Ett av de vanligast förekommande misstagen som man i media har gjort är en tolkning av rapportens grafer som en indikation på att musikbranschens omsättning totalt idag är tillbaka på samma nivåer som innan nedgången 2002. Räknat utifrån svenskt konsumentindex, som enligt Statistiska Centralbyrån ökade med cirka 17 procent under perioden januari 2002-december 2008, så visar det sig istället att branschen har minskat med ungefär 15 procent. Ställs denna minskning i relation till Sveriges exceptionella exportframgångar under nämnda period, så blir ju siffrorna betydligt mer drastiskt negativa.
Tar man dessutom in återförsäljarledet i skivbranschens siffror (vilket IFPI inte gör) och räknar med ett genomsnittligt påslag på cirka 40 procent (inkl. rabatter) så blir den totala musikbranschens omsättning (baserad på statistik från IFPI, STIM, SAMI och Copyswede) för år 2008 cirka 200 miljoner mindre än år 2000 – och totalt 400 miljoner lägre än 2002, vilket innebär att branschen har minskat med i runda tal en tiondel (11 procent) sedan dess. En sådan beräkning ger till resultat att den svenska musikbranschen under perioden januari 2002-december 2008, de facto har minskat med hela 20 procent – vilket är långt ifrån ”samma nivåer som tidigare”.
Trendmaze rapport säger inte att fildelning gynnar artisterna
Ett flertal artister har konstaterat att de inte alls känner igen sig i rubriken "Artisterna tjänar på fildelningen" som TT i sin rapportering om Trendmaze-undersökningen gick ut med i helgen – en rubrik som raskt förvandlades till (en felaktig) ”sanning”.
I sin egen blogg på www.danieljohansson.se konstaterar Daniel Johansson, som tillsammans med Markus Larsson ligger bakom Trendmaze-rapporten, att TT-rubrikens innehåll inte alls stämmer med undersökningens resultat. Han beklagar att TT:s missvisande rubrik spridit felaktig information och i bloggen klargör han detta i ett antal förtydligande punkter.
– Siffrorna är ju helt och hållet baserad på livebolagens intäktsökning, som ju med stor sannolikhet är ett resultat av internationella artister som spelar i Sverige. Något som inte ens framgått i de artiklar som skrivits…, suckar Daniel Johansson.
På förekommen anledning inleder Daniel Johansson sin blogg med ett annat viktigt förtydligande: ”The report does not state that illegal file sharing is good for artists in any way, as some media have reported.”
Intressant läsning
Det faktum att Trendmaze rapport i media och på nätet har misstolkats och gett upphov till en rad felaktiga slutsatser betyder dock absolut inte att den i sig på något sätt skulle vara förkastlig. Tvärtom innehåller rapporten massor av intressanta siffror, fakta och analyser.
Rapporten inleds med ett tydligt åskådliggörande av skivindustrins drastiskt fallande försäljningssiffror från 2000 till 2008, en period under vilken försäljningen mer än halverades. Den försumbara försäljningsandel som den digitala försäljningen stod för under åren bidrog möjligtvis med ett visst hopp, snarare än någon konkret ljusning.
Baserat på STIM:s statistik om hur collecting-sällskapets andel på 5,5 % av festivalers och konsertarrangörers biljettförsäljning har utvecklats under samma period – 2000-2008 – framstår det med önskvärd tydlighet hur livescenen i princip har vuxit och fördubblats i Sverige sedan millennieskiftet. För ett par år sedan passerade livescenens aktörer skivbranschen ifråga om omsättning.
Rapporten visar dessutom att intäkter till collecting-sällskapen IFPI, STIM och SAMI har ökat under perioden, liksom även de pengar som Copyswede samlar in och fördelar baserat på kopieringsavgifter för t.ex CD-R och DVD-R. Totalt svarar dock Copyswedes siffror – trots att de sedan 2000 har mer än tjugodubblats – endast för cirka ett par procent av musikbranschens totala omsättning.
Hela rapporten finns att ladda ner från Trendmaze hemsida (se nedan).
Claes Olson
Länkar:
www.trendmaze.com
www.danieljohansson.se
