?Stans hetaste 17-åring”, utropade en stockholmstidning före helgen – årets underdrift! Johan Palm (från Mjölby) är tveklöst den hetaste 17-åringen i hela landet just nu. Visserligen kom han ”bara” fyra i fjolårets Idol, men sällan har väl en ”förlorare” doftat så mycket ”vinnare”.
På sitt debutalbum – som i likhet med singeln Emma-Lee garanterat kommer att toppa försäljningslistorna – presenterar han en övertygande mix av britpop och 70-talsrock. Det är noll schlager och istället massor av gitarrer i ljudbilden, öppningsspåret Teenage Battlefield (signerat Frisk/Mattsson) bjuder t.ex på en av de skönaste gitarrväggar och ljudbilder som Niklas Frisk (Atomic Swing, A Camp) någonsin levererat. I You’re Killing Me är Johan Palm ungefär så nära sin egna barndomsidoler Suede man överhuvudtaget kan komma utan att kalkera.
På den kommande sommarturnén lär dock förmodligen balladen Satellite träffa publiken hårdast. Med skrämmande precision briserar balladen likt en högeffektiv kärleksbomb i tonårshjärtan… CO
The Poodles Clash Of The Elements [Rosehip Alley / Universal Music]
Sedan det omedelbara genombrottet i samband med Melodifestivalen 2006 har The Poodles bit för bit flyttat fram sina positioner, såväl rent musikaliskt som publikmässigt (både på hemmaplan och internationellt) och kommersiellt. När man nu presenterar sitt tredje album gör man det med välmotiverad självsäkerhet på egen etikett och höga ambitioner även ifråga om utlandslansering.
Musiken är till största delen fortfarande stadigt förankrad i 80-talets hårdrocktradition med stadigt pumpande komp i botten, drivande sextondelar på gitarrerna och melodiska sångstämmor på toppen. Den mäktiga öppningslåten Too Much Of Everything är dock ett av de spår som rymmer betydligt mer än så och påminner inte så lite om Aerosmiths mest storslagna nummer – vilket i sammanhanget naturligtvis är menat som ett mycket gott betyg.
Överhuvudtaget imponerar hela produktionen, ett gediget hantverk signerat co-writern och producenten Mats Valentin. CO
Manic Street Preachers Journal For Plague Lovers [Sony Music]
För 14 år sedan försvann det engelska bandet Manic Street Preachers karismatiske sångare och gitarrist Richey Edwards spårlöst – och det är först nu som de resterande tre medlemmarna har känt sig redo att plocka fram de sångtexter Edwards efterlämnade och avsluta låtarna för att presentera dom på skiva.
Journal For Plague Lovers är bandets nionde album och tillhör tveklöst deras tyngre plattor. Legendariske Steve Albini (Nirvana, The Pixies, PJ Harvey) har producerat och ramat in de ofta hårda och skoningslöst slagna gitarrackorden i ljudeffekter och samplade fragment av röster.
Tidigare fans – inklusive de som var med redan när singeln Motown Junk slog ner i början av 90-talet – lär fascineras. CO
Träd Gräs och Stenar Hemlösa katter / Homeless Cats [Gåshud /Subliminal Sounds]
Att ett rockband efter 40 år fortfarande består är i sig högst anmärkningsvärt. Att man gör det med samma medlemmar som i den ursprungliga originaluppsättningen är oerhört sällsynt – för att inte säga ”ohört”!
Men att man, som Träd Gräs och Stenar, dessutom fortfarande känns som ett hungrigt band som nyfiket och engagerat fortfarande vill bryta ner gränser och beträda nya marker på den musikaliska kartan är någonting så fantastiskt att det nästan inte finns ord för det. Har man hört bandet förut, så är väl nya albumet kanske ingen större sensation ifråga om nya vägar – men kvartettens förmåga att med enkla medel skapa spännande färger är fascinerande. Min bästa egna referens till hur det låter är faktiskt en gammal live-bootleg med Pink Floyd från 1971. Ändå känns det här både nytt och fräscht.
En slow motion-version av Teddybears STHLM:s Punkrocker inleder, därefter står det (i ordets alla bemärkelser) bara original på repertoaren.
Tyvärr så är det här tydligen den sista inspelningen med Bo Anders Persson i uppställningen. Ersättaren Reine Fiske (Dungen m.m.) är ju dock fullgod – så fortsättning lär följa! CO
IVA Ivolution [IVA Records / Universal Music]
I måndags kväll var det stor releasefest på Oscarsteatern för den i Sverige bosatte, men i USA födda och uppväxta sångerskan IVA. IVA har under sin musikaliska karriär – som inleddes på Opera Delaware redan som nioåring (!) – hunnit med såväl en specialskriven roll på Stockholmsoperan (i David Sandströms Batseba) som framträdanden på Lincoln Center i New York samt bl.a studier vid Juilliard School Of Music (även det New York) och en reklamfilm för Bon Aqua.
På sitt andra album handlar det dock om ytterst radiovänlig popmusik, i en raffinerat detaljrik produktion av bröderna Andreas och Martin Karlegard – Kbros. Resultatet är en välklinande anrättning som såväl musikaliskt som produktionsmässigt har alla förutsättningar att nå ut, utan att det för den skull känns som om man har kompromissat sig fram. Redan i öppningsspåret Come As You Are gnistrar det om sångmelodierna och det är inte konstigt att första singeln Dreams har roterat i radio. IVA har en röst som bär. CO
Rolf Carlsson Kyssar & Guld [Trickleheart / Riverside / BAM]
Sångaren, gitarristen och munspelaren Rolf Carlsson är själv låtskrivare och har tidigare många alster på i sin meritlista, men på sitt nya, sjätte album har han valt att fokusera på översättningar av engelska och amerikanska artisters material. I spåren finns nyskrivna svenska versioner av såväl kända klassiker som mindre kända pärlor, signerade hjältar som bl.a Dylan, Cohen och Kris Kristofferson. Valet av just Dylan-låt har dock fallit på den sällan hörda titellåten Emotionally Yours från den mästarens mindre lyckade (läs: produktionsmässigt snudd på totalhavererade) 80-talsalbum Empire Burlesque – en låt som Rolf Carlsson gör en fint ömsint tolkning av.
Bland de mer överraskande låtvalen finns även David Byrnes City Of Dreams (Talking Heads) och Paul Stanleys Comin’ Home (Kiss). Från 60-talet har bl.a hämtats Everybody’s Talking (Alla bara pratar) och When You Walk In The Room (Varje gång du går genom mitt rum). Elvis Presleys Suspicious Minds (Svartsjukan) inleder den musikaliskt slingrande resan, där Anna Stadling och Idde Schultz dyker upp som duettpartners i varsitt spår. CO
Mögel 1978-83 [Massproduktion / BAM]
Kvartetten Mögel med Eva Bergström, Gitte Lilja, Ulrika Malmgren och Marie Wrengler var ett av de många nya band som föddes ur punkrevolutionen i slutet av 70-talet. Med sin oerhört personlig attack och en ohämmat unik spelstil stack man dock ut ur mängden på flera sätt och attraherade såväl avantrockare som engelska Henry Cow och andra avantgardister (både här på hemmaplan och på kontinenten) som Thåström. Flera av dessa fans finns citerade i det välmatade omslagshäftet som medföljer den här första, efterlängtade cd-utgåvan.
Samlingen är producerade av 30-årsjubilerande Massproduktion, som firar med Mögel trots att bandet aldrig tillhörde det bolagets stall när det begav sig. Spåren rymmer de sex låtarna från bandets MP, ett par inspelningar från samlingskassetten Mun mot mun-metoden och sex tidigare helt outgivna saker. Originalitet är bara förnamnet.
Ikväll återuppstår bandet för ett kort ögonblick även på scen. Judy’s, Närkegatan 8 i Stockholm kl. 19.00. CO
Mikael Edlund The Lost Jugglery [Caprice / CDA]
Efter totalt 16 år av inspelningar, redigering och eftertanke släpper konstmusikern Mikael Edlund till sist ett nytt album. Att Edlund efter den processen får uppmärksamhet beror inte bara på att The Lost Jugglery är en av årets hittills mest intressanta seriösa svenska utgivningar. Nej, en hel del av uppmärksamheten beror också på att albumet på många sätt illustrerar behovet av en etikett som (nedläggningshotade) Caprice. Det är svårt att se vilket annat bolag som skulle släppa denna samling av extremt sparsmakade inspelningar.
Med musiker som slagverksensemblen Kroumata, violinisten Mats Zetterqvist och mezzosopranen Boel Adler. Inledningen med Mats Zeterqvist i Solo, for violin kräver sin (vane) lyssnare. Testa Music for Double Wind Quintet för en mer tillgänglig Edlundupplevelse. LN
