Inledningen med ett tidigare ohört sätt att sjunga David Bowies ”Heroes” gör att man genast spetsa öronen när den förra året Polarpris-belönade Peter Gabriel (som på lördag fyller 60 år) presenterar sitt första nya studioalbum på åtta år – ett album där han tolkar andra artister och låtskrivare. I spåren finns låtar kända (eller i ett par fall mindre kända) med artister och band som Paul Simon, Elbow, Arcade Fire, Regina Spector och Neil Young. En speciell 2CD-upplaga av albumet (som ger access till 24-bitars digital nedladdning av spåren) innehåller dessutom The Kinks 60-talsklassiker Waterloo Sunset.
Elbows Mirrorball och Bon Ivers Flume är bara ett par av de spår som mycket väl skulle ha kunnat vara skriva av Gabriel själv. Lou Reeds The Power Of Heart, The Magnetic Fields The Book Of Love är exempel på låtar vars textrader i Gabriels sångarens händer får ny styrka och lyster.
Orkesterarrangemangen – som följsamt dynamiskt pendlar mellan full styrka och lågmält viskande stråkslingor – passar tolkningarna som handsken. Formeln ”no guitar / no drums” (med vilken Gabriels aktuella Englandsturné utannonseras) gör, trots de många olika låtskrivarna, albumet till en väl sammanhållen helhet.
Allra bäst är det nytänkande stråkarrangemanget av Talking Heads Listening Wind. Vackert och stämningsfullt blir det när den samtidigt både teatraliska och känslomässigt laddade sången bara ackompanjeras av sparsmakade harmonier på flygeln, som t.ex i Radioheads Street Spirit (Fade Out).
Ett steg bakåt, två steg framåt? Nästa projekt i agendan sägs hur som helst vara ett album där ovannämnda artister tolkar varsin Gabriel-låt. CO
Massive Attack Heligoland [Virgin / EMI]
Likt Miles Davis och Leonard Cohen – eller varför inte Picasso? – arbetar Massive Attack oförtrutet på att förfina sitt konstnärliga uttryck. Noggrant, metodiskt och långsamt. Massive Attack lever och verkar i sin egen rymd, bortom trender och för stunden rådande musikklimat och regler. Musikens grundton på nya Heligoland är den samma som slogs an redan på det stilbildande debutalbumet Blue Lines 1991 – suggestiv och storslagen.
På sitt endast femte studioalbum i ordningen har man engagerat gästsångare som Elbows Guy Garvey, Damon Albarn och Hope Sandoval, som alla på eget personliga sitt sätt tillhör en extra dimension närvaro och nerv i produktionen. Den i Massive Attack-sammanhang sagolikt mästerlige reggaesångaren Horace Andy överträffar dock alla i sköna Girl I Love You. Fast albumets stora mästerverk är avslutande Atlas Air, som är en magisk mix av nordafrikansk slingor, voodoo, dub och electronica. CO
Nitzer Ebb Industrial Complex [Major Records / Sound Pollution]
Redan 1998 turnerade den engelska trion Nitzer Ebb som förband till Depeche Mode. När de efter tio års uppehåll för några år sedan återförenade barndomsvännerna nyligen besökte Sverige för första gången på väldigt länge var det åter igen som support till de forna kollegorna.
De båda gruppernas musikstilar är oerhört närbesläktade – och på det nya albumets andraspår Once You Say låter Nitzer Ebb nästan så mycket Depeche Modes sena 80-tal/tidiga 90-tal som man överhuvudtaget kan göra. Till skillnad mot det kommersiellt mer framgångsrika huvudbandet så är man dock betydligt mer måna om att inte bredda sin industriellt syntetiska ljudbild alltför mycket med vare sig gitarrer eller pianoballader. Allt är hårdslående och vasst – eller väsande bittert.
Man överlåter åt remix-producenterna på det nya albumets specialutgåva (Alan Wilder m.fl) att undersöka och demonstrera hur trions låtar skulle kunna låta om inte medlemmarna vore så trogna sina sedan 80-talets mitt väl etablerade ideal. CO
Georgie Fame Mod Classics 1964-1966 [BGP / BAM]
I mitten av 60-talet var sångaren och organisten Georgie Fame ett av naven i Swingin’ Londons hypervitala musikliv. Tillsammans med sin grupp The Blue Flames var han ett säkert dragplåster för såväl artister och beundrande musikerkollegor som fans och hangers-ons på Soho-klubbarna The Flamingo och Whiskey-A-Go-Go. Den här föredömligt välförpackade samlingen, signerad Dean Rudland, samlar 24 spår som inte bara är oemotståndliga för mods, utan borde kunna sätta fart på vilket dansgolv som helst. Den effektivt blåsarrangerade Papa’s Got A Brand New Bag (James Brown) – som Fame har med sig i notpärmen än idag! –är liksom t.ex sköna Soul Stomp och den kokande liveversionen av Mose Alisons Parchman Farm (även det ett nummer Fame spelar än idag) inspelningar som med bred marginal lever upp till epitetet klassiker. Samlingen är en guldgruva. CO
