Fredrik Norén berättar om sin verksamhet och bandets turnerande på internationella jazzfestivaler och klubbar.
Hur går det med försäljningen och vad har ni fått för respons på nya albumet?
– Responsen har varit mycket bra. Skivan har precis kommit ut, så försäljningen har ju precis börjat. Men det går säkert bra! Vi säljer skivor både på konserter, till butiker och på nätet.
– Inside Up spelades in på två eftermiddagar på Fasching i Stockholm i april-maj i år. Skivan består av egna kompositioner av gruppens medlemmar samt Yemenja, som är komponerad av den legendariske pianisten John Hicks. Han gav mig noterna när vi sågs på Skeppsholmsfestivalen för ett antal år sedan, i samband med att han spelade där med Betty Carter.
– Det är kul att spela med den här nya gruppen. Det blir "real jazz". John Högman, som har spelat in plattan, känner bra för vår musik och killarna i bandet lirar som det vore för sista gången. Det finns blod i musiken!
Vad innebar CDA:s konkurs för er och vad tror du om det nya samarbetet med Naxos som nu har övertagit distributionen av Mirrors katalog?
– Det var förstås jobbigt med konkursen. Man stod i princip på gatan med hela lagret. Men Dag Häggqvist på Gazell hjälpte mig mycket!
– Nu hoppas jag på samarbetet med Naxos. De representerar mycket bra musik.
För ett par veckor sedan hade du releaseparty på Fasching i Stockholm, där du även spelade in er senaste skiva. Hur var det?
– Releasen gick mycket bra. Det kom mycket folk, det var bra stämning och det blev en toppenkväll på Fasching.
I somras var du i USA och spelade på jazzklubbar i New York. Du turnerar ju regelbundet med din grupp runt om i världen. Hur ser de närmaste framtidsplanerna ut?
– Det är alltid kul att spela i USA. I somras spelade vi bland annat på Houston Internationell Jazz Festival, där vi fick bra respons både på konserter och clinics.
– I New York spelade vi först på Smalls i West Village. Vilken häftig klubb! Konserten spelades in och sändes direkt över webben. Det var en massa New York-musiker där, så efteråt blev det jam. En kommentar som jag aldrig glömmer var att någon sa ?Man, when you play it sounds like music comes out of the drums"!
– Sedan spelade vi en konsert hos Sverige-bekantingen Ilhan Ersahin på hans klubb Nublu. Superkul! Efter det hann jag höra sista set med en annan gammal Sverige-bekanting – Ernestin Andersson – på Jazz Standards. Det var ett kärt återseende. Ernestin spelade jag som medlem i Gunnar Svenssons trio med på Berns 1965.
– Min senaste kväll i New York avslutades med ett set på Smalls och jag hoppas på att åka tillbaka snart. Det var verkligen stimulerande att vara där och spela!
– I januari 2006 gjorde vi en sydamerikansk turné med konserter i Bahia Salvador. Vi var i Salvador en vecka och spelade bland annat på Teatre 14 och en klubb som heter Olivier. Det var grymma jobb. Vilken feeling…
– Därefter spelade vi fyra dagar i Buenos Aries på klubb Notorius och gjorde en konsert på svenska konsulatet, där det då fanns en riktig jazzfan till ambassadör: Arne Rodin. Sedan for vi vidare till Santiago de Chile och spelade först på Providencia International Jazz Festival, för att sedan fortsätta längs Stillahavs-kusten till Quinty, Conceptione och Indianreservatet Temucu som har styrts av Mapuchi-indianerna ända sedan den heliga inkvisationen på 1200-talet.
– För närvarande planerar vi en ny Asien-turné, till bland annat Indonesien, Malyasia och Japan.
Claes Olson
