxa sålt platina och toppat försäljningslistan. Även om comebacken knappast lär få samma tunga genomslag här i Sverige – på Sannes ”andra hemmaplan” – så finns det hur som helst anledning att glädjas åt återkomsten till de fornstora musikaliska höjderna. CO
Lars Bygdén Family Feelings [Massproduktion / BAM]
Efter sina första år och plattor med bandet The Thousand Dollar Playboys – som i sommar kommer att återförenas för en exklusiv spelning på en festival i Jämtland – har Lars Bygdén som soloartist fortsatt att vara ett centralt inslag i den svenska altcountry-vågens frontlinje. På Manifestgalan 2006 utsågs hans förra soloalbum Trading Happiness For Songs till årets bästa singer/songwriter-album och med sitt nya album kommer han säkerligen att flytta fram positionerna ytterligare. Producerad av Mikael Herrström och med bidrag av bland andra Martin Hederos och Niko Röhlcke (Weeping Willows) skapar Bygdén lågmält, sorgkantad musik i långsamma tempon – bara ett par av spåren på ny albumet kan kallas up- eller ens mediumtempo. Resultatet är en mörk platta som berör.
Ikväll spelar Lars Bygdén på Kägelbanan i Stockholm. CO
Elenette Neurosor [Meta / Sheriff / Warner]
På den volym av samlingsskivan Sonically Speaking som medföljer senaste numret av Sonic inleder Elenettes redan klassiska titel Kär (imaginär) pensionär urvalet. I innehållsförteckningen konstaterar redaktionen att ”när den efter dryga fem ytterst melodiösa och egna minuter når slutet har denna albumdebuterande kvartett bevisat att pop på svenska har en framtid.” Under rubriken ”Intelligent och grandiost” ägnas albumet sedan en lyrisk helsidesrecension – vid sidan av Junior Boys numrets största.
Utöver Sonics rosor har Elenette förärats superlativ även av bl.a TT Spektra och Dagens Skiva (som gav betyget 9/10). När bandet i sommar framträder på Arvikafestivalen och andra scener runt om i landet kommer man garanterat att ha ögonen riktade emot sig. CO
Sunday Mood Something More [TMC]
Sunday Mood är ett Sverige-baserat projekt, men bandets centralfigur Alexandre Pier Federici kommer ursprungligen från Kanada och har rötter i såväl Frankrike som Italien. Hur starkt betydelse detta kan ha för trions internationella sound må vara osagt, men att det naturligtvis spelar roll för deras satsning mot utlandet är givet. Genombrottslåten This Time (som finns med här i spåren) banade genom radiospelande och medverkan på ett antal samlingsalbum väg för framgång som under våren har följts upp med den likaledes radiospelade singeln Something More. Bandets melodiösa elektropop har klar crossover-potential och fungerar både radiomässigt som på dansgolvet.
Den stora lanseringen av Sunday Mood inleddes i vintras med en uppmärksammad afton på Café Opera och nu går det målmedvetna arbetet vidare mot marknader utanför Sveriges gränser. CO
Ismael Ismael [Viskningar och vrål / Plugged]
Det Uppsala-baserade skivbolaget Viskningar och vrål bildades för lite drygt ett år sedan av sångaren och låtskrivaren Markus Berjlund, inför dennes soloalbum Vackra tvivlares bar. Det tredje albumet på etiketten (efter Markus och uppsalagruppen Syster Fritz) är trion Ismael, som frontas av broder David Berjlund – prisbelönt journalist (Trots Allt, DN, Sveriges Radio m.m.). Tillsammans med basisten Ronny Grubb och trummisen Bengt Westin skapar han gitarrbaserad rockmusik, där såväl det musikaliska som textmässiga anslaget präglas av influenser från storheter som U2, Springsteen och R.E.M. – och med Christer Björklund i produktionsstolen lyckas man faktiskt skapa ljudbilder som bär. Till skillnad från nämnda inspirationskällor skriver och sjunger dock David Berjlund på svenska, något som naturligtvis för lyssnaren närmare alla berättelse, bilder och känslor. Som helhet en löftesrik debut. CO
XTC as The Dukes of Stratosphear 25 O’ Clock [Ape Records / Kommunikation / BAM] XTC as The Dukes of Stratosphear Psonic Psunspot [Ape Records / Kommunikation / BAM]
När minialbumet 25 O’Clock ursprungligen gavs ut som ett aprilskämt 1 april 1985 så fanns det ingen dechiffrerande förklaring i form av prefixet ”XTC as” på omslaget – men den färgsprakande tolvtumsvinylen drog till sig ögonen ändå. Så fort man placerade nålen i det inledande titelspåret så anade man dessutom att det utöver just trion XTC fanns få andra grupper i världen som vid åttiotalets mitt skulle kunna leverera en så otroligt träffsäker tripp av urengelsk psykedelisk sextiotalspop. De givna referenserna var – och är – The Beatles Magical Mystery Tour och Pink Floyds The Piper At The Gates Of Dawn. När The Dukes of Stratosphear i ett rusigt moln av tredimensionella klanger försvinner iväg i det LSD-spetsade Bike Ride To The Moon kan man nästan se framför sig hur Syd Barrett sitter på pakethållaren och skrattar av lycka.
Bandprojektets uppföljare Psonic Psunspot, som kom först ett par år senare, var inte riktigt samma pärla, men när de båda skivorna – kompletterade med massor av bonusspår och videor – nu ges ut på cd är det ändå skönt att luta sig tillbaka, blunda och bara följa det skimrande flödet. Magiskt.
Bakom namnen Lord Cornelius Plum, The Red Curtain och Sir John Johns döljer sig XTC:s medlemmar XTC’s Dave Gregory, Colin Moulding and Andy Partridge. Producenten Swami Anand Nagara är ingen mindre än John Leckie. CO
The Aftermath Friendlier Up Here [Live Transmission Records]
Irländska The Aftermath släppte förra våren i hemlandet detta debutalbum och nådde topp 20 med god draghjälp av singeln I Wish My Love Would Die. Nu släpps albumet i Sverige med hjälp av Malmö-baserade Naz Promotions och även svensk publik får tillgång till ett band med två radikalt olika ansikten. Den ena aspekten på Aftermath är ett band som gör explosiv brittpop av mer tidlös modell, med kopplingar till såväl The Kinks som Madness som det tidiga 1990-talets retrovarianter. Det andra ansiktet presenterar ett band – bäst illustrerat i den lämpliga titeln There's A Darkness – som är mörkare, mer poetiskt; och där sångaren Johnny Cronin får större utrymme. Undertecknad tycker tveklöst att det sistnämnda Aftermath är det hittills intressantaste. LN
Nutid Nutid [toomanynotes / Border]
Nutid är en duo bestående av Åsa Jacobsson (känd från bl.a Marit Bergman och egna bandet Consequences) och Alf Håkan Åkesson (mest känd som bara Alf). Tillsammans skapar de på sin egen, nystartade etikett toomanynotes minimalistiska musikstycken som har ytterst lite gemensamt med det de tidigare har gjort. På ett avspänt sätt skapar Nutid instrumentalmusik som med sina filmiska och ambienta kvaliteter för tankarna till såväl Brian Eno (Music For Airports, Music For Films) som Erik Saties små pianokompositioner från förra sekelskiftet. I vissa spår präglas ljudbilden av stämningsfulla pianoklanger, i andra spår handlar det om luftiga gitarrackord. Fanns grammiskategorin instrumentalmusik kvar, så skulle det här tveklöst vara en seriöst kandidat till titeln Årets bästa. CO
Moondog More Moondog [Honest Jons Records / BAM]
Den blinde amerikanske kompositören Moondog (vars riktiga namn var Louis Thomas Hardin) var en legendarisk gaturmusiker som brukade synas och höras i hörnet av 54:e gatan och sjätte i New York. Innan han dog i Tyskland för tio år sedan hann hans musik färdas många varv runt jorden, bland annat tack vare de LP-skivor som spelades in från 1950-talets mitt och framåt. Den här cd-utgåvan rymmer egentligen två hela originalalbum – utöver More Moondog (från 1956) finns även The Story Of Moondog (från 1957) i spåren. Musiken består av minimalistiska korta små stycken i ovanliga taktarter och med harmonier hämtade från klassisk öster- och västerländsk musik. Det är inte jazz, inte improvisationskonst, inte konstmusik, inte folkmusik – utan snarare allt på en och samma gång. Få andra uppfyller så totalt begreppet ”personligt” – Moondog var och är fullkomligt unik.
De som eventuellt råkade plocka upp tråden när Fläskkvartetten på 80-talet spelade in en platta med hans musik rekommenderas å det varmaste att återknyta bekanstskapen igen med denna återutgivning. CO
Absolute Dansband 2009 [EVA / Universal Music]
Det nya millenniumets dansbandsvåg fortsätter bara att växa. Med en massiv TV4-kampanj för den här samlingen lär det pånyttfödda intresset knappast minska i sommar. I spåren återfinns en mix av både nya stjärnor (Lars Kristerz, Scotts, CC & Lee etc) och mer etablerade namn (som t.ex Thorleifs, Christer Sjögren och Lasse Stefanz – här bl.a med sin Plura-duett En runda i baren). Samlingen inleds med en version av vårens kulthit Tingeling och rymmer totalt 21 spår, däribland låtar som Papaya Coconut, Leende guldbruna ögon och De sista ljuva åren i nyinspelade versioner. CO
Absolute Dance Summer 2009 [EVA / EMI]
Dansmusiken på här är förstås av helt annan karaktär än spåren på den ovan uppmärksammade Absolute-samlingen – men syftet att få fart på dansgolvet är naturligtvis den samma. Årets sommarsamling med klubb- och danshit för diskoteksgolvet rymmer totalt 48 spår på 2 CD. Just nu Swedish Dance Chart-toppande Right Round med Flo-Rida feat. Kesha (i Benny Bennassis remix) inleder och följs av hits signerade bland andra Bob Sinclair, Davud Guetta, Lady Gaga och svenska artister som Måns Zelmerlöv och Basshunter. Sist på CD2 ligger Promoes Svennebanan, den låt som just nu ser ut att ha bäst förutsättningar att bli årets stora sommarhit.
Utöver TV-kampanjerna i TV3 och TV6 marknadsförs samling bland annat I NRJ Radio samt online. CO
