I en av de sketcher från Hemma hos som finns med i boxen läser ni upp ett hyllningstelegram från 300 000 lyssnare i Överkalix, som skriver att det ni gör är ”ett tjusigt och helt epokgörande program som får allt att blekna i det platta intet”. Dessutom rapporter ni om rosor och beröm från världens alla ledare – från Nixon till Mao – och berättar om hurrarop från självaste Gud.
Hur fick ni idén till er fantastiska radioserie?
– Jag och Janne Forsell, som jag tidigare inte kände, var på samma avdelning på radiohuset och jag brukade springa in i hans studio då och då. Det hela började med att vi gjorde ett tv-program, som vi kallade Sunes trivselskit. I programmet slog jag sönder Lars Orups gamla Citroën med en slägga och vi hade pensionärer som vispade grädde med boxhandskar och sånt… Det var rätt mycket energi i det hela och vi kom igång på någon slags bränsle.
– Jag gick in till Sveriges Radios dåvarande programchef Ulf Peder Olrog och föreslog att vi skulle få göra ett kvällsprogram i milt ironiserande, stillsamt behagligt tempo. Vilket ju sedan förstås inte alls var vad vi gjorde.
– Cheferna blev förstås ilskna och gjorde en lyssnarundersökning – som visade att Hemma hos verkligen var något som folk ville ha!
Musiken ni spelade finns ju inte med i boxen, men den var väl ändå en viktig del av programmen?
– Jag råkar vara den som har hört mest populärmusik i hela Sverige och det var faktiskt jag själv som plockade fram musiken vi spelade. Någon gång på sextiotalet så fick jag nämligen överta Klas Burlings jobb, så sedan fick jag allt som släpptes på skiva. Dessutom så fick jag själv nya skivor skickade från till exempel Australien och andra ställen.
– När jag till exempel hittade en skiva där Temptations körde 15 minuter funk med häftiga ljudeffekter, så insåg jag att man inte kunde spela den i den vanliga radion, så jag la den istället i högen med sånt som vi kunde använda. Musiken i programmet var halva grejen för mig!
Vad tycker du om radio idag?
– Jag har alltid lyssnat mycket på radio. Och det gör jag fortfarande. Körde vi fast någon gång när vi gjorde Hemma hos, och inte kom på något uppslag, så satte vi bara på radion och lyssnade. Där finns det ju alltid en massa röster som är inställda på ett speciellt sätt.
– Jag tror att man på radio idag har tryckt in pausknappen och bara sitter och väntar in mer pengar. Det vore bra om Sveriges Radio fick konkurrens av reklamfria kanaler som var rikstäckande och arbetade på samma villkor. Ungefär som SVT och TV4, TV3 och TV5 – även om jag ju vet att de tv-kanalerna har reklam
– Själv lyssnar jag mycket på internetradio, från till exempel Kalifornien och New Jersey. Där finns det kanaler som med självklarhet blandar bra samtal om film och litteratur med musik. Jag tycker inte att vi har någon sådan radiokultur. Jag tycker att det skulle vara intressant om man kunde skapa hybridkanaler där man kunde blanda musik med bra talprogram…
Du själv har ju inte bara skrivit svensk radiohistoria med Hemma hos, utan sedan gjorde du ju det lika klassiska och stilbildande programmet Eldorado. Har du funderat på möjligheten att ge ut den programserien i form av någon box också?
– Det går det ju tyvärr inte att göra på samma sätt, eftersom man i så fall skulle behöva ta med musiken – vilket jag visserligen håller på att undersöka om det går att göra.
– Idag kommer det ju ut både för mycket och för lite musik på skiva. Det finns ju till exempel 3 000 artister som vill låta som Rufus Wainwright… Fast det görs ju förstår oerhört mycket kompetent musik också!
– Men idag finns det ju ingen chans att ha någon som helst överblick.
Claes Olson
