1. Hur var din spontana reaktion på att låta tv-serien välja låtar fritt från dina tre album? Och hur gick det sedan, kunde du hålla dig borta?
– För mig var det inget problem i att låta (produktionsbolaget) Stockholm Köpenhamn bestämma vilka låtar som skulle vara med. Jag känner producenten Martin Persson sedan tidigare och har fullt förtroende för honom. Dessutom tror jag inte att artisten i det här läget har bästa kollen på vilka av ens låtar som passar bäst till olika tillfällen i serien. Sen träffades jag och Martin ganska ofta för att diskutera vilka inspelningar som skulle användas. De har mestadels använt gamla men några gånger har jag spelat in nytt.
2. Jämställer du detta med synkar eller känns det som två olika saker?
– Visst kan man jämställa en sån här grej med en reklamfilm, fast en tv-serie känns ju ändå mycket större och roligare. När min första låt såldes till ett kameraföretag – det var 2005 och låten When the night turns cold från skivan "Somewhere in the city" – innebar det inte bara att min musik kablades ut över hela Europa, det gav mig skivkontrakt i länder jag aldrig skulle fått annars. Don't you worry bout a thing har blivit någon sorts synkfavorit som hittills sålts till tre reklamfilmer, bland annat för Toyota i Norge. Det här är inget jag tänker på särskilt mycket. Jag har förstått att det är verkligheten av i dag. Att få låtar placerade i reklam och filmer är ju också viktigt ur en ekonomisk synpunkt. Jag menar, under vissa perioder hade jag inte klarat mig ekonomiskt utan synkarna. Det är verkligheten. Här har mitt förlag, Sony ATV, spelat en stor för mig, både som artist och som låtskrivare. Min tanke är nämligen att mer och mer styra in min karriär mot producerandet och låtskrivandet. Jag och min A&R Nicholas Johansson försöker att höras ofta för att se vilka låtskrivaruppdrag som passar mig. Det är oerhört viktigt. Som producent kommer folk till mig, så har det varit hittills.
3. Låtskrivarsamarbet med skotten Ricky Ross reagerar ett gammalt Deacon Blue-fan på. Vad är bakgrundshistorien här?
– Ricky är en kul snubbe och vi ska jobba ihop igen. Vi träffades första gången i Belfast under en låtskrivarfestival. Vi gjorde en konsert tillsammans och blev kompisar direkt, det visade sig dessutom att han hade koll på mig och gillade min musik. Han kom hit till Stockholm och vi skrev i två dagar. Två låtar blev det, en till honom och en till mig.
4. Vad händer närmast och var är du egentligen baserad?
– Den 11/6 spelar jag på Strand i Hornstull i Stockholm. Sen får vi se. Jag har turnérat så mycket de senaste åren att jag valt att jobba mest i studion. Just nu producerar jag Peter Moréns första svenskspråkiga soloalbum, Tomas Andersson Wijs nya och norsk-svenska Rebekka Karijord. Det kommer att bli tre fantastiska skivor, så mycket kan jag säga. Känns otroligt bra. De kommer alla tre att låta på ett sätt deras publik inte riktigt är vana vid. Min egen nya skiva kommer någonstans i höst, på Playground som jag också samarbetar mycket med. Sedan har Jag, Ane Brun och trummisen Erik Nilsson ett bandprojekt tillsammans, hittills har vi gjort ledmotivet till en amerikansk kortfilm med Gustaf Skarsgård i huvudrollen. Jag är baserad i Stockholm. Jag har en keyboardstudio på Kungsholmen och en inspelningsstudio – som jag delar med Peter Morén från Peter Bjorn and John – på St Eriksplan. Och här kommer min relation med Sony in igen. Jag och min fru funderar nämligen på hus på Gotland, jag är ju därifrån. Men är det realistiskt om man ska hålla på med att producera och skriva till andra? Jag hoppas det. Ser jag till att hela tiden hålla maskinerna igång – mina egna alltså – genom att skriva låtar, turnéra och göra skivor, kan det ju faktiskt funka alldeles utmärkt. Det är ju det här jag vill göra!
Lars Nylin
